Leontina

Nu är det så där vitt och fint igen. I morse var det ett faktum och inte har det blivit bättre under dagen. Det är bara att resignera, bita i det obefintliga gräset och inse att vi bor i ett land med 4 årstider, varav det här är den vita och fina. Till och med barnens gudmor undslapp sig i telefon idag att det är skönt att det är så vitt och fint. Hon som bott på Teneriffa i många år för att hon inte gillade kylan och vintern.......! Jaja, jag älskar henne ändå, så hon må väl njuta nu medan hon har chansen, jag nöjer mig med att lida och gnälla när det blir som svårast.

Inte nog med det, min gamla Toyota, vid pass 22 år nu, passade på att gå sönder ännu en gång i söndags. Det är precis som i psalmen, jag kan icke räkna dem alla. Nu var det bromsen som gav sig. Först kändes det som en sladdrig, urtrampad boll under foten när jag stannade för att tanka. Sen var jag och köpte mat och när jag då skulle hem landade bromspedalen på golvet när jag testade. Jag skulle ta mig igenom hela stan, men med mitt mod, samt hand- och motorbroms tog jag mig hem utan problem. Kärestan som är mycket rädd om mig lånade genast ut sin fina bil för att ta sig an vraket och laga den ännu en gång. Hans bil ser nästan ut så här.


Den är betydligt nyare än min och har centrallås, något som jag ser fram emot att få på nästa bil, eller åtminstone gjorde jag det tills i eftermiddag. Då var jag på Robertssons för att köpa julklapp till Vickehund. Jag hade beställt 2 kilo märgben till den lille gnagaren.
Jag hade förhöjd stressnivå när jag kom fram, jag bara blir sån av det här vita, fina. Innan jag for från skolan hade jag stått och sopat av det från bilen. Det låg decimetertjockt över hela bilen, men sopa kan jag, även om det är snö som ska väck.
Väl framme tar jag bara med mig plånboken och nycklarna ur bilen, låser snabbt och vad händer?????? Det säger ett extra klick och vips har det slagit till någon okänd manick inne i låset,  så jag kunde inte låsa upp, helt omöjligt. Det kan vara lite av det vita och fina som åkt in, tänkte jag. Eftersom det är juletid är det alltid knökfullt av folk som ska köpa korv, syltor och aladåber där inne, så jag rusade in, tog en nummerlapp och ut igen till bilen. Så försökte jag några gånger till, men icke att jag kunde låsa upp. Köpte mina märgben och blev sen stående utanför bilen med nyckeln i hand. Jag tänkte många oskrivbara ord där jag stod.
Två unga killar som också handlat kom ut och jag bad om hjälp, men inte ens de kunde komma in i bilen. Då skjutsade de hem mig istället och det var ju snällt. 

Så fort jag kom hem  ringde jag ena bonussonen och beklagade min nöd. Han kom genast till min undsättning, vilket jag uppskattade hur mycket som helst. Vi åkte ut till bilen och med sin magiska hand hade han ganska snart låst upp. Det var bara att ta i lite mer än jag hade vågat. Gissa om det kändes skönt, äntligen fick jag komma hem och åtmistone baka saffransbullar. Resten av planeringen för den här kvällen föll, men det kan jag ta nu när det ordnade sig med bilen.



SMHI har lovat minst 10 cm vitt imorgon. På grund av detta håller jag på att mobilisera så jag inte ska stressa mig till ännu en dubbellåsning av bilen, då blir det totalt psykbryt! !