Leontina

Fortfarande onsdag 8 april

Efter kortfrossandet mm i Holt blev det då till sist vår Cromerdag.

Det var riktigt hopplöst att hitta en parkeringsplats. När vi hamnat på samma kvartersrunda för tredje gången bytte jag riktning och till slut hittade vi en ruta och TACK OCH LOV FÖR DET!



Där nere är havet och jag som älskar vatten skulle nödvändigtvis dit.

                 Nu har vi gjort en riktig pirpromenad . . . . . . .



 . . . . . . . och där var fullt med barn och vuxna som fiskade.



       En liten pojke visade oss sin hink, han hade fått tre krabbor.



Det blåste rejält, så vårt Englandshår stod åt samma håll så länge vi var på piren.

Det var gott om varningar och förbud där ute, vad man fick göra fick man gissa sig till.




Stranden såg dock lika härlig ut som de andra jag fått se under våra utflykter längs kusten.




När vi vände för att gå in till Cromer såg vi det här vackra huset med kyrkan i bakgrunden.



Jag är ju sån att jag måste in i en del kyrkor, vart jag än reser i världen, så även i Cromer. 



         När vi kom fram till kyrkporten möttes vi av skylten



                                                och på insidan



Duvorna är alltså portade i kyrkan i Cromer. Lite roligt var det allt!

Kyrkan i sig var ganska ordinär, ett vackert fönster framme i koret.



Anna var mest fascinerad av alla små gruppsammanslutningar som fanns i kyrkans regi och med foton av kontaktpersonerna.
Det var välgörenhetsgrupper, unga mödrar, bibelstudier etc etc.

Vi fortsatte ut för att "göra" Cromer och efter en liten promenad på stan hamnade vi på Boots och där startade vår evighetsshopping.

Varje gång man handlade för mer än £ 6, fick man en värdecheck på £ 2 gällande 4 olika sminkmärken. "Mascara", sa Anna och då tänkte jag samma sak - bra att ha!
Vi köpte varsin och fick en ny voucher på £ 2. Oj då, nu kunde vi köpa varsin till, en till min dotter, en till någon av Annas 3 och då fick varsin voucher till. Vi stirrade på varandra och köpte varsin till, men Anna hade en voucher från igår också, så hon funderade på att köpa ännu en, vilket hon också gjorde.

Vad vi skrattade och lik förbaskat har vi fortfarande vouchers kvar. Det är en evighetsmaskin ! ! ! ! !

Vi vandrade huvudgatan upp och ner några gånger och var in i alla möjliga affärer. En del kortinköp blev det, ingen ide att förneka det.

                     Hos påsktårtsbagaren och såg det smarrigt ut.....



                                   .........och sen hittade vi ett äkta charkuteri.

 

Där ställde alla tre som arbetade upp sig som villiga motiv. Allra bäst var en av killarna, som på min begäran lyfte upp ett långt pärlband av korvar och skrattade gott.
Det låg grisfötter i en förpackning precis utanför + några andra odefinierade styckdetaljer.

Till slut var vi så trötta att vi var tvungna att ha något i oss som skulle ge tillräckligt med energi för att orka ta oss hem. Det fick bli varsin mugg choklad med minimarshmallows och vispgrädde. Jag klämde i mig en bit morotskaka också.

Vi började gå och Anna som bott här i närheten, hade ett hum om var bilen stod. Vi passerade "Townhall" - fint hus



 och en gata där det hängde en massa fina blomlådor på staketet vid gatan.




Vi kom hem vid 17-tiden och då gjorde vi ännu ett besök i Overstrand Stores. Där fanns äntligen de traditionella disksvamparna, typ wettextrasans användningsområde.



                                Hyllan för turister, såna som oss !



                           Tillika hyllan med mat för folket på orten!




Hem till Pat och John, där stod mjölkflaskorna ute i väntan på "The milkman" 



Bara en stund senare gick vi till Sea Marge,  vi skulle bjuda dem på en aperitif. Anna och Pat tog vin, jag en Pimms och John en ale och inte sjutton fick vi bjuda. John stegade iväg och betalade och vi hade inte en chans.

Hotellkatten kom och gosade en stund, den kände väl på sig att det var kattfolk i faggorna.



                                                    John



                        Öppna spisen i rummet där vi satt



                 - och naturligtvis en hotellklocka för att glädja särbon :-)



John susade iväg till Cromer för att köpa kinamat till oss alla och vi lämnade det vackra huset med den otroligt keliga huskatten som legat mellan Anna och mig hela tiden därinne i baren.

Har jag sagt det förut? Jag älskar England  ! !

                            Skylt på vägen hem. (Jag gillar skyltar).



John kom med maten och den var helt fantastisk, förutom att det var VÄLDIGT mycket.
Innan vi åt hade vi bjudits på ännu en aperitif, fast nu därhemma. Baileys och vin som vanligt. 

                           Desserten fixade Pat, här är en del av den.



De där ljusbruna "bollarna", är Baileyspuffar med choklad. MUMSIGA!

Vilka otroliga människor. Jag har sällan träffat dess like.

Vi hade en jättetrevlig kväll och Mr Max kom än en gång tassande och kollade vad vi höll på med. 
                                 Han ville också ha lite mat.



Vi hade en otroligt trevlig kväll. Pat och John letade karta till oss som ska till Windsor imorgon.



Sedan hade löste Anna och Pat ett och annat världsproblem ser det ut som.



Mätta och nöjda tackade vi för en god middag och en trevlig kväll.

Nu har vi nästan packat färdigt och snart är det God Natt Overstrand för sista kvällen och förhoppningsvis den här gången. Måtte jag komma hit igen, för det är väldigt nära paradiset !