Leontina

Då och då brukar jag träffa en kollega som bor mitt i stan. Det är ett väldigt säkert hus hon bor i. De har en gigantisk järngrind som låses in till gården vid 20-tiden på kvällen. De flesta som bor där har sina balkonger mot gården och min kompis och kollega B som bor på tredje våningen får häva sig lite över balkongräcket för att se grönskan därnere.

Vi brukar sitta där och fira sommarlovets inträdande t ex och även andra varma dagar är det väldigt lätt att slinka ut där och sätta sig.

Förr var det ett par riktigt fula husfasader mitt emot deras balkonger, men så är det inte längre och har väl inte varit på ett antal år nu. Ska man ta årtalet på väggen på allvar är antalet 9. Årtalet 2000 står i rutan under flickan som spelar fiol i ett fönster.



Kungliga Post & Telegrafverket står det därborta på hörnet och den ständigt närvarande Nikoalikyrkan är också med. Den kykrklockan slår varje hel - och halvtimma, samt varje kvart. Fast man hör det inte efter ett tag när man sitter där.



Parkeringshusets vägg var inte heller den allra roligaste, men nu är det riktigt trevlig att fästa blicken på.

P-huset Färgeriet står det.


Lätt som en plätt blir fula väggar fina med lite färg och fantasi.