Leontina

Måndag 19 juli

Vi bor mycket centralt i Kilkenny. Första stället vi frågade på skulle ha 38 E/person. Nu har vi lärt oss och tackade nej, förklarade att vår gräns låg på 35 om vi skulle kunna hålla budgeten. Han såg sur ut och sa ok, visade oss rummet och vi sa ja tack.



Vi installerade oss och kärestan var förstås tvungen att vila en stund innan vi kunde gå ut.

Vi höll på att hamna inne hos slaktaren när vi skulle äta. Han hade såna reklamskyltar utanför att vi trodde det var en restaurang, men vi fick vända i dörren.



Vi skrattade gott åt det och hamnade till slut på "The Marble Citybar", där vi åt en riktigt god middag.

Jag åt dagens pasta med peppronikorv och gräddsås och kärestan en mediumgrillad, stor köttbit med pommes frites och vitlökssmör. Sedan testade vi ½ pint Kilkenny eftersom vi är just i Kilkenny och den var rätt bra
Jag tog en chokladfudgepudding och mannen en Jäger med is till dessert. Sedan var vi proppmätta. Varsin pint Guinness till maten hade vi också klämt ner. Det gick på 43.10 tillsammans.



Jag var så mätt att jag glömde mitt American Expresskort där, men killen i kassan kom med det innan vi hunnit ut.

Vi har strosat runt i stan och letat efter en bagagerem till min ryggsäck som vi tänker skicka som bagage.
Det finns gott om folk här, som inte ens vet vad en bagagerem är!!!

Vi var till en sportaffär, en väskaffär, en secondhand, där vi fick ett brett presentsnöre, ett varuhus, en skomakare och slutligen en sybutik. Hon hade ganska grova snoddar och jag köpte 1½ meter.

Vi har gått igenom Butter Slip - en smal gränd som går mellan två huvudgator, det finns flera liknande, men Butter Slip är den man läser om i boken.



Mitt i satt en manlig tiggare med en mugg. De är väldigt oförskämda när man inte ger dem något och de är definitivt inte irländare. Jag far illa när jag ser kvinnorna som sitter med småbarn, det kan vara samma barn till flera olika "mammor". Den här mannen ropade något otrevligt efter oss sen vi passerat utan att ge honom något.

Vi träffade även på ett par som höll på med sin ombyggda motorcykel. När han hörde att vi åkte BMW hemma i Sverige, frynte han på näsan och sa, att han åkte motorcykel, inte bil. Jag tyckte nog att hans trehjuling påminde mer om en bil än vår alldeles normala BMW.



På en bokhandel köpte jag en bok och precis som jag anade fanns det ännu en motorcykeltidning Classic som fångade kärestans intresse och HJÄLP, vad trött han plötsligt blev. Efter maten hävdade han, men den hade vi avslutat mer än en timme tidigare. Paltkoman slog till sent........
Jag vill inte vara på semester och ligga på ett B&B-rum på dagen och läsa, då kan jag lika gärna vara hemma.

I det läget är vi nu. Jag sitter ute i trädgården och försöker skriva mig till jämnmod och han ligger inne och "vilar" på maten. Dvs, läser tidningen han köpte och båda tycker vi att den andre är lite annars, som de säger norrut.

Vad ska vi göra sen, när solen gått ner och hälften av allt - och då menar jag inte bara affärer - är stängt?
På torsdagkväll - och fredag ska jag vila, så dé så ! ! ! (Då är vi hemma)

Jag satt där i trädgården och läste en stund, sen skrev jag kortet till Anna och gick till posten runt hörnet - stängt! Jag travade vidare, men inte tusan går det att köpa något så simpelt som ett frimärke någon annanstans än på posten.

Jag passerade en gigantisk rabatt med enbart pellor. Tänk om de hade blommat.


Jag gick tillbaka igen och satte mig på samma ställe igen och började läsa. Kyrkklockan slog 18.00 när jag gick, så jag visste att de gått mer än en timme.

Efter ett tag hör jag kärestans röst: "Var har du varit?" Han hade läst och sovit lite, hade också lite huvudvärk och bad om en Alvedon och då gäller det att sno sig innan han kommer på att han ska, så att säga, självläka, för då kan det dröja till imorgon innan vi kommer ut ur det här rummet tillsammans.

Han tog den, sedan läste vi Irlandsbok och planerade, velade fram och tillbaka, men om det känns bra imorgon bitti, kanske vi stannar till onsdagmorgon. Vi är ganska trötta på bilåkning/körning.

Till sist kom vi ändå utanför dörren, de här husen, som påminner om de gerogianska i Dublin låg precis bredvid där vi bor. Valpen i fönstret fick mig att sjunga Alice Babs gamla slangdänga.



Vi gick ut på en upptäckspromenad med hjälp av boken. Var i den katolska kyrkan,sedan promenerade så att vi såg katedralen.



Del av den gamla stadsmuren med en port vi gick igenom.



Turistbyrån är inrymd i f.d. fattigstugan, ett av de äldsta husen i Kilkenny.





Genom stan och läste i boken om allt den tog upp.

                                              Domstolsbyggnaden



                                             Roligt skyltfönster


Sedan sen ner till floden Nore och gick längs den, med slottsmuren på andra sidan.



Vi följde hela muren runt och kom ganska långt bort.



Då hade vi nog mött, eller blivit ompromenerade av minst 10 hundar. En del som gick att identifiera, andra "40-sorters", som vi lärde oss i Galway, att gatukorsningar heter. Alla hundar hade sitt folk med sig.





Tillbaka in i stan och bestämde oss att gå på puben. Jag ville gå till Kytelers Inn, för de har så fin pubskylt med en katt.



Namnet kommer från Alice Kyteler, en 1300-tals häxa som en gång bodde i byggnaden. Hon anklagades för häxeri för att de 4 män hon varit gift med, dött, men hon benådades och flydde.

På puben valde kärestan en Smithwicks, de bryggs här i stan, men jag ville inte ha mer öl, så jag tog en cider med is.


TV.n var på. Det var speedway och Simon Gustavsson var med och körde.


Vi kom i samspråk med två kvinnor vid bordet bredvid. De kom från Alberta i Canada. Den ena var svenskättling Lindkvist och farmor och farfar från Lycksele. Vi pratade länge och nu har vi bytt e-mailadresser.

Det var en trubadur där som skrek något alldeles förskräckligt, så till slut gick vi hem.

Rosen är med upp på rummet och den lever ! God Natt !