Leontina

I Hallsberg där jag ursprungligen kommer ifrån säger man Hallsbergsmarken, när det är marknad i "byn". Följaktligen säger jag marken när det är marknad i Nora också.

Det var den här helgen och idag var första dagen. Jag hade två ärenden till Nora, dels ville jag titta på utställningen hos Leon Sandbergs, dels ville jag till marken för att köpa muffins- och metallkakformar.

Hos Leon var det Paradisverkstan som hade utställning och den var jag lite nyfiken på. Det var fina saker, de är bevars Kunglig hovleverantör, men ganska fort hade vi tittat på dem.

Här är ett par bilder, sedan var det lite prickiga ägg, ljuslyktor och andra större prydnadsföremål.



Då gjorde vi en sväng ner till Hemjord för att ta en titt på AnnBritt Schmützers utställning i trädgården bakom huset. Där fanns betydligt mer i min smak, även om Paradisverkstans grejer också var fina. De finns dock i ganska stora upplagor, vilket inte AnnBritts grejer gör.

Här kommer bilder från trädgården med en del av konstverken på utställningen.




Det var bl a  fåglar av olika slag och de var verkligen fina.







Sen en som jag verkligen inte hade velat försöka mig på att göra själv!

                           Vilken fantastisk ljuslykta!




Slut på det kulturella, ut i folkvimlet med oss!

Himlen hade en olycksbådande färg, men jag oroade mig inte, för jag hade regnjackan ihopvikt till en liten rul i väskan. Kärestan ståtade i sin svarta manchesterkavaj, han oroade sig uppenbarligen inte heller.



Därute på gatan kom ett lite udda ekipage på väg till marknadens förlustelser.



Vi gjorde som alla andra, trängde oss in bland människorna som gick där och hoppades fynda, eller som jag kanske, som redan visste vad jag skulle köpa.





Jag stod ett tag och tittade på ballongförsäljarna och nog tycker jag att ballongerna och försäljningen är ganska trist jämfört med när jag var liten. Då när de hade en stor gastub och blåste upp medan man väntade. Hade man sen otur kunde den spricka, eller stiga till väders. Om den klarade sig så länge att den följde med hem, var den inte mycket att ha dagen efter.

Visst är de blanka och fina, men nej, inte min smak, för plastiga!




Vi trängde oss nerför gatan, blev skuffade och skuffades i vår tur, som en äkta dominoeffekt.



DÄR, där var ett par som sålde mina formar, en rulle med 100 fryspåsar följde också med i inköpet.
Sen var det bara att fortsätta gatan ner för att försöka ta sig därifrån.

Då vaknade falkögat!



Langos, det har jag bara smakat en enda gång tidigare, med nästansyster Anna en gång på en Orsayra för så längesen att jag inte minns när det var.

Kärestan är inte sen att nappa när jag kommer med mina infall och vi ställde oss i kön och beställde varsin "King".
Lite dyrt, men ack så gott när man bara hade en flera timmar gammal frukost på väg till bearbetning inombords.

Vi letade upp en bakgård där det så passligt fanns ett ledigt bord och ställde oss där och mumsade i oss den flottiga måltiden. Det var lägenhetsvisning i ett nybyggt hus just bredvid och bordet hade mäklaren använt vid visningens början. För tillfället var det självplock på papper med lediga objekt och vi parkerade oss i andra änden av bordet.



Det satt fint, med förnyade krafter buffade vi oss vidare och jag fick se hur de där "Slushautomaterna" ser ut. Sånt som vi sög i oss i Milano när det var så erbarmeligt hett. Idag behövde jag ingen.



När vi rundat hörnet uppenbarade sig hela nybygget.




Tur man inte behöver hyra där, en tvåa kostade cirka 6200 i månaden!