Leontina

Inte för att jag firat jul på något annat ställe än hemma. Inte har det varit annat innehåll heller egentligen, men alternativt har det varit i förhållande till hur det brukar vara,

Jag brukar flänga fram och hinna vara på gång med 3 - 4 aktiviteter hela tiden. Det här är min första jul som gipsad och immobiliserad. Det har varit intressant så här långt   -   och alternativt! Så var det utrett.

Kameran brukar vara ett med min högra hand, för tillfället är det gipset som tagit kamerans plats. Det blev inte många bilder tagna igår och inte särskilt väl genomtänkta heller.

Kära dottern och Vickehund kom hit vid 12-tiden. Vi drog igång med julmaten ganska fort. Vicke parkerade vi vid elementet i köket med sin "tjurmuskel" och det tyckte han var toppen.



Jag stod mest som ett bihang och tittade på, men jag fick uppdraget att steka prinskorvarna. Det gick hur bra som helst tills jag fick order att ställa dem upp. De blir så goda om de är lite brända på "fötterna", information till den som såväl som jag, inte vet det.

De blev lite hoppiga när de skulle stå och en hoppade ner på golvet, till Vickes glädje. Den fick han när den kallnat.



Vi var bara två människor som skulle äta mat, så vi höll nere både mängd och olika orters mat.

Torkat renkött och ölkorv saknas på bilden, men kom fram strax efter .



På spisen stod det varma.Dopp i grytan är ett absolut MÅSTE!



Köttbullarna som dotra gjorde med den äran samsas med älgbullarna, som jag och kärestan trixade till innan jag slog bakut i hallen.

Jag bara måste ha dopp i grytan först av allt, för mig är det JUL!

Jag vet inte vad som hände, magsäcken kanske hade krympt efter dagen på akuten, för jag blev mätt väldigt fort.

I år hade vi rökt stör istället för rökt lax. Kärestan köpte fel när han skulle köpa lax och det var ett av de bättre felköpen han gjort. Det tyckte även han och hans julflock när de åt.

Vid 15.00 är det traditionellt Kalle Anka som gäller och vi bänkade oss framför TV.n och gav oss ner i godisskålen. Den timmen gick fort och Piff och Puff tillhör fortfarande mina favoriter. Rätt som det var var det dags för Bengt Feldreich i sin duett med Benjamin Syrsa och den timmen redan slut.




Sedan var det väntan och väntan på de andra. Jag minns än känslan från barndomen - både min egen och barnens, när man måste vänta och vänta och VÄNTA innan det hela börjar.

Då säger dottern:
"Mamma, vi måste börja lite så du får öva. Tänk om det tar en kvart för dig med varje paket innan du får upp det, då blir vi aldrig färdiga."

Jag tvekade lite, men var inte särskilt svår att övertyga. Jag fick tre julklappar att öva på och för rättvisans skull fick också det lilla livet öva lite.

I England bor min själssyster Felicity, hon är konstnär och jag har bott hos henne och hennes man de gånger jag varit i England för att läsa engelska på en veckolång kurs.

Hon målar mest, men syr också. I år fick jag en ugglekudde i patchwork.  



Sen övade vi lite till och jag var ganska bra på paketöppning, så hon blev lugn.

Till slut kom "våra" herrar och även min "svärmor" och då började julklappsutdelningen på riktigt.
I år slapp jag det uppdraget. Jag satt och tog emot paket och tolkade konstigt skrivna rim. Det var aningen hieroglyfiskt skrivet på vissa, då det antingen skrivits med vänster eller så med gipsad höger. Det funkade dock med mig som "teckentydare".

Kära dottern tog ett dunkelt kort av mig med min fint inslagna arm.



Vicke fick ett märgben av mig som han fick öppna själv. Jag hade lindat in det i två stora papper, men utan tejp så klart. Här håller han på som bäst med sitt paket, medan matte och husse är fullt upptgna med varsitt av sina.



Vi avslutade kvällen vid 21-tiden med "eftermiddagskaffe", kakor och grannen Karins goda tårta.



                                       Det var julaftonen 2009!

Så trött jag var efteråt, men vad härligt att allt gick så bra trots allt. Mina nära och kära har varit helt otroliga.

Förresten fick jag tre nya Kanaanrosor på min namnsdag av kärestan, jag heter nämligen Eva också! Hoppas de också är välsignade!