Antikbod
Nu sen jag äntligen blivit vuxen, i alla fall i prästbetyget, tycker jag det är otroligt roligt att titta runt i de affärerna, kanske göra ett och annat fynd och även bli lite nostalgiskt över allt jag minns från förr.
Det som är mest frapperande är att mycket av det de har, s.k. antika eller i alla fall tillräckligt gamla grejer, har jag också. En hel del har jag dessutom haft sen jag flyttade hemifrån som 20-åring.
Inne på Gästgivaregården finns förutom Rosengrens Skafferi också antikboden Bobinen. Där gick vi in i söndags, inte för att handla, utan mest för att värma oss och kärestan var lite nyfiken.
Mitt framför mig står plötsligt en väldigt bekant servis.
"MEN, titta där, morfars servis", säger jag till honom.
Han tittar och fattar noll. Han har aldrig träffat min morfar och den servisen som jag faktiskt fick när han hade dött 1985, har redan gått i arv till kära dottern för flera år sen.
Sen såg jag att det inte stämde, för det var en kaffeservis morfar hade, det här var en teservis.
Gefles Gyllen! Lika fin nu som då!
"Jaså, den har tydligen uppnått antikstatus," konstaterade jag.
Det fanns en källare också, där hade jag aldrig varit tidigare och där var så lågt i tak att jag - 178 cm lång - fick huka mig lite.
På en hylla med gamla plåtburkar mm, fanns också kända ting från både mig och kärestan. Sockerburken har jag en exakt likadan och han har en i mindre format. Pottan har jag också haft, men numera är den utbytt mot en gammal i vitt porslin. Den gör tjänst som ytterkruka på uterummet på somrarna. Däremot har jag kvar emaljerat handfat och flera muggar.
Sätterikast och pigtittare finns också i mitt hem!
Ju mer vi tittade runt, desto mer kände vi igen.
Nu har jag börjat fundera på om jag bor mitt i en antik/loppisbod?
Oavsett hur det är, jag använder i alla fall alla mina saker. De står inte bara och samlar damm!
Jag har några riktigt gamla kakburkar. De finns i mitt hem bara för att jag tycker de är vackra... funderar ibland över varför jag sparar dem, men kan ändå inte komma mig för att göra mig av med dem...
Mia, Jag har alldeles för mycket, men det är jättesvårt att bestämma sig för vad som ska vara kvar och vad som ska någon annanstans. Dessutom har jag en tendens att skaffa mera..... ännu värre!
Morning! Vilket ställe! Där skulle jag trivas! Och servisen är jättefin!
Nu är min dragkedja borta...och jag känner mig som om nån skulle kört över mig med nåt...?!
Kramen!
Ragnvi
Ragnvi, Sådana där affärer är alltid jätteroliga. Man ser nya saker hela tiden.
Har du haft "häftklammer" istället för stygn? Kram
å den servisen är ju jättevacker tycker jag..uppe p gården har jag minsamling med gamla saker som jag är så så rädd om...
Här har du en till som gillar vackra gamla saker och jag har också svårt att göra mig av med dem.För de är förknippade med så många minnen.Älskar att gå och titta i Antikaffärer.Kram Thalina
Risken med att gå i antikbutiker är att man upptäcker att man är jämngammal med varuutbudet. ;-)
Britten, Jag är glad att min dotter fått kaffeservisen, jag vill att hon också ska tycka om det gamla. Sonen och sonhustrun har också en del gamla fina saker. Roligt!
Thalina, Håller verkligen med dig. Det är jättehärligt att återupptäcka gamla saker från barndomen. Kram
Inga, Jag tar den risken, när blir man antik egentligen??? Hahaha!
Om man ska se allvarsamt på ämnet så tror jag att det är 100 år som är gränsen för antikt.
