Leontina

Konserten med Örebro Kammarkör som uppförde två requiem var en väldigt tudelad upplevelse för min del.

Rekviem Rehnqvist & Fauré.
”Himlen, döden och livet”. Konsert den 4 december 2009 tillsammans med Svenska Kammarorkestern och solister i Örebro konserthus.

De inledde med Faurés Requiem som är ett av de vackraste stycken som finns enligt min smak.

Jag var där med körkompisen A och vi bara njöt, vilket väldigt många i publiken verkade göra också. När jag gjorde ett svep med blicken var det många ögonpar som inte mötte mina, på grund av att de var slutna, deras ansikten avslappnade och njutande av de vackra tonerna.

Det blev paus och sedan dags för den svenska premiären av ett nytt requiem  – "Requiem aeternam" av Karin Rehnqvist. 
 
Det är just vid de här tillfällena som jag inte riktigt förstår om jag är musikalisk eller inte.

Vackert var det inte, men intressant. Jag var så glad att jag inte dragit dit kärestan, för han har inte sådana lyssnaröron att de lämpar sig för ett modernt requiem.

Vanliga julkonserter klarar han bra numera, träning ger färdighet och i mitt sällskap blir det en hel del träning för hans del.

För att återgå till konserten, det blev väldigt mycket applåder. Svenska Kammarorkerstern, Örebro Kammarkör och tre utmärkta solister bidrog till applådåskorna. Jag glömde räkna hur många gånger de kallades in för att bocka och tacka, men det var många.

Som helhet betraktat är det Fauré jag har kvar i musikminnet och estetsinnet.

Parentes: Lyran på taket hade "läkt" lite, men helt frisk är den inte än!