Leontina

Senaste dygnet har varit något av ett trauma för kärestan, "Klockmannen", som jag delar mitt liv med numera, om än som särbos.

Igår hade vi traditionellt julvrålfika för hans barn + den enes sambo här hos mig. Vi sitter i glatt samspråk vid köksbordet med levande ljus, bröd, pålägg, bullar, 7 sorters kakor och chokladtårta med grädde, te och kaffe när följande utspelar sig.

Ene bonussonen frågar vad klockan är och kärestan lyfter genast armen och tittar på sin Tissot.



Han anger tiden och tittar samtidigt på väggklockan - "Lilla Hjo"- som han köpte på en av våra klockresor under året och ser att det slår fel på 5 minuter.

Detsamma hände innan de kom och då korrigerade han sin klocka och var lite förvånad att den helt plötsligt inte gick rätt, något som aldrig hänt tidigare.
Det blev en riktig diskussion innan de helt enkelt enades om att batteriet gjort sitt. Den hade stannat på 20.30.

Bonussonens sambo redogjorde för var de hade märkesklockor i stan, för inte kan man gå på Ur&Penn och byta batteri på en kronograf av märket Tissot. Det skulle vara som att lämna in sin Bentley till Skoda för service.

I morse vid frukostbordet råkade jag fråga vad klockan var.
"Halv 9" var svaret. "Den är halv 9 hela tiden", säger han med lågmäld röst.

I nästa minut får jag veta att vi ska till stan denna nyårsafton, för han bara MÅSTE ha nytt batteri i klockan, allt annat var otänkbart.

Jag är inte den som är den, jag far gärna ut ett tag, trots - 14 på termometern. Vad är det? Igår var det - 21.6. Vi byltade på oss en massa kläder och for till stan.

Jag säger "Tack Ringströms Ur, för att ni hade öppet på nyårsafton".

Nu råder lugnet här igen och vi har full koll på tiden. Ingen risk att vi tar ut det nya året ens en halv minut för tidigt!