Så här var det!
Ut och körde bort bilen, rycker till mig dagens skörd när jag passerar brevlådan. Den bunten la jag uppepå ena kassen, gick några steg och hängde upp jackan. Tillbaka till dörrmattan och tog av kängorna och tar ett stort kliv mot badrummet (kissnödig), samtidigt som jag greppar julkorten med vänster hand.
Mina något för stora manchesterbyxor hade hasat ner lite medan jag pulsade in i allt det "fina, vita". Det satt alltså en massa snö nederst på byxbenen och det klev jag på när jag snodde runt i klivet mot badrummet.
Nästa sekund låg jag utfläkt på golvet med huvudet inkört i dörrkarmen och en helt bedövad höger hand. Då släppte jag breven och julkorten, lyckades baxa mig bort från dörrkarmen, kostatera att höger handled såg lite fel ut, men bestämde mig för en stukning! HAHAHA! Optimisten nummer 1, det är jag det!
Nästa sekund kom jag på att jag måste kolla hur det gått med huvudet.......alltså, det var inte så bra, det blöder alltid mycket när man slår hål i skallen och det gjorde det på mig också.
Utan tanke på en ev. hjärnskakning kastade jag mig upp och in i badrumemt. Oj, där hängde bara vita handdukar. Ut till linneskåpet och ryckte ut en röd, tillbaka i i badrummet och böjd över handfatet medan blodet droppade ner blötte jag den i kallvatten och tryckte fast mot huvudet,
Det var smart utan att jag tänkte på det, för när jag väl kom till lasarettet och fick konstaterat ett jag brutit handleden, hade jag haft den i högläge hela tiden = ingen svullnad.
Till slut efter många turer till olika avdelningar var jag bedövad i handled och huvud, ryckt rätt i handleden och gipsad, sydd i huvudet, fått recept på "painkillers" och kunde ringa efter kärestan som väntade hemma.
Hela tiden hade jag min kära dotter vid min sida. Hon tröstade, skjutsade, peppade och höll handen. Tack och lov att hon inte är i Norge och rensar krabbor eller något sånt! Hon var t o m före mig på sjukhuset.
Så här fin arm har jag idag, mitt första paket, som jag burit på i snart ett dygn och aldrig kommer det att hamna under tallen.
Duschat har jag också lyckats med och vattnet färgades vackert rosa. Nu har kära dottern gjort julköttbullarna och skinkan står i ugnen och bakar sig.
Hon måste vara vuxen det lilla livet - vad duktig hon var, min "bebis!"
Vicke har varit med som sällskap. Av sin mormor fick han en tjurmuskel, som det så vackert heter. Det var mycket bra och mumsigt tyckte han.
Dagens kloka ord: Du kan inte fly undan vintern, den följer dig vart du går, till och med inomhus!
Stackars , stackars dig att behöva ha gips nu till Julen. Men, men det kunde ju varit värre.Tur att du har folk ikring dig så att du får hjälp.Nu önskar jag dig en riktigt bra Jul trots dina skador. varma kramar Thalina
Du berättar så dråpligt om det hela
så jag kan ju inte låta bli att skratta....
Du är då för härlig ! !
Men....det måste ju ha gjort ont...
eller så har du en väldigt hög smärttröskel ?
Jag menar att leta fram en röd handduk istället för en röd för att stilla blodet i såret på huvudet, och att hålla den brutna handled i höjdläge osv.
Och dagens kloka ord, är då talande :-) :-)
Hoppas att din handled läker snart och att du inte har aj, aj i huvudet.
Stor Kram
Oj, oj, oj kära syster så det kan gå och så snabbt, skönt att du har dotter med hund som hjälper och muntrar upp dej.....jag är som vanligt ute i sista minuten med det mesta...men det finns plats för dej också i det KRAM Mary
Men Snälla lilla Du, det var en vådlig historia. Om jag inte hade pratat med J i telefon i går hade jag nästan trott att Du hade diktat ihop det... kan Du hålla Dig lite lugn nu ett tag så vi får träffa Dig in one piece så småningom? Hoppas julen blir så god som det bara är möjligt, julkram från oss i centrala stan!!
Men snälla har Du lyckats att trilla omkull så passligt precis innan jul. Och så typiskt allt Du skulle göra med Dej innan Du kom iväg. Tur att dottern finns med och har styrt upp köttbullar och skinka. Lyckades Du bryta högerhanden också tycker jag mej se på bilden...?
Hoppas nu det ordnar upp sig så Du fixar allt praktiskt.
Ojojoj.... 1996 halkade jag en "glashal dag" och vägrade inse att handleden var bruten. Men snälla arbetskamrater körd mig till vårdcentralen och doktorn överbevisade mig med en röntgenplåt. För även på vårdcentralen påstod jag att den inte var bruten trots att den var jättesvullen och smärtade som bara den... Jag var tvungen att ge mig.
Bra du har omtänksamma anhöriga runt dig....
Kram
Mia
Stackars Dig Suss! Vilken otur Du har haft! Tur att Du har en duktig dotter som hjälper Dig nu. Hon är allt en vacker pärla.
Julen i alla fall obeveklig, den kommer till både Dig och mig!
Tack alla kära bloggläsare/vänner för glada, trevliga och snälla kommentarer. Jag försöker väl knattra ner något mer inlägg med vänstern när jag har något nytt att berätta. Kram på er alla!
Jamen snälla vän! Jag visste ingenting förrän nu när jag äntligen får tid att öppna datorn och läsa din blogg! Aj vad ont Du har! Du flänger för mycket!!! Hur länge måste Du ha gips nu då?? Sex veckor eller? Tack för boken - den verkar vara i min smak! Puss älskade syster! Ta hand om Dig!
Maggie, jag får alltid gissa att det är du, det står jämt anonym. Vi hörs på telefon framöver och pratar lite mer. Puss o kram!
