En kväll på Glenn Miller Café
På väg till Umeå för att hälsa på de nyhemkomna barnen och även känna att jag gör något på sportlovet, tar jag en liten omväg för att stimulera själen en aning.
Gör, i bemärkelsen inte enbart vara hemma och städa, plantera om blommor och sova länge på morgnarna.
Jag åkte till barnens gudmor som numera bor i huvudstaden, jag hade kollat om hon kunde tänka sig att följa med mig på Glenn Miller Café, för att lyssna på Opposite Corner som har återförenats några gånger på sistone. Det kunde hon!
Sen var planen att fortsätta till Umeå dagen därpå. Jag valde att åka bil den här gången, dels hade jag mycket saker som skulle med, dels ville jag ha friheten att bestämma restid och resdag själv.
Glenn Miller är ett "hål" i väggen, men så otroligt mysigt och ett ställe som verkligen känns genuint och som den äkta jazzklubb det är !
Hon hade bokat bord i god tid, så vi hade varsin sittplats vilket inte det stora flertalet hade, visade det sig under kvällen.
Vi kom dit vid 18-tiden, för att få äta i lugn och ro.
Vi beställde varsin bouillabaisse och varsin Baron Trenck. MYCKET, MYCKET GOTT!
När vi kom var bandet där och repade. Det är Lars Jansson på piano, Lubbe Helje på bas, Gunnar Lindgren på saxofon och Paul Svanberg på trummor. Lubbe är en mycket god vän till mig, tillika musikterapeutkollega och det här var första gången jag skulle få höra honom "live".
Här är Lars och Lubbe -
- och här Paul och Gunnar
De var inte kvar så länge, så vi kunde avnjuta vår måltid i lugn och ro. Sen kom de tillbaka och började spela 20.30.
Nu kommer vi till det här med musikrecension igen. Jag tror jag säger som han med långa håret i Antikrundan.
"WOW, nu är det ett Hallelujamoment". Sån var kvällen. De har inte tappat gnistan och glöden. Det var JÄTTEBRA!
Glenn Miller var knökfullt, folk stod nästan på varandra och vi som hade glädjen att ha sittplats kände hur vi trycktes allt närmare bordet ju längre kvällen led. Vi led dock inte ett dugg.
Tyvärr hade vi ett pendeltåg (eller vad det nu heter) att passa, så vi fick inte höra hela sista set. Tur de spelade tre, det är då inte jag bortskämd med. Det blev alltså ändå ganska mycket musik för vår del.
Jag var alldeles euforisk efteråt och detsamma gällde M. som här har placerat sig på en lämplig ( ? ) plats på hemvägen. Vet inte om hon kände sig lite utmattad efter all härlig jazz och tyckte sig ha rätt att sitta där.
Jag kan säga att jag somnade direkt jag la huvudet på kudden och när jag kommer hem, ska jag se till att vår jazzklubb tar med Opposite på programmet så fort som möjligt. Fast det lär dröja till nästa vår, hösten är i princip redan spikad.
Gör, i bemärkelsen inte enbart vara hemma och städa, plantera om blommor och sova länge på morgnarna.
Jag åkte till barnens gudmor som numera bor i huvudstaden, jag hade kollat om hon kunde tänka sig att följa med mig på Glenn Miller Café, för att lyssna på Opposite Corner som har återförenats några gånger på sistone. Det kunde hon!
Sen var planen att fortsätta till Umeå dagen därpå. Jag valde att åka bil den här gången, dels hade jag mycket saker som skulle med, dels ville jag ha friheten att bestämma restid och resdag själv.
Glenn Miller är ett "hål" i väggen, men så otroligt mysigt och ett ställe som verkligen känns genuint och som den äkta jazzklubb det är !
Hon hade bokat bord i god tid, så vi hade varsin sittplats vilket inte det stora flertalet hade, visade det sig under kvällen.
Vi kom dit vid 18-tiden, för att få äta i lugn och ro.
Vi beställde varsin bouillabaisse och varsin Baron Trenck. MYCKET, MYCKET GOTT!
När vi kom var bandet där och repade. Det är Lars Jansson på piano, Lubbe Helje på bas, Gunnar Lindgren på saxofon och Paul Svanberg på trummor. Lubbe är en mycket god vän till mig, tillika musikterapeutkollega och det här var första gången jag skulle få höra honom "live".
Här är Lars och Lubbe -
- och här Paul och Gunnar
De var inte kvar så länge, så vi kunde avnjuta vår måltid i lugn och ro. Sen kom de tillbaka och började spela 20.30.
Nu kommer vi till det här med musikrecension igen. Jag tror jag säger som han med långa håret i Antikrundan.
"WOW, nu är det ett Hallelujamoment". Sån var kvällen. De har inte tappat gnistan och glöden. Det var JÄTTEBRA!
Glenn Miller var knökfullt, folk stod nästan på varandra och vi som hade glädjen att ha sittplats kände hur vi trycktes allt närmare bordet ju längre kvällen led. Vi led dock inte ett dugg.
Tyvärr hade vi ett pendeltåg (eller vad det nu heter) att passa, så vi fick inte höra hela sista set. Tur de spelade tre, det är då inte jag bortskämd med. Det blev alltså ändå ganska mycket musik för vår del.
Jag var alldeles euforisk efteråt och detsamma gällde M. som här har placerat sig på en lämplig ( ? ) plats på hemvägen. Vet inte om hon kände sig lite utmattad efter all härlig jazz och tyckte sig ha rätt att sitta där.
Jag kan säga att jag somnade direkt jag la huvudet på kudden och när jag kommer hem, ska jag se till att vår jazzklubb tar med Opposite på programmet så fort som möjligt. Fast det lär dröja till nästa vår, hösten är i princip redan spikad.
Kommentarer
Trackback
