Leontina

Jag har bilen med mig hit upp, det betyder att jag är mer flyttbar än när jag flyger eller åker tåg. Sen kvarstår min totala brist på lokalsinne - helt tillbakabildat. I förlängningen betyder det att jag får se avsevärt mycket mer av omgivningen än jag har planerat när jag ger mig ut. Sen har en och annan väg fått ny sträckning också, vilket medför att jag kommer fel ibland.

Här hamnade jag t ex i rondellen vid Strömpilen, när jag skulle in till centrum efter att ha varit på Alvik och hämtat sonens skateboard. Det är en historia i sig, men jag vet inte om jag orkar skriva om eländet. Vi får se längre fram!

Hur som helst, den här rondellskulpturen är en av mina favoriter, oavsett stad eller land.



Jag tog mig hem, men det var en aning tålamodsprövande, för när jag skulle svänga in till Berghem för att tanka, fanns inte den vägen kvar. Den var under mig och jag skulle svängt höger för att komma till vänster. Lättbegripligt eller?
Efter det ställde jag bilen och gick ner till stan.

Här är statyn på Renmarkstorget.



På sommaren är det vatten i den. Det är bänkar runtom, där alla trötta människor av alla kategorier har en liten viloplats när inte benen bär längre, av ena eller andra anledningen.

Jag hade stämt träff med min sörländska syster E, som fortfarande sliter med att bo här i kyla och snö. Vi var på NK och fikade = Nya Konditoriet. Kolla gärna på följande adress.  http://www.nordmills.se/html/siktat/pdf/nr_56/Siktat_56_15.pdf

Jag skulle tro att det är stans äldsta fik, så namnet är inte av dags dato.

NK är ett måste när man är i Umeå, så även deras citronpaj. Den här gången var ingen av barnen med och behövde skämmas, alltså kunde jag be om den allra största biten. Tjejen bakom disken hade full förståelse när E förklarade att jag var på kort hemvändarbesök och hon sökte pajen runt för att hitta den största biten. Sen konstaterade hon att alla var lika stora. Jag tog det med jämnmod och sa att det gick bra ändå. Då tar hon tillbaka mitt fat, lägger på en bit till och säger : "Sådärja, nu är det den största".
Mmmmmm, det var mumsigt, men blev faktiskt för sött innan jag var färdig. E förbarmade sig över en liten bit, men hon hade kunnat ta mer.

Sen gick vi ut i polareftermiddagen. Det hade alltså varit - 28 under natten och på em var det "något" varmare!

Vid Rådhusesplanaden är det varje år en snöskulpturtävling nån gång framöver. Där låg stora snökuber och väntade, ända från Rådhustorget och ner mot stationen. Fast mellan dem hade någon förskola varit och gjort en massa djur i snö. Riktigt fina var de, men i allt detta vita, fina (citat) var det lite svårt att göra dem rättvisa på bild.

Kuberna syns i bakgrunden, på sista djurbilden.





En bit längre bort fanns ett "hus", där det lyste blått. Måste se ! ! ! !

Utsidan!


Insidan !




Fönstren var av is och lamporna därinne lyste med blått sken, därav de blå fönstren.

Det fanns även ett högt fönster med infruset ljus som såg ut som glöd!



Efter besöket i detta isiga hus var jag tvungen att söka mig hemåt och inomhus. Inte så konstigt alls !