Orolig

NÄÄÄÄÄ, nu blir jag nästan orolig över mig. Vad är det som händer? Håller jag på att omvandlas till någon/något jag inte riktigt har kontakt med?

En biltur häromdagen har fått förödande konsekvenser för mitt vintermissnöje, för att inte säga hat. Jag kan känna ett uns av positivism, trots att det är kallt och snö. Vadan detta?

Jag tog en tur över det vi kallar "Bergen". Det är gamgamla vägen mellan Närkes Kil och Pershyttan.
Det blir en ganska brant stigning mitt på ungefär, därav namnet. Väl däruppe var det himmelskt vackert. Det kan vara det mitt i vintern har jag upptäckt, (förvåren kan lugnt vänta ett tag till, det är definitivt för tidigt för sånt) även om det inte märks ett dugg sedan, när man kommer ner på låglandet igen. 

Mitt i all natur står det numera en skylt: "Välkommen till Ekopark Kilsbergen".  Jag kom från Pershyttan och strax efter skylten kommer ett rejält stort kalhygge. Numera står det kvar enstaka frö- och (tror jag) fågelträd på hyggena, men det är lika fult för det.



Ramsjön som ligger där till höger var frusen.



Solen hade letat sig fram mellan träden och en och annan ledig hurtbulle var ute och älskade vintern allt vad de orkade. Huva, tänkte jag när jag såg en dam skida fram i full fart! Det är den lilla lodräta pricken till höger på bilden, borta vid barrträden.

Jag föredrog att titta mot solen, medan jag funderade på varför det trots min antivintergen kändes rätt så skönt. Jag menar, jag är ändå ganska bra på att undvika solen sommartid - "Pale is beauiful !" Därför tyckte jag inte att det enbart kunde bero på att den var framme en stund och lyste.



Sedan är jag urless på att höra om att allt det vita lyser upp så fint. Det räcker med att solen kommer fram så lyser det alldeles tillräckligt utan allt det vita. Förresten, om det är mycket snö i kombination med stark sol, är det absolut inte hälsosamt för ögonen. Man kan bli snöblind = skada hornhinnan. Det uppstår små sår för snön reflekterar solljuset så starkt. Det är bara att konstatera, antingen sol eller snö och då föredrar jag ändå solen. Så var det sagt (igen).

Nu till min oro. Jag är väldigt ambivalent inför vad jag tycker, för jag tycker VERKLIGEN att följande bilder är vackra! Bevislingen är de fulla med snö, men jag håller i skrivande stund på att analysera vad som händer med min övertygelse.

JO, det förstås, rimfrosten på träden gör att allt det vita ser så mjukt och fint ut. Det blir inte så hårt som "vanlig" snö!





Förresten, jag tror jag vet!

Det är den blå färgen på himlen som gör det. Den påminner om en högsommar dag!

Kommentarer
Postat av: Inga M

Asch; pjoskmoster där! Så lite som Du är ute om vintern så riskerar Du minsann ingen snöblindhet. Försök inte lura mig! Du sitter hellre inne med en god bok, håller gubben i handen, spelar en trudelutt på pianot, bakar goda bullar eller strosar runt i någon prylmarknad. Så det så! ;-)



(Vackra bilder har Du gjort i alla fall, till oss som gillar vinter; snö, himmel och sol i kombination, en får tacke!)

2009-02-03 @ 17:29:28
URL: http://inga.blogg.se/
Postat av: charlotta

"Det är den blå färgen på himlen som gör det. Den påminner om en högsommar dag"



Det måste vara de!

2009-02-03 @ 22:03:36
URL: http://candykills.blogg.se/
Postat av: Suss

Inga, Jag är inte rädd att bli trasig i ögonen, men jag tänker på alla er andra vinterhurtare. Snällt va?



Jag tänker nog ta en nypa luft till helgen igen, i så fall kan det komma här på bloggen, för det är STORT!



Charlotta, helt rätt, jag är övertygad om att det är den blå färgen som ger känslan. Tur man vet att det blir sommar framöver. Går du ut på vintern?

2009-02-03 @ 22:34:36
URL: http://[email protected]
Postat av: charlotta

Nej fyfan jag stänger in mej i september o kommer inte ut igen förns sista maj..



så det börjar väl dra ihop sej här :) nån månad till bara..

2009-02-04 @ 15:16:43
URL: http://candykills.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0