Repriser
Det känns som jag lever i en repris då och då.
Repris 1:
Idag t ex, särbon kommer, gamgambil'n är återigen kaputt och han ska ner under motorhuven och rota. Detta för att lilla dottern ska kunna utnyttja vraket tills det är dags för Porschebörjes inträde på arenan.
"Operationen" gick bra än en gång, nu sitter en ny/begagnad startmotor på plats och MFN spinner förhoppningsvis igång utan att föraren behöver nyttja kötteder.
Repris 2:
Sedan in till klockorna för att kolla statusen på dem.
VE OCH FASA ! ! !
Morfarsklockan har stannat och jag har inte ens noterat det. Ska jag skämmas? Nej, det gör jag inte. Innan stilleståndet var konstaterat hade jag talat om att både den och lilla Hjo gick för fort, men inte hade jag märkt att morfars inte gick alls.
Pannan i djupa veck. "Vad har hänt"? Fast sen drog han upp den och såg till att den tickade igång alldeles rätt, så det var nog inte så allvarligt.
Till köket där lilla Hjo hänger. Den behövde verkligen också dras upp och än en gång har vi en stunds palaver om plingplonget. Jag står inte ut att ha två klockor som slår och då får jag för första gången höra att det inte är bra om de inte dras upp ordentligt då och då. En klocka behöver slå så där en 14 dagar och detta ska göras minst en gång i kvartalet.
"Det får bli när jag åker till Umeå, jag blir tokig annars", sa jag och sen sa vi inget mer. Inte förrän för en stund sen när vi sitter i godan ro och dricker Norakaffe, kokat på nymalda bönor.
Repris 3:
DÅ sätter Hjo igång och slår som besatt. Jag bara stirrar och tjuter:
"VAD HAR DU GJORT? ÄR DU GALEN? SKA JAG LIGGA OCH LYSSNA PÅ DET DÄR PÅ NÄTTERNA NU IGEN?"
Snabb replik: "Nej, jag har inte dragit upp den, det kan bli så där ibland".
Ja, jag vet inte vad jag ska tro, vi får väl se om det bara blev så och är tyst i fortsättningen.
Det har kommit ett postpaket!
Repris 4:
Jag tror det räcker med bilder, inga ord behövs och det belåtna skrockandet från särbon går ändå inte att återge i text.
Hela årgång 1960, sånär som på nummer 6 0ch 7, så om någon har dem liggande i gömmorna är särbon spekulant.
Han kommer garanterat inte att höra vare sig om klockorna slår eller står nu ett tag framöver.
Repris 1:
Idag t ex, särbon kommer, gamgambil'n är återigen kaputt och han ska ner under motorhuven och rota. Detta för att lilla dottern ska kunna utnyttja vraket tills det är dags för Porschebörjes inträde på arenan.
"Operationen" gick bra än en gång, nu sitter en ny/begagnad startmotor på plats och MFN spinner förhoppningsvis igång utan att föraren behöver nyttja kötteder.
Repris 2:
Sedan in till klockorna för att kolla statusen på dem.
VE OCH FASA ! ! !
Morfarsklockan har stannat och jag har inte ens noterat det. Ska jag skämmas? Nej, det gör jag inte. Innan stilleståndet var konstaterat hade jag talat om att både den och lilla Hjo gick för fort, men inte hade jag märkt att morfars inte gick alls.
Pannan i djupa veck. "Vad har hänt"? Fast sen drog han upp den och såg till att den tickade igång alldeles rätt, så det var nog inte så allvarligt.
Till köket där lilla Hjo hänger. Den behövde verkligen också dras upp och än en gång har vi en stunds palaver om plingplonget. Jag står inte ut att ha två klockor som slår och då får jag för första gången höra att det inte är bra om de inte dras upp ordentligt då och då. En klocka behöver slå så där en 14 dagar och detta ska göras minst en gång i kvartalet.
"Det får bli när jag åker till Umeå, jag blir tokig annars", sa jag och sen sa vi inget mer. Inte förrän för en stund sen när vi sitter i godan ro och dricker Norakaffe, kokat på nymalda bönor.
Repris 3:
DÅ sätter Hjo igång och slår som besatt. Jag bara stirrar och tjuter:
"VAD HAR DU GJORT? ÄR DU GALEN? SKA JAG LIGGA OCH LYSSNA PÅ DET DÄR PÅ NÄTTERNA NU IGEN?"
Snabb replik: "Nej, jag har inte dragit upp den, det kan bli så där ibland".
Ja, jag vet inte vad jag ska tro, vi får väl se om det bara blev så och är tyst i fortsättningen.
Det har kommit ett postpaket!
Repris 4:
Jag tror det räcker med bilder, inga ord behövs och det belåtna skrockandet från särbon går ändå inte att återge i text.
Hela årgång 1960, sånär som på nummer 6 0ch 7, så om någon har dem liggande i gömmorna är särbon spekulant.
Han kommer garanterat inte att höra vare sig om klockorna slår eller står nu ett tag framöver.
Kommentarer
Postat av: Åsa
Hej, vad bra att han blev glad över fyndet. Soffan blev jättebra hemma hos oss... Ses på måndag!
Postat av: Suss
Åsa, det är inte så att din far ev. har nummer 6 och 7 i sina gömmor? Skönt att soffan platsade! Ses!
Trackback
