Leontina

Idag har det varit tufft, både för mig och min omgivning, samt för Vicke hund.

I ett svagt ögonblick hade jag lovat vara hundvakt några timmar till mitt lilla "barnbarn". Han älskar ju sin mormor så ofantligt mycket att han kan hoppa nästan två meter rakt upp, bara för att ge henne (mig alltså) en blöt slick mitt i nyllet.

Jag hade bestämt mig för att vi skulle ta en lång promenad, öva att gå fint, lukta på snön, ha lite nosträning och bli väldigt trötta så att åtminstone han sov resten av tiden i väntan på matten.

Det blir inte alltid som man tänkt sig.........

Han kom, fick mat medan hans livboj (matten) var kvar. Vi klädde på oss och gick ut samtidigt och så smidigt var det att han passade på att bajsa innan hon hunnit åka. Alltså slapp jag omaket att plocka upp det.

FY FARAO vad det stinker. Värre än katternas små högar. Jag tog påsen i nypan och gick direkt till soptunnan och kastade bort det. Samtidigt gled matten iväg med bilen och allt gick helt smärtfritt.

Vi gick iväg och 100 meter senare bajsade det lilla livet en gång till. SUCK!
Sen gick jag där och dinglade med snuskpåsen tills vi kom till bajspapperskorgen i dungen, en bra bit bort.

LillVickehund, han är så duktig, han nosade och gick fint. Morrade eller skällde inte en enda gång. Vi hade lite nosträning och det gick också bra. 40 minuter promenerade vi och sen hem igen. Sova? NEJ, NEJ, NEJ, sen började eländet........

Han gnällde, letade efter matte, sprang upp och ner för trappen, kollade i hallen och sovrummet, fram och tillbaka. VAR VAR HON?

Smarta hundmormor hade väl ett smarrigt märgben på lut och det tog jag fram. Jag fick även ta fram en gammal matta som han fick hålla till på, inte gick det att ligga på sitt fina fårskinn och äta inte. Han var faktiskt lugn i nästan 10 minuter.

Sen fortsatte "ropandet" och gnällandet efter matte.

Jag gick till övervåningen efter att ha lekt lite med honom, han följde efter och var klängigare än en liten mammasjuk unge.

Jag hade honom i knät ett tag, men han är lite för stor för det nu. Många pussar fick jag, fast jag värjde mig, sen gick vi ner igen. Jag hoppades fortfarande på att märgbenet skulle vara intressant, men nej, det var det inte..

Så där höll det på, till slut stod han i hallen och ylade värre än en varg. Långa strupljud med huvudet lyft mot ovan.

AAAAAAOOOOOOOOUUUUUUU ! ! ! ! ! ! ! ! !  

           

Jag höll på att bli galen. Han sprang mellan ytterdörren och köksbordet och tjöt.
Vilken mormor va? Hoppas jag klarar ev. människobarnbarn lite bättre.

Vad tänkte grannarna ? ? ? 

OJ DÅ, har vi fått vargen hit till Nya Hjärsta? Det låter väldigt nära!

Han ylade värre och värre och halvt desperat hämtade jag ett grisöra och mutade honom med, Då var det tyst i cirka 4 minuter, sen hade han massakrerat det, dessutom gav det honom mer kraft att yla högre.

Till slut stod jag inte ut längre. Jag gick ut och gick med honom igen och då blev det äntligen lite lugnare.

Här är det lilla livet,väntande på den viktigaste människan i hans liv!

                        VÄLDIGT SÖT, MEN HÖGLJUDD!!!!