Nästansystern mm

Har lovat min nästansyster A att visa en gammeldags ytterkruka.  Både hon och jag minns dem hur väl som helst, men de flesta är tyvärr försvunna, dels pga att de blev helt omoderna, dels för att de inte höll. Tidens tand åt upp dem.

Jag har i alla fall några kvar och en av dem står i mitt köksfönster, mitt ibland alla pellorna som egentligen har ensamrätt på det fönstret.



Innehållet, dvs blomman, är en simpel Ampellilja (tror jag att de heter) och förlåt alla fina Ampelliljor i världen, men för mig är ni inte en särskilt viktig blomma.

Hur som helst, de här odlar jag för att ge till mina 3 kattbarnbarn som de kan få gnaga på. Jag förärar dem en då och då, för när de väl fått dem är det slut på "krukväxt", och kvar står "tuggat kattgräs".

Det jag vill visa A är den härliga lilla 100 % PLASTKRUKAN! Vår barndoms ytterkruka. Det kom dito i frigolit lite senare och jag tror faktiskt jag har en sån också någonstans, men den har inte kommit ut än.........! Nån gräns har även jag!


När jag ändå håller på med blommor måste jag visa vad jag väldigt ofta får av min särbo. Han är helt underbar och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Inte för blommorna om någon trodde det, utan för att han är den han är och att han är det för mig!

Gosh, vad seriös jag blev helt plötsligt mitt i bloggen! Äh, jag tar det, det är ändå precis som det är och de som står mig nära är väl medvetna om det!



Jag har torkat väldigt många av de rosor jag fått genom åren och jag har en hel stor mässingsgryta full nere i mitt vardagsrum.

Fint va?


Apropå mässing, idag visade särbon mig en liten rolig grej. Han är ju klockmannen om någon nu glömt bort det. Vad har då en klockman i fickan???????



Det är en nyckel att dra upp klockor med. Vad är det med den då? Det undrade förstås jag - antiklockkvinnan - som hamnat mitt i Klockrike!

Fick då en liten föreläsning av miniformat. Jag ombads titta noga på nyckeln och det är klart att jag, som fostrats av en kvinna som visste hur man skulle hålla rent hemma, såg skillnaden mellan höger och vänster sida av nyckeln. Det är alltså helt rent på vänster sida av nyckeln, oavsett vilken sida jag tittar på - helt lika på fram- och baksidan. Den sida där man tryckt på med tummen för att dra upp klockan är helt blank och ren. Den andra är "svart". Intressant, i synnerhet för klocksärbon. Jag konstaterade att det var så och sen var det inte mer med det.

Lite mer intressant var att han hade två sådana nycklar i fickan. Jag bryr mig inte om varför, frågade inte! Han kan för all del stöta på så många klockor som behöver dras upp att den ena blir överhettad och då har han en reserv att ta till.

Jag vet inte!

Kommentarer
Postat av: Inga M

Vi har haft tur med de här gubbarna tycker jag! Eller också är det skicklighet, att välja rätt till slut!

2009-01-11 @ 00:09:26
URL: http://inga.blogg.se/
Postat av: Suss

Inga, jag håller absolut med dig. Tur eller skicklighet, det spelar ingen roll, huvudsaken att det blev som det blev!

2009-01-11 @ 14:36:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0