Sjön



Idag har jag varit till det jag som barn kallade "sjön". Sjön är Tisaren. Vi hade sommarstuga i Tisarbaden när jag var liten. Simskola gick man i Kvarsätter och allt gick under namnet "Sjön".

Jag skulle till Hallsberg för att konsultera en kontakt från förr som är duktig på det här med Asperger, min gamla barndomsvän A. Jag kan en del också, men hon kan mer.

Sen for  A och jag till sjön för att titta på deras blivande hem. De bygger nytt inför ålderdomen och kommer att ha en underbar utsikt vareviga dag. Det är inte utan att jag är avundsjuk.

Nu är det visserligen äckligt vinteraktigt där uppe, men man kan lätt tänka sig hur det ser ut i vår, för att inte tala om i sommar. Fast bilderna blev fina tycker jag.





Jag kunde skymta en ö eller holmar där borta i fjärran, men vi kom dit precis när det började bli mörkt, så jag måste göra om besöket lite längre fram för att se mer.

Garanterat kommer jag och särbon att hälsa på i sommar, vi som älskar att bada i alla sjöar vi kan hitta.
Tisaren, när badade jag i den senast? Det minns jag inte ens. Dags att återuppliva det.

Förresten var det i Tisaren min far lärde mig simma. Jag var kanske runt  7 år, hade en korkdyna fastknuten runt magen och kastade mig i spat med glatt mod. Vad jag inte visste var att far knutit den väldigt löst, så när jag jag simmade på som allra bäst med stöd - trodde jag - hade dynan lossnat och låg och flöt bakom mig. Far stod på bryggan och tittade på och skrockade över sin list.
Jag utvecklades till en riktig säl och det har jag tack och lov liksom tagit tillbaka nu sen jag blev närking igen. I Västerbotten badade jag bara några gånger på 23 år, mest för att barnen ville och jag inte vågade släppa iväg dem på egen hand när de var små. Det var alldeles för kallt, men ibland måste man ofrra sig.



Tyvärr suddig bild, men det var så fint med sparkarna i par att den får komma med ändå. Jag borde ha tagit mer än en bild på dem.

Inne i huset var det inte riktigt färdigt än, men lätt att se hur det kommer att bli. En riktig liten fin kamin stod där och väntade på installation. Ekorren är väl söt? Glömde fråga om den bara är dekor, söt är den i alla fall.



Sen var det inte mer! Dags att inta horisontalen och läsa lite!

Kommentarer
Postat av: Inga M

Det får bli en utflykt till "Sjön" vid nästa besök på Närkesslätten tror jag. Det låter frestande. Sist jag var där kände jag inte igen mig alls, allt var förändrat.



Till skillnad från Dig så lärde jag mig aldrig simma. Varenda gång jag skulle försöka så fick jag vatten i öronen och öroninflammation. Det blev aldrig nåt. Förlitar mig numera på flytvästar. Men jag minns Dig som ett riktigt vattendjur. Kul att se bilder från "Sjön".



2009-01-23 @ 23:53:26
URL: http://inga.blogg.se/
Postat av: Suss

Inga, Jag har för mig att vi var och badade ganska ofta i Hultsjön???? Simmade du aldrig? Visst var det du och jag, vi cyklade rätt igenom skogen på en stig som jag idag inte har en aning om var den är.



Såklart vi åker upp till sjön när du kommer.

2009-01-24 @ 13:50:09
Postat av: Inga M

Nej, jag bara plaskade omkring! :-))Visst var vi vid Hultsjön. Jag skulle nog inte heller hitta den där genvägen genom skogen numera. Jag har varit där på äldre dar och blivit helfascinerad av hur liten sjön var! Bara en lite skogspöl egentligen med mycket sten i. Men det var alltid massor av folk där på alla stenarna runt sjön. Tyvärr var det mycket orm där också.

2009-01-24 @ 22:03:00
URL: http://inga.blogg.se/
Postat av: Suss

Inga, tror du det är lika gott om otäcka älg/hjortflugor på Hultsjöstigen (som den helt plötsligt fick heta)? Annars kanske vi skulle försöka hitta den i sommar?



Badar du aldrig i era sjöar därborta? Är det kallt? Jag vill nog testa!

2009-01-24 @ 22:41:34
URL: http://leontina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0