Borta bra, men hemma bäst

Så har jag då nått det aktningsvärda stadiet i mitt liv, då det aldrig någonsin förr varit så skönt att komma hem.

Vi har haft en toppensemester, haft jättetur med vädret, bott på Bed & Breakfast hos nästan uteslutande fantastiska människor och inte drabbats av något allvarligt elände, utan kunnat göra det vi planerat och det har funkat!

Det som har varit jobbigt var att:

* Flänga omkring i bilen och inte veta vart vi skulle sova nästa natt.
* Ett par dagar blev det mer bilåkning än semester.
* Vänja de gamla, stela ryggarna vid nya sängar alltför ofta
* Värst av allt, men det gällde bara mig: Alla kuddar utom en, under 14 nätter, var STENKUDDAR! Det hjälpte inte att jag hade min lilla resekudde med mig, under den, låg de som var: Helt enkelt bara STEN! Resekudden är som ett   frimärke, så jag var tvungen att ha lite stadga under, därav stenarna.

Nu tänkte jag köra resedagboken rakt av i princip och lägga in lite bilder mellan textraderna. Det kan bli en ganska lång följetong, men så blir det.

Dag 1
Torsdag 18 juni


Vaknade till änglatoner - det var mobilens signal som satte igång, innan min ilsket, pipande väckarklocka. Helgarderad, man vet aldrig när batteriet i klockan tar slut. 4.00 var klockan och jag drog mig i 3 minuter.

5.15 gick vi ut och packade in i bilen och nu äntligen, efter 5 års planerande och sparande av guldtior är vi på väg till den gröna ön, där inga ormar finns.

Särbon kör och snart är vi på Arlanda!

9.50 Vägen hit var aningen svår, men nu sitter vi på Arlanda med 50 minuter kvar till avgång.



Vad har hänt innan 9.50?

En hel del och kvarfyllt har det varit när vi inte valde avfarten till långtidsparkeringen.
På något outgrundligt vis blev det visst mitt fel också, men jag gafflade inte om det särskilt länge. Vill särbon gärna se lite olika in- och utfarter och snurra runt lite vid Arlanda, så är det väl lika bra han får göra det.
Jag sa "Ja" ett par gånger och tog fram en saltlakritsplopp för att höja, åtminstone blocksockernivån i bilen.

Hit och dit, fram och tillbaka, sen var vi på Benstocken. Det kostade 620 kronor för två veckor.

Det som gällde var: Tjura lite till, så då gjorde vi (dvs han) det. Vi tog varsin macka innan han körde bort bilen, medan jag höll tillbaka avfärden med bussen genom att hålla konversationen igång med busschauffören.
 
Väl på den hamnar vi framför en äkta urskåning som skorrar så där härligt. Jag befarade det värsta, för jag vet hur han brukar bli när det ringer skåningar till Lisa Syrén på lördagmorgnarna, då kan han inte låta bli att testa dialekten. Jag stötte honom i sidan innan han ens dragit in luft och väste :"TYSSSST ! ! ! Sen gick det ungefär 40 sekunder innan han - urnärkingen - bräker ur sig  ett JÄÄÄÄÄÄÄAAAAUUU!!!  Hjälp!

Efter det har allt flutit på bra. Jag fick kontakt med en mycket vacker prima ballerina från Stockholmoperan i kön till incheckningsdisken. Hon - Desie - var från Sofia i Bulgarien och var osäker på om hon stod i rätt kö. Vi pratade hela långa labyrintkön igenom och nu får jag försöka få med mig kärestan till huvudstaden på balett i höst. (Jag bara ÄLSKAR att titta på balett).

Efter vi checkat in lyckades vi hamna i onåd hos en engelsktalande vrångdam. Vi gick nämligen förbi hela kön enbart pga att vi inte begrep att det var en kö. Nästan framme, när vi anslöt till folkmassan insåg vi det och då gjorde jag mig osynlig (trodde jag) och ställde mig vid sidan, men särbon fick sig en rejäl skopa ovett och då ställer han sig där helt lugn och slår ut med armarna på bästa Italienmanér och förstod ingenting, ställde sig sedan bakom henne och allt blev lugnt igen.

Vi sitter och njuter, han har köpt något som heter "Semesterpaketet"



Jag nöjde mig med en kall Tuborg, men tack vare min otroliga utstrålning fick jag en påse naturchips, som egentligen kostade 20 kronor. Gissa i vems mage merparten av dem bearbetas just nu!

Jag ska inte dricka Tuborg före klockan 12 på dagen något mer, jag spillde ut halva min över hela bordet. Smidig som alltid!

Vi fick en fönsterplats och den avstod jag den här gången till särbon, istället fick jag Michael from Drogheda på min vänstra sida. Vilken tur att hamna bredvid en irländare som kunde berätta massor om olika ställen och allra bäst på hela Irland var nästan Drogheda. Det var så bra, att där kunde vi gott och väl spendera ett par,tre dagar, bl a tyckte han vi kunde gå in i shoppinggallerian och söka upp bokhandeln, för där arbetade hans hustru Maired och då kunde vi hälsa på henne också.
Resan gick väldigt fort, för han och jag pratade hela vägen och jag skrev ner en massa goda råd och tips.
 
Flygbussen in till Dublin kostade 7 Euro per person och vi steg av vid Trinity College efter en kort anvisning av chauffören hur vi skulle komma till vårt hotell.



Vi gick och vi gick och vi gick och vi gick ganska länge längs River Liffey. Ibland regnade det och jag slet fram regnjackan, sen blev det kvavt, då led jag, men strax efter regnade det igen och till slut var vi framme vid Hotell Maldron, som var vårt hotell.



Vi fick rum 343, jättefint med två sängar, en vanlig och en queensize. Det är jag som är drottningen!



Mätta och belåtna sitter vi nu på Kennedys och har gluppat i oss mat som den värsta, glupska uthungrade katten.



Jag åt Chicken hot pot-mex eller nåt sånt, det gröna är guacamole och det illgula är osten........
Särbon åt en rejäl hamburgare på rent, kraftigt oxkött med äkta pommes frites till.

Tjejen som serverade oss var från Varberg och som dricka till maten rekommenderade en Smithwicks, när vi inte kände oss riktigt redo för Guinness än. Gott tyckte hon, fast hon hade blivit mobbad för det, för det är tydligen gubbdricka. Vi tyckte också det var gott.




                                         Nu bara vi dåsar!

Fortsättning följer....................... !

Kommentarer
Postat av: Herta

Härligt att höra lite om Dina semesteraktiviteter och de människor Du mött och historier kring dessa. Sådant är alltid kul.

2009-07-05 @ 10:46:31
URL: http://hertabloggen.blogg.se/
Postat av: Suss

Herta, Det kommer mycket mera, det här är bara början, men jag vill gärna dela med mig av allt vi upplevt och det är inte så lite.

2009-07-05 @ 12:21:20
URL: http://leontina.blogg. se
Postat av: Inga M

Jag ska läsa ordentligt och återkomma!

2009-07-05 @ 23:52:45
URL: http://inga.blogg.se/
Postat av: Annaa M

Ha ha, det var roligt med mannen från Drogheda. Alla irländare än såna, de tycker hembyn är den bästa plats på jorden. Ett tecken på det är att det finns sånger om var och varannan by, alla med samma varma känsla för hembygden. Men man får alltså se upp. Så man t ex inte hamnar tre dygn i Drogheda!

2009-07-10 @ 01:40:19
URL: http://annaama.wordpress.com
Postat av: Suss

Annaa M, Du verkar veta vad du pratar om, jag gjorde en hastig kik in på din blogg. Jag ska dit igen lite senare och läsa mera.

Häng gärna med på vår tripp runt, vi kommer till bl a Tralee så småningom!

2009-07-10 @ 13:49:19
URL: http://leontina.blogg. se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0