Irland dag 10 - Dingle till Killarney

Lördag 27 juni

Inga problem med trafiken under natten, men kudden har plågat mig. Det måste vara mig det är fel på, jag hör aldrig någon annan klaga på "döda" huvudkuddar. Jag tycker de känns helt döda, som sten, när det inte går att puffa in minsta lilla luftgnutta i dem. I natt har jag haft två såna stenar att välja på, så 100% skönt har det inte varit.

Annars har denna B&B hos Karen och Tony, Mr Blacks och de två hundarna Ozzy och Scraps varit perfekt.



Den kontinentala frukosten som jag minns som rostat vitt "svampbröd" med sylt och te, har uppgraderats till flingor med mjölk, yoghurt, vitt och brunt bröd, te, juice och sylt. Frukt också och flingor fanns 5 sorter.

Sen kom Mr Blacks också, så det blev en jättehärlig morgon.



25 Euro var rena vrakpriset för den här övernattningen. Hittills har vi haft 100 % tur.

Tony var en jättetrevlig man, han pratade och stod mest och hängde i dörröppningen hela frukosten igenom och Mr Blacks gosade och gosade, stod i mitt knä och spann och purrade högre än någon annan katt jag träffat, siameser inräknat.
Hundarna var väldigt avundsjuka och ville komma in, men 40 kg galopperande labrador fick stanna ute.

Tony gav oss en massa tips och tyckte absolut att vi skulle välja Dinglehalvön av alla de som finns.

Så blev det också och jag ville gärna dit för att få köpa ett vykort därifrån och skicka till Asta, som bor nära Dingle i Bohuslän.

Vi gjorde en liten sväng i Tralee innan vi åkte söderut mot Dingle.


Kvarnen stod omnämnd i någon turistinformation. Vanlig kvarn kan man säga.


Övergivet, gulligt hus i närheten av kvarnen


Det var otroligt vackert, jag körde så jag satt mest och lyssnade på kärestans ackande och oande. Det var hav......

.............. och berg................

................... och får och kor.


Digitalis blommade som allra värst längs vägkanterna och allt var så helt perfekt.


Solen lyste, som vanligt håller jag snart på att bli van att säga, och vägen blev mindre och mindre och till slut var den nästan en ostväg och gick brant uppåt.

Vi stannade flera gånger och tittade med kikaren och tog en massa kort, för att det var så fint, att det inte går att beskriva med ord. Tyvärr tror jag inte bilderna är rättvisande heller, men det är lätt att förstå varför Irland kallas den gröna ön.





Dingle var jättemysigt, små enkelriktade gator och små hus i alla möjliga olika färger - både normala och helt osannolika.




Det var lite backigt och efter första chocken, när vi t o m hade möte med en häst och ryttare på genomfartsgatan, lyckades jag parkera en liten bit från värsta smeten.



Vi gick ner mot "Town centre" och hamnade nästan direkt vid kyrkan. vi gick in och tittade, den var nog katolsk, för det var mycket Madonnor och Jesusar (vad heter han i plural tro?)




Vi tände ljus för mor, far och svärfar, idag var de röda.

Handikapparkeringen utanför kyrkan. Så här borde vi ha i Sverige också. Övertydligt !

Mitt emot kyrkan var ett bageri och här kan man tala om smarrig sliskorgie.



Jag som inte ens var fikasugen fick ett akut behov av något riktigt onödigt och mina ögon föll på en vit smördegshistoria med ett 2 - 3 cm högt mellanlager vaniljkräm. Uppepå var det frosting. Den måste jag ha! ! ! !
Särbon pekade på en ihopvikt, brun blaffa som var full med äppelmos.




Sedan kunde man köpa varsin ampull, laddad med kaffe eller te. De skulle skjutas in i en apparat, men först måste man ställa dit pappersmuggen och det påpekade hon 4-5 gånger. Vi gjorde det och tog med oss alltihopa ut till ett gammalt bord med bänkar i gränden utanför.

Vilket gott fika och det kostade bara 5.50 E och det kan man jämföra med "rånet" i Ballyvaughan.
Toalett fick man låna på puben bredvid och den var bland det fräschaste jag sett hittills.

Sammanfattas lätt som en 100 % njutarstund!

I gränden utanför bageriet.





Mrs Mack's Kitchenbar



Vi strosade runt och tittade som de turister vi är. Barberarna hade kvar sina polkagrisskyltar på husen, de där runda, som ser ut som en gigantisk polkagris.



      Lite olika intryck och bilder från vår promenad runt i Dingle



                                         Alla vägskyltar är tvåspråkiga




Vi var inne i Artshop, med mycket keramik och lite stickat och målat. Det var mannens hustru som stod för det sista och andra i hans familj för resten av skapandet.
Där köpte vi ett par jättefina ullraggsockor till särbons systers födelsedagspresent - den irländska lådan!

En annan Artshop hade det här trädet/grenen som skyltmaterial i sitt fönster



Vi gick vidare ner mot hamnen.




Utflyktsbåten var på väg ut till Dingles egen delfin Fungi, som funnits i havet utanför, sedan 1984. Han är tam och visar gärna upp sig för alla som åker ut för att titta på honom.




Det fanns t o m en staty av en delfin därnere.



Kärestan tittade och tittade på gamla fiskebåtar. En hade brunnit och den höll de på att renovera, det låg nät och fiskegrejer på kajen och en trålare - detta är tydligen en av livets höjdpunkter.





Tur vi står ut med varandras specialintressen, som det heter när man inte har autism - då heter det fixeringar.

Vi var förresten in på bageriet en gång till och köpte varsin macka och jag ville ha en toffeemuffins också, men kärestan skulle absolut INTE ha någon, så för säkerhets skull köpte jag en skogsbärsmuffins till honom. Jag vet hur det blir annars. Då säger han: "Jag fick ingen," sen åker halva min in i hans gap.

På väg tillbaka till bilen hörde jag plötsligt ett brusande vatten, men såg inget. Det kom nerifrån grönskan bredvid trottoaren där vi gick.



Vi följde ljudet och det var en liten bäck som rann längs med vägen.



Vi kom förbi en gammaldags vattenpost...............



.........och fram till ett hus där bäcken bara försvann in under huset och var borta.



Från Dingle åkte vi en bit ut mot yttersta udden. Jag ville helst åka runt hela och absolut få känna på havet. Jag körde till första, stora sandstranden och där stannade vi och gick ner till vattnet.
Det var nog inte mer än 50 personer där och bara några som badade. Tony hade sagt att det var härligt i havet nu, det var nog 12 - 13 grader. Härligt?



Jag vadade ut en bit, för jag tog av mig barfota, men kärestan behöll skorna på. Det blev några snäckor och ett par små platta, platta stenar till mitt stenfat, att lägga i packningen.




Det måste bo någon slags sandmaskar där på stranden.



Tillbaka i bilen vände vi, det var väldigt lång och smal väg runt udden och vi åkte mot Killarney med sina sjöar istället.
Det fanns en avtagsväg dit och den var alldeles ny och bred. Nu hade vi bytt förare och jag var passagerare och idag krökte jag bara tårna till hälften, en enda gång.

Otroligt vackert igen och ursvårt att skriva om. Det går inte att beskriva de höga, mjuka bergen helt utan skog, men fullt med får eller helt mörkt och kargt och runda dalar mellan dem, sen vatten nedanför. Tack och lov för kikaren ännu en gång, det blir lite tjatigt, men jag säger det ändå.

På lite mindre vägar kom vi till Killarney, trots att vi hamnade bakom en stor, gammal traktor, tillsammans med ett oräkneligt antal andra bilar, hur länge som helst.

Mitt i stan hamnade vi, men jag läser karta och skyltar bättre än jag hittar, så rätt som det var var vi på Rock Road med en massa B&B - Bread and Butter som kärestan sa igår - urroligt, tyckte jag.

Vi svängde in till Rathmore House och ringde på. Sonen i huset öppnade. Vi frågade vad ett rum kostade, 38 E, sa han och det tyckte vi var för dyrt.
35, sa han genast då och eftersom vår budget var högst 35/person och natt bad vi att få se rummet och innan jag ens hunnit reflektera, sa kärestan att vi tar det.



Vi hade en liten picknick med te och några kex, + vår inköpta irländska ost och brödet vi fick vid en superbra minimal supermarket efter vägen.



Vid den supermarketen hade vi en matsäckspaus då vi åt våra mackor och muffins från Dingle.
Där var en gammal järnvägsbro precis bredvid som hade en minnesskylt, men någon hade inte tyckt om den engleska texten på skylten, så den var nästan utplånad.




Åter till Killarney. Efter vi ätit på rummet, gick vi ut på stan.

Vad mycket turistaffärer och nästan samma utbud överallt. Jag hittade de underbara fårpusselmagneterna igen och köpte ett par till.



Vi gick genom gatorna som var proppade med folk, pubar, affärer och jättemånga var öppna trots att det var lördagkväll - dock inte slaktaren.

Till slut gick vi på en pub och tog en Bulmers och en Guinness. Där satt vi ett tag och tittade på inredningen och folk och jag skrev lite dagbok.






Promenerade hem vid 22-tiden och träffade Pat, far i huset. Han var ute och vattnade, fast imorgon ska det visst bli åska och skurar. Vi ska till sjöarna och Muckross, vi får se hur det blir.

Sova i ett svalt rum är skönt!

Kommentarer
Postat av: Inga M

Himla roligt att läsa Din resedagbok är det! Ser Cork nämnas på något ställe. Hade inte Du en brevvän där en gång i tiden? Vi hade ju en period av vildsint brevväxling med hela världen. Kommer Du ihåg när jag formligen och bokstavligen dränktes i svarsbrev efter en annons i en ungersk ungdomstidning, Vilag Ifjusaga, om att jag önskade brevvänner. Brevbärararen åkte extratur ut till oss i Bäck med hela säckar av brev och det höll på i flera dagar. Din far skrev om det i Örebrokuriren.



F.ö. så finns det en bloggkontakt på min blogglista, Annaa, som ofta besöker de platser Du beskriver och som har en dotter som bosatt sig på Irland också.



Jag minns inte att maten var god när jag var i Dublin för länge sedan men den har tydligen blivit bättre, åtminstone bakverken.

2009-08-01 @ 08:08:57
URL: http://inga.blogg.se/
Postat av: Suss

Inga, Min irländske brevvän kom mycket riktigt från Cork och jag tyckte det var jättehäftigt att ha en "kille" där borta ända tills han skickade sitt foto. Då var jag inte van vid det irländska utseendet. Han hade vågigt hår med brylcreme, långsmalt ansikte med en miljon fräknar, klädd som en gubbe och såg också ut som en, fast han inte ens fyllt 20. Jag var känsligare för det estetiska på den tiden kan jag väl säga.

Jag ärvde nog några av de där ungrarna, det minns jag.

Maten var helt okej, hela tiden och bakverken ska vi inte tala om - MUMSIGA!!

2009-08-01 @ 14:54:23
URL: http://leontina.blogg. se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0