Leontina

Söndag 21 juni - Fars dag här på Irland.

Regnmorgon och repotage på nyheterna från Stonehenge där tio tusentals människor samlats med sin Stonhengedruid, för att se något fenomen som den uppgående solen gör inne bland stenbumlingarna. Tyvärr var det mulet i år, så det blev inget.

                             

Tänk därinne har jag travat runt och stått och hängt emot de urgamla stenarna. Det var på motorcykelsemester i England 1976, då var det fritt fram. Enda gången man får vara där numera, är just den här morgonen - sommarsolståndet.

Under frukosten har vi kunnat studera hur framtidens hopp, dvs de unga, mycket förslaget packar med sig skaffning för hela dagen. Det är en hel busslast ungdomar här just nu.
De fyra som satt närmast oss tog med sig allt de kunde från frukostbuffén. En hade t o m förberett sig med plastpåsar i väskan och där skyfflade hon ner 2 croissanter och 3 baguetter. En av de andra la ner smörpaket i ytterfacket på sin handväska, utan plastpåse + bröd inlindat i servetter i väskan.

Jaja, vi hade kanske gjort likadant i vår ungdom - eller kanske inte, vi var nog så att säga hårdare fostrade vad det gällde sånt här. Inte tror jag vi bodde på hotell med frukostbuffé heller för den delen.

Jag var nere och checkade ut och sen checkade jag in igen. Vi bodde de tre första nätterna på COOP-check (tips till alla som handlar på "koopra", man kan bo billigt på checken även utomlands). Våra 3 Coop-nätter kostade tillsammans 257 Euro, den sista vanliga 128 Euro, summa 385 Euro. COOP gav oss en natt gratis med andra ord.

Vi bestämde oss för att ignorera duggregnet och gick till Trinity College, dock fick vi stanna och ta på oss regnjackorna, för regnet tilltog.




Vi köpte inträde, det kostade10 Euro och vi hade en otroligt vältalig och duktig Trinitystudent som guidade oss. Han hette Rory och var fjärdeårsstudent och skulle upp i sin juristexamen på onsdag.



Det var intressant att lyssna på honom, han berättade om det mesta vi såg därinne, fast ute var vi ju.

Inne på första fyrkantgården växte två enormt stora lönnar. Det var kanadensiska lönnar som Trinity College fått i gåva därifrån.
Normalt sett blir de inte så stora som dessa, men förhållandena var ovanligt goda med vindskydd från husen runtom + att de växte på gammal kyrkogårdsmark full av näring.



Det var gott om statyer av olika potentater, bl a en rektor som var 100% emot kvinnliga studenter. Det fick bli över hans döda kropp lär han ha sagt.

När den då styrande engelske kungen Edward fick höra talas om det, blev höge vederbörande tvungen att skriva under ett papper som gav kvinnor tillträde till Trinity. När han skrev under sa han: "Jag gör det med min hjärna, men inte med mitt hjärta!" Sen la han sig ner och dog, så vad rätt han fick.
Idag är 60 % av studenterna kvinnor.

På området fanns ungefär 100 studentrum och det var bara till dem med kontakter eller pengar - de som redan har, får alltså mer! Övriga fick bo var som helst ute på stan.

Det var en vacker skola, med mycket växlighet och konstverk som skänkts från olika håll




Rundvandringen avslutades i haussen kring "Book of Kells".




När vi skulle inomhus blev det fotograferingsförbud, så de här bilderna har jag plockat på nätet.

Vi fick gå in i ett skumt rum med en massa ljusbilder, typ stordia - på väggarna. Sen var det montrar med boksidor och uppslag ur de gamla manuskripten "Book of Kells och Durrow." Man ska nog ha ett större intresse för sånt än vad vi har.

Däremot föll jag nästan i trance över "Old Library".



Det är ett 64 meter långt rum "Long Room" som innehåller 200 000 böcker. Det något udda var, att de var sorterade efter storleksordning, varken efter ämne eller författare, dessutom var de flesta på latin. Lånefrekvensen var låg, trots att det var fritt fram att låna.

Det var enormt mäktigt, jättehögt i tak och böcker i gamla läderband + marmorbyster av viktiga personer vid varje hylla.
Vi fick även se Irlands äldsta lyra i en monter, den som sitter på Guinnessetiketterna.

Även i biblioteket fanns uppslagna böcker och textblad. Jag såg en facsimil av försättsbladet till Beethovens Symfoni Grande och även noter på Eroica.
I en annan monter fanns det böcker och foton av en författare: John Millington Synge, som varit på Aranöarna på 1800-talet och skrivit och fotograferat. (När jag kom hem ser jag att jag har en av hans böcker i min hylla.......ibland är det konstigt!)
 
Nu har vi ätit gigantiska muffins och druckit Cappuccino på West Coast Coffee och äntligen har jag fått kärestan att smaka  Cappuccino och äntligen fick han ett kaffe han tyckte var gott.



Efter fikat gick vi O´Connell Street kors och tvärs på den sidan Liffey (det är förresten O´Connell som står på statyn med de fina änglarna kom jag på). Sen kryssade vi på andra sidan och gick i något som kändes som China Town i Dublin.



Strosade vidare och någonstans under dagen hittade vi två uniformerade män som hjälpte oss med information inför morgondagens busstur till Irish Car Rental. Nu tror vi att vi har det klart för oss. Buss utanför hotellet på Mackenvägen och den går ända fram till biluthyrningen.

Vi insåg att vi behövde äta eller dricka något och mitt i smeten uppenbarade sig ett Tesco. Jag bara sögs in där och kärestan fattade ingenting. Jag greppade en korg och då gläfste han till och sa, att hade jag tänkt storhandla fick jag allt bära själv.
JÖSSES! Vad kan man inte bära på Tesco? Där väger allt lätt.

Nu blev det i och för sig bara två vatten, en Pringles, en Energybar-förpackning och en liten dosa spearminttabletter.

Maten då?

Vi bara gick och gick och så bestämde vi oss för att gå tilll Kennedys och äta bakad potatis. Jovisst, det låg nära Trinity College och dit hittade vi efter att ha läst karta vid Connoley Station. Kärestan tyckte att vi skulle gena och gå rakt igenom och det var jag gärna med på och sen gick och gick och gick och gick vi igen. Den ena vägen ut, efter den andra var stängd för vanligt folk från T-län.

Så småningom, när vi gått avsevärt mycket längre sträcka än om vi gått på utsidan,  kom vi till två uniformerade herrar och jag frågade efter närmaste väg ut. En av dem pekade på den senaste av alla grindar vi provat och vi svarade att den var låst.

ACK, vilka män! Han följde med oss dit och släppte ut oss i den vanliga världen igen med orden: "Det är svårt på helgerna, då är nästan allt låst."

                                  Fin fot på en lyktstolpe efter vägen
 

Så gick vi då igen. Mina nya gåskor som jag köpte på Sportex för 599 kronor just innan vi åkte, måste vara bevingade. Jag tror jag kan gå hur långt som helst med dem.

Efter att ha pratat om Kennedys blev det som en inre karta i mig - I MIG, som är så hopplöst utan lokalsinne - och vi gick raka vägen dit. Kärestan blev åthutad av en tiggare med pappersmugg, samma som i förrgår, detta för att han tittade på honom och konstaterade att vi liksom setts förut.

Väl framme vid Kennedys var det stängt. JAHA!

Mulligans nästa, med stans godaste öl enligt både boken och folkmun.

Inga problem att hitta dit heller. När jag är på ett okänt ställe och har karta leder jag vem som helst rätt, så även idag. 100% träffsäkerhet på John Mulligans pub.




Vi stegade in, kärestan fixade ett ledigt bord, medan jag väntade vid bardisken på att få beställa.
Där fanns en tapp med ett för oss okänt namn - Beamish - en Irish Stout som vi inte hört talas om förut. Jag bad om ett smakprov och det var urgott, som Gunniess ungefär. Jag lät min oäkta hälft smaka också och sen beställde jag 2 pints.

Bredvid mig satt en liten gubbe som frågade var vi kom ifrån - Sweden. AHA, där hade han minsann jobbat, i Norrköping och när han surrat en stund kröp det fram, att han hade levt som gift man både i Norrköping och hemma i Dublin och det var inget han var stolt över. Så försökte han se lite oskyldig ut, så bigamist han var.

Jag moraliserade inte över det där på puben,utan tog mina Irish Stout, samt två påsar crisps och gick tillbaka till bordet.

                          Otroligt fina lampor där på Mulligans


MMMmmmm, vad de var goda och hur fort slukade vi inte lök&cheddarchipsen - i synnerhet kärestan. JÄTTEHUNGRIGA var vi med andra ord. Fast mörk Irish Stout mättar och när vi tog varsina pint till, denna gång Guinness och en ale blev det bara en påse torrostade jordnötter. Jag fotograferade och efter det erbjöd sig den mycket kraftigt, överviktige mannen till höger om oss att ta ett kort på oss två tillsammans. Tack, sa jag och sen började vi prata.

Det var han Paul och hans pappa Jim som satt där och drack Guinness och efterfirade Fars Dag. Äldre brodern hade också varit där, men gått hemåt.



Det visade sig att Jim - 62 år - varit i Sverige även han, för cirka 15 år sen och arbetat åt Tarkett. 2 veckor varannan månad hade han bott på Ronneby Brunn och vad han är konsumerade var det bara att skriva på, så betalade Tarkett.
Väl hemma igen hade han kört taxi i några år innan han pensionerade sig.

Det var jättetrevligt att sitta där och prata med dem och när vi till slut reste oss för att gå, kom Jim från baren med två halfpints till oss. Då blev vi kvar ett tag till och han fick fortsätta surra med oss, vilket också var syftet.

Nu är vi avrådda från att åka till Drogheda, där Michael från flygresan tyckte vi kunde spendera att par dagar. Enligt Jim och Paul var det enda uppseendeväckande med Drogheda att påven varit där för 15 - 20 år sen. Jag säger som Di Leva: "Vem ska man tro på"

Till slut kom vi iväg efter kramar och Good Luck och promenerade i rask takt - jag hittade - till Ely Hq, för att få oss lite mat.

Kvällen var varm och skön och vi satt ute. Kärestan valde Sirloinsteak medium och jag en kycklingburgare med aioli. Hur gott som helst. Jag t o m unnade mig dagen chokladdessert.
Det var chokladbrulée och hur gott var inte det med tillhörande apelsin/vaniljglass på ett mördegsflarn. Saligt kändes det!




De röda stolparna lyste jättefint när vi gick hem mot hotellet.


Väl hemma kom vi inte in på rummet. Utcheckningen i morse gick galant, men lilla damen i receptionen glömde checka in oss igen.

Klockan är snart 23.00. Kärestan har börjat på en ny bok och jag har ett halvlöst Sudoku som väntar innan jag kastar mig in i min bok.  GOD NATT!