Leontina

Lördag 18 juli

Sist i säng och först upp. C och jag var nere i köket först av alla och A1 kom strax efter.

Mariotti är kvinnan som ser till att allt fungerar och även bor i klostret med oss. Hon kom till köket samtidigt med oss och hjälpte mig att tända gasspisen, så idag kunde jag koka te. HÄRLIGT!

Det har varit en riktig storm och tre timmars åskväder med häftigt regn under natten. Jag sov med öronproppar och missade alltihopa. Mycket runt scenen hade blåst omkull och alla stolar för publiken var fulla med vatten. Tur det kom under natten och inte till kvällen.

Avfärd till Novi Ligure, för vi ville inte åka till en outlet som våra italienska vänner propagerade för.
C stack iväg och köpte färdbiljetter till imorgon. A1 och jag gick tillsammans och de andra drog ut på byn. K var kvar hemma.

Precis där vi blev avsläppta var en mat- och blomstermarknad.

                               En jätteback full med meloner - de är stora



                       De godaste persikor jag någonsin smakat



                                 Härliga citroner i alla storlekar



      Squash med blomman kvar, som man också lagar till och äter



                               Älskade pioner, vad ljuvliga de är



Stela flamingoblommor, härliga, men inte lika ljuvliga som pionerna



Vi gick vidare, valde att gå runt ett par kvarter, bara för att få se något annat. Sedan kom vi ut på gågatan igen. A gick in i en smyckes- och väskaffär och jag gick tvärs över gatan och där i ett skyltfönster får jag syn på den ultimata "fåtöljen".



Den var jag bara tvungen att gå in och titta lite närmare på, gärna provsitta också om det var tillåtet.

                                              Det var det!



Syns det att den är gjord av kapsyler? Det är alla de andra sakerna runtomkring också.

Det fanns annat intressant där också, den här lilla prydnaden t ex.



Alltid kan man hänga den någonstans. Annars var jag mer intresserad av att få veta om den hade eller haft någon speciell innebörd, men det fick jag inte, för det visste inte damen. Eller så kunde hon inte förklara på engelska.

Sedan gick vi till kyrkan där vi sjöng förra året, då var det kväll, kyrkan var mörk och bilderna som togs då var också alldeles för mörka. Nu när det var dagsljus fick vi se hur vackert det var.

Direkt jag tog kortet kom en man fram och påpekade att jag skulle ta kort på altaret bredvid, det var det helgonet (?) som var kyrkans eget. Kanske jag missförstod detta, jag är osäker. Jag gjorde i alla fall som karln ville och tack vare det förföljde han oss, genom kyrkan, ut och ner längs gatan. Vi räddade oss in i en skoaffär.



Efteråt fick jag veta att han förväntat sig en slant för sin godhet att han visade oss altaret.
Vad lite man begriper när man är i fjärran land och lika bra är det.

Trots att vi inte kan läsa slank vi in i bokhandeln och här dök Alpini upp igen. Nu i bokform.



Lunch på Terazza än en gång och idag åt jag svärdfisk. Jag valde sallad som tillbehör.
Den här dagen fanns det några extra exklusiva tårtbitar man kunde beställa som efterrätt. Jag valde choklad, som var bland det godaste jag smakat. Andra alternativet var jordgubb med grädde och ett smultron på toppen, som såg ut precis som ett kvinnobröst.




Hur roligt blev inte det när vi ställde två bredvid varandra??



Efter maten var vi hembjudna till familjen till en av flickorna i kören.

Vi blev bjudna på kaffe av olika slag, de hade en kaffemaskin. Jag valde cappuccino och sen var det "torra" kakor, bl a Krumiri och några jättegoda ringar + andra jag inte kände till. Gott var det i alla fall.

Här är familjens häftiga gästbadrum, som jag fick löfte att fotografera





Vi fick skjuts hem och hann inte så mycket mer än att börja packa så var det dags för vår sista repetition 18.00, innan konserten.



Publiken började komma redan under repetitionen, vi stod ute och solen gassade. KM hade på sig sin Borsalino, för han satt mitt i motljuset.



Kort paus igen, alla bytte om till helsvart och konserten var satt till 21.00, och faktum är, att innan 21.30 hade den redan börjat.
M hade sprayat mig mot myggorna som tyckte så mycket om oss och som gav små, hårda, kliande bett, men nog surrade det ändå, av mer än toner under konserten.

Det var jätteroligt att sjunga, alldeles kolsvart ute och vi såg inte mycket av publiken. Det var runt 600 personer där sas det.  Vilket jättearrangemang med 2 flyglar, 3 solister, sångare och körer från orten, Genua, Turin och så vi 9 från  Sverige. Kul var det i alla fall och en rolig fest blev det efteråt också.

Folk minglade omkring i alla utrymmen, både inne och ute. Det bjöds på vin och mat och när vi kände oss nöjda och avslutat mumsandet med fruktwienerbröd ropade någon: "Nu kommer pizzorna!" Vi som hade tänkt gå och lägga oss. Vi skulle ju upp tidigt och åka med 8-tåget till Milano, från Novi Ligure.

Vi bara stirrade, in tågar en lång rad med människor och de bär på två 1-meterslånga pizzakartonger var. Vi har tydligen blivit rätt fostrade allihopa, för vi gick med in och åt lite till. Urgoda pizzor och nog var det synd att vi ätit både foccacia med tomat och mozarella, pastasallad och sen wienerbröden.

När vi tyckte oss vara färdiga och hade sagt god natt till de som stod oss närmast hann vi inte ens ut på gården så började alla ropa igen: "Nu kommer glassen!" Rafaellas mamma hade gjort två stora kantiner med vaniljglass och italiensk glass är i en division för sig. Vi vände än en gång och fick varsin ganska stor pappersbägare full med råge. Faktum är, att ingen av oss orkade hela. Den var för mäktig, hur god den än var.

Vi gjorde ännu ett försök, men då hojtade någon igen: "Nu kommer grappan!"

Natten verkad aldrig komma, för i takt med att grappan gick in började sjungandet.

Italienarna sjöng rena serenaderna och vad ska 4 altar och 1 sopran ur Motettkören komma med? Det blev Dagny, vilket väckte stor förtjusning. Ingen av oss kom på något vettigt som skulle göra sig i detta oväsen och så sent på dygnet.

När vi "grappat" färdigt struntade vi i artighetsfraserna och smög upp till vår sovvåning. Där hade vi inte varit så värst länge förrän sjungandet började nere på gården och herrarna sjöng den ena smäktande serenaden efter den andra med blickarna riktade mot våra fönster. 




Efter ett tag kontrade vi med lite allt möjligt och det blev växelvis italienska och svenska låtar av väldigt olika karaktär. Vi avslutade vår del i det hela med "Bella Notte" på bästa julaftonsvis.

Kunde vi sova efter allt detta? Nej, absolut inte. Vi pratade och fnittrade ganska länge efteråt och det blev precis som förut, en mycket kort natt!