Italien dag 5 och 6
Söndag 19 juli
Upp 5.30 och vaknade enbart tack vare C som satte vår våningssäng i gungning. Inte hörde jag min egen väckarklocka, jag sov som en stock med öronpropparna långt intryckta i skallen.
Alla utom K och L skulle iväg med 8-bussen från Novi Ligure. Vi hann duscha, packa färdigt och kasta i oss en liten minikaffefrukost innan Åsa kom och hämtade oss.
Sedan fungerade allt enligt C.s utmärkta planering och vi kom till Milano efter att ha bytt från buss till tåg, därute längs linjen någonstans (dåligt minne).
Det var fler än vi som var på resande fot, jag som klagat över att jag inte sett några nunnor.
I väntan på tåget begrundar KM om C.s stövlar möjligen matchar den blå färgen på våra körkåpor
När vi kom till Milano, med sin vackra järnvägsstation, lämnade vi in våra väskor i en bemannad bagageinlämning där det kostade 4 euro/väska - mycket bra.
Där fanns även en våg och både A1 och C hade lite drygt 10 kg. Det blir att dumpa något, eller klä på sig lite mer imorgon. C.s parmesanost ska jag ta, för mitt handbagage vägde bara 7 kg och i värsta fall tar jag A1.s handväska också, men sen är det fullt.
Stationen inifrån............
............. och utifrån
Vi gick i samlad tropp mot Milanodomen. Innan vi kom dit passerade vi Armanihuset. Det fanns skyltar om både café och restaurang, men allt var stängt.
Vi var väldigt fikasugna, men det var bara att gå vidare. Vi kunde ha hyrt oss en cykel, men förslaget kom aldrig upp.
C visste, att det fanns ett Mc Donalds i den stora, tjusiga gallerian - Galleria Vittorio Emanuele (1865 - 77.)
Innan vi kom fram passerade vi La Scala från 1778, roligt att ha sett byggnaden, om än bara från utsidan.
Gallerian låg strax bredvid och redan entren var pampig, som en triumfbåge. Alla ingångar såg ut ungefär likadant, upptäckte jag sen.
Det kändes lite konstigt att det låg ett Mc Donalds i en byggnad med sådana anor.
Mitt emot låg modehuset Prada och det var gott om exklusiva butiker därinne och priser därefter så klart. På Mc Donalds kostade allt däremot som på vilket likadant ställe som helst i världen.
Minsann hade de inte en hattaffär därinne också?
Äntligen fick vi vårt morgonfika. Jag tog cappuccino och en Croissant crema, avslutade med en fruktkaka på mördeg med vaniljkräm. Fiberfattigare frukost har jag sällan eller aldrig startat dagen med.
Det verkade finnas bostäder uppe under taken där i gallerian. Vi såg krukväxter i fönstren och folk som vädrade.
Ordningsmakten fanns också på plats
Efter fikat var det raka vägen ut på Piazza del Duomo där en av världens största och praktfullaste kyrkobyggnader ligger.
Domen i Milano är en femskeppig, gotisk dom i vit marmor med många småtorn och massor med statyer på taket.
Den började byggas på 1380-talet, invigdes 1577 och fullbordades först på 1800-talet och det är många byggherrar som varit inblandade. Det lär rymmas 40.000 människor där inne.
WOW, vilken mäktig byggnad. När vi kom var det stängt mellan 12 - 13, men vi ville upp på taket och dit var inga problem att komma. C som var vår ständiga guide hade aldrig sett domen "avklädd". När hon varit här tidigare hade de hållit på och gjort rent den. Nu var den ljus och helt fantastisk.
Vi gick runt den för att ta hissen upp på taket. Det kostade 8 euro, mot 5 om man valde trapporna. De 3 eurosarna (nyord igen), sparar väl bara en sann självplågare i den här värmen.
A2 visade sig lida av en rejäl höjdfobi, men övertygade sig själv om att hon skulle testa. Hon var med i hissen upp, bara det en prestation i sig. Hon var jättemodig och var med ut på de första taken. Sedan var det flera trappor som ledde uppåt och då fick det räcka för henne.
BRA gjort i alla fall, jag vet vad det innebär att ha fobi för något.
Det här var den enda förgyllda statyn och en av de allra högsta, kanske t o m den högsta?
Vattenutkastarna höll stilen
Vi tog oss allra högst upp, ut på det översta taket. Det var helt otroligt däruppe och solen var extra varm mot den vita marmorn.
Borsalino av inför allt detta mäktiga
Det fanns även en liten "en" med bockfot ovanför en port vi passerade
Trots att vi drack massor med vatten orkade vi inte vara kvar uppe på taket särskilt länge. Vi tittade så klart på utsikten också, som var milsvid i det vackra, klara vädret.
När vi kom ner satt A2 i skuggan och sög i sig en iskall, orange slush. Det ville vi också ha och B gick snällt och köpte flera, han kom tillbaka med grön, vit och röd.
Jag valde den vita som smakade citron. Den gröna var mint och smakade bara tandkräm, den röda jordgubb, alla smakade på allas. Sedan kom B på den utmärkta ideén att göra Italiens flagga med hjälp av de genomskinliga muggarna innan vi slurpat i oss allt.
Vi delade lite på oss så att alla som ville kunde gå för sig själva och shoppa ett tag. Jag, A1 och C strosade runt i gallerian och i det stora smink&parfymhuset precis bredvid och testade lite nya dofter.
När vi samlats tog vi tunnelbanan till stationen, löste ut vårt bagage, köpte biljetter till Bergamo i en automat och for iväg för att checka in på hotell Arli. A2 och M följde med istället för att gå kvar i Milano, de skulle flyga hem senare på kvällen och flygplatsen ligger i Bergamo.
Vårt rum var jättefint, för att inte tala om badrummet. Vilken komfortabel sista natt i Italien vi skulle få.
Snabb uppfräschning och sen ut igen.
Vi gick till bergbanan och åkte upp till det gamla Bergamo - Citta Alte, väl dolt bakom stadsmuren.
Vilken skillnad! Det var som ett stort Gamla Stan. Vi stannade på en restaurang strax bredvid bergbanan. Utsikten var fantastisk och maten vi beställde mycket god.
Jag, A1 och några till tog varsin tallrik med köttdelikatesser, lika gott som det ser ut.
A2 och M for vid 19-tiden, alla betalade och fick varsitt litet glas limocello. Glaset var så fint, att jag min vana trogen bad att få köpa det, men precis som på Irland var det omöjligt. Däremot gick det bra att få det, precis som på Irland. Tack, tack!
Vi promenerade in i gamla staden.
Efter den här "gatan" blev det smala vindlande gränder med kullersten, en vacker kyrka och ett torg. Där skulle en konsert, med musik av Mozart och Haydn, gå av stapeln lite senare.
Det hade varit loppis och antikmarknad på torget. De höll på att packa ihop när vi kom.
De här musikanterna var för stora och tunga för våra väskor. Lika bra var det.
Konserten som skulle börja ett par timmar senare hade en mycket speciell musikant. Han spelade på kristallglas. De övriga musikerna var stråkar och blås.
Vi satte oss på en ny restaurang, alldeles bredvid scenen och beställde kaffe och desserter i väntan på musiken. KM gick iväg och pratade lite med "glasmannen", det resulterade i att han mer eller mindre kände sig tvingad att köpa hans skiva. Den ser vi fram emot att höra ett stycke eller två ur i höst på kören.
Det blev en lång väntan, men till slut stod han ändå där ihop med de andra och gned på sina glas.
Det var noga att han inte hade något fett på fingrarna fick vi veta via KM + lite mer om tekniken att spela på glas, som gick in genom ena örat och ut genom det andra. Antagligen kände jag att det inte riktigt var min grej, annars hade jag kommit ihåg det. Ganska fascinerande var det dock, speciellt när han höll på och "stämde" glasen.
Till slut hade vi hört nog och vandrade ner mot bergbanan och tog oss tillbaka till hotellet efter att ha tagit en liten nightcap på en närliggande restaurang.
Väl inne på vårt rum får vi se att vi har en tavla på väggen som föreställer oss tre. Vilken otrolig slump.
Visst är det likt????
Måndag 20 juli
Vi vaknade helt utsövda, som nya människor. Åt en sagolik frukost och jag frossade i te.
Sen återstod den slutliga ompackningen, här är det C som gör en sista inventering innan väskan ska slås ihop.
Allt gick bara fint, A.s väska vägde exakt 10 kg och C.s 9,9. Bra gjort!
Innan vi riktigt hunnit fatta det satt vi där i rad, ombord på planet, på väg hem.
Klart väder och under oss låg de snöklädda alperna.
Jag som oroat mig för herrarnas Borsalinos fick lugnande besked. De reste så att säga i egen kupe´.
Underbart är kort, precis som vanligt och vi var hemma igen!
Ganska underbart det också förresten - ocn inte alls särskilt kort ! ! ! ! !
Upp 5.30 och vaknade enbart tack vare C som satte vår våningssäng i gungning. Inte hörde jag min egen väckarklocka, jag sov som en stock med öronpropparna långt intryckta i skallen.
Alla utom K och L skulle iväg med 8-bussen från Novi Ligure. Vi hann duscha, packa färdigt och kasta i oss en liten minikaffefrukost innan Åsa kom och hämtade oss.
Sedan fungerade allt enligt C.s utmärkta planering och vi kom till Milano efter att ha bytt från buss till tåg, därute längs linjen någonstans (dåligt minne).
Det var fler än vi som var på resande fot, jag som klagat över att jag inte sett några nunnor.
I väntan på tåget begrundar KM om C.s stövlar möjligen matchar den blå färgen på våra körkåpor
När vi kom till Milano, med sin vackra järnvägsstation, lämnade vi in våra väskor i en bemannad bagageinlämning där det kostade 4 euro/väska - mycket bra.
Där fanns även en våg och både A1 och C hade lite drygt 10 kg. Det blir att dumpa något, eller klä på sig lite mer imorgon. C.s parmesanost ska jag ta, för mitt handbagage vägde bara 7 kg och i värsta fall tar jag A1.s handväska också, men sen är det fullt.
Stationen inifrån............
............. och utifrån
Vi gick i samlad tropp mot Milanodomen. Innan vi kom dit passerade vi Armanihuset. Det fanns skyltar om både café och restaurang, men allt var stängt.
Vi var väldigt fikasugna, men det var bara att gå vidare. Vi kunde ha hyrt oss en cykel, men förslaget kom aldrig upp.
C visste, att det fanns ett Mc Donalds i den stora, tjusiga gallerian - Galleria Vittorio Emanuele (1865 - 77.)
Innan vi kom fram passerade vi La Scala från 1778, roligt att ha sett byggnaden, om än bara från utsidan.
Gallerian låg strax bredvid och redan entren var pampig, som en triumfbåge. Alla ingångar såg ut ungefär likadant, upptäckte jag sen.
Det kändes lite konstigt att det låg ett Mc Donalds i en byggnad med sådana anor.
Mitt emot låg modehuset Prada och det var gott om exklusiva butiker därinne och priser därefter så klart. På Mc Donalds kostade allt däremot som på vilket likadant ställe som helst i världen.
Minsann hade de inte en hattaffär därinne också?
Äntligen fick vi vårt morgonfika. Jag tog cappuccino och en Croissant crema, avslutade med en fruktkaka på mördeg med vaniljkräm. Fiberfattigare frukost har jag sällan eller aldrig startat dagen med.
Det verkade finnas bostäder uppe under taken där i gallerian. Vi såg krukväxter i fönstren och folk som vädrade.
Ordningsmakten fanns också på plats
Efter fikat var det raka vägen ut på Piazza del Duomo där en av världens största och praktfullaste kyrkobyggnader ligger.
Domen i Milano är en femskeppig, gotisk dom i vit marmor med många småtorn och massor med statyer på taket.
Den började byggas på 1380-talet, invigdes 1577 och fullbordades först på 1800-talet och det är många byggherrar som varit inblandade. Det lär rymmas 40.000 människor där inne.
WOW, vilken mäktig byggnad. När vi kom var det stängt mellan 12 - 13, men vi ville upp på taket och dit var inga problem att komma. C som var vår ständiga guide hade aldrig sett domen "avklädd". När hon varit här tidigare hade de hållit på och gjort rent den. Nu var den ljus och helt fantastisk.
Vi gick runt den för att ta hissen upp på taket. Det kostade 8 euro, mot 5 om man valde trapporna. De 3 eurosarna (nyord igen), sparar väl bara en sann självplågare i den här värmen.
A2 visade sig lida av en rejäl höjdfobi, men övertygade sig själv om att hon skulle testa. Hon var med i hissen upp, bara det en prestation i sig. Hon var jättemodig och var med ut på de första taken. Sedan var det flera trappor som ledde uppåt och då fick det räcka för henne.
BRA gjort i alla fall, jag vet vad det innebär att ha fobi för något.
Det här var den enda förgyllda statyn och en av de allra högsta, kanske t o m den högsta?
Vattenutkastarna höll stilen
Vi tog oss allra högst upp, ut på det översta taket. Det var helt otroligt däruppe och solen var extra varm mot den vita marmorn.
Borsalino av inför allt detta mäktiga
Det fanns även en liten "en" med bockfot ovanför en port vi passerade
Trots att vi drack massor med vatten orkade vi inte vara kvar uppe på taket särskilt länge. Vi tittade så klart på utsikten också, som var milsvid i det vackra, klara vädret.
När vi kom ner satt A2 i skuggan och sög i sig en iskall, orange slush. Det ville vi också ha och B gick snällt och köpte flera, han kom tillbaka med grön, vit och röd.
Jag valde den vita som smakade citron. Den gröna var mint och smakade bara tandkräm, den röda jordgubb, alla smakade på allas. Sedan kom B på den utmärkta ideén att göra Italiens flagga med hjälp av de genomskinliga muggarna innan vi slurpat i oss allt.
Vi delade lite på oss så att alla som ville kunde gå för sig själva och shoppa ett tag. Jag, A1 och C strosade runt i gallerian och i det stora smink&parfymhuset precis bredvid och testade lite nya dofter.
När vi samlats tog vi tunnelbanan till stationen, löste ut vårt bagage, köpte biljetter till Bergamo i en automat och for iväg för att checka in på hotell Arli. A2 och M följde med istället för att gå kvar i Milano, de skulle flyga hem senare på kvällen och flygplatsen ligger i Bergamo.
Vårt rum var jättefint, för att inte tala om badrummet. Vilken komfortabel sista natt i Italien vi skulle få.
Snabb uppfräschning och sen ut igen.
Vi gick till bergbanan och åkte upp till det gamla Bergamo - Citta Alte, väl dolt bakom stadsmuren.
Vilken skillnad! Det var som ett stort Gamla Stan. Vi stannade på en restaurang strax bredvid bergbanan. Utsikten var fantastisk och maten vi beställde mycket god.
Jag, A1 och några till tog varsin tallrik med köttdelikatesser, lika gott som det ser ut.
A2 och M for vid 19-tiden, alla betalade och fick varsitt litet glas limocello. Glaset var så fint, att jag min vana trogen bad att få köpa det, men precis som på Irland var det omöjligt. Däremot gick det bra att få det, precis som på Irland. Tack, tack!
Vi promenerade in i gamla staden.
Efter den här "gatan" blev det smala vindlande gränder med kullersten, en vacker kyrka och ett torg. Där skulle en konsert, med musik av Mozart och Haydn, gå av stapeln lite senare.
Det hade varit loppis och antikmarknad på torget. De höll på att packa ihop när vi kom.
De här musikanterna var för stora och tunga för våra väskor. Lika bra var det.
Konserten som skulle börja ett par timmar senare hade en mycket speciell musikant. Han spelade på kristallglas. De övriga musikerna var stråkar och blås.
Vi satte oss på en ny restaurang, alldeles bredvid scenen och beställde kaffe och desserter i väntan på musiken. KM gick iväg och pratade lite med "glasmannen", det resulterade i att han mer eller mindre kände sig tvingad att köpa hans skiva. Den ser vi fram emot att höra ett stycke eller två ur i höst på kören.
Det blev en lång väntan, men till slut stod han ändå där ihop med de andra och gned på sina glas.
Det var noga att han inte hade något fett på fingrarna fick vi veta via KM + lite mer om tekniken att spela på glas, som gick in genom ena örat och ut genom det andra. Antagligen kände jag att det inte riktigt var min grej, annars hade jag kommit ihåg det. Ganska fascinerande var det dock, speciellt när han höll på och "stämde" glasen.
Till slut hade vi hört nog och vandrade ner mot bergbanan och tog oss tillbaka till hotellet efter att ha tagit en liten nightcap på en närliggande restaurang.
Väl inne på vårt rum får vi se att vi har en tavla på väggen som föreställer oss tre. Vilken otrolig slump.
Visst är det likt????
Måndag 20 juli
Vi vaknade helt utsövda, som nya människor. Åt en sagolik frukost och jag frossade i te.
Sen återstod den slutliga ompackningen, här är det C som gör en sista inventering innan väskan ska slås ihop.
Allt gick bara fint, A.s väska vägde exakt 10 kg och C.s 9,9. Bra gjort!
Innan vi riktigt hunnit fatta det satt vi där i rad, ombord på planet, på väg hem.
Klart väder och under oss låg de snöklädda alperna.
Jag som oroat mig för herrarnas Borsalinos fick lugnande besked. De reste så att säga i egen kupe´.
Underbart är kort, precis som vanligt och vi var hemma igen!
Ganska underbart det också förresten - ocn inte alls särskilt kort ! ! ! ! !
Kommentarer
Postat av: Rutan
Vilka fina bilder från Italien!
Postat av: Suss
Rutan, Tack, vi hade en underbar resa och hann med mycket på kort tid. Lätt att få fina bilder då.
Trackback
