Gråmulen söndag som vi lämnade i Örebro
Inte var det det, inte ens om man låg kvar i sängen till 10.30 och väntade, så visade den sig.
Efter vi ätit en "aningens försenad" frukost ville särbon att vi skulle ta en motorcykeltur och efter en del bearbetande av mig själv, sa jag att vi kanske kunde åka en liten tur.
Jag var ändå inte helt säker på att jag ville och jag gnällde över hur mycket jag brukar frysa och hur blåsigt det var, inte var det särskilt varmt heller.
Då helt plötsligt får jag se kärestan gå ut utanför huset, knäppa av sig skjortan och stå där med bar överkropp, för att riktigt visa mig vilken underbar sommardag vi hade, trots att solen gömt sig bakom en massa grått ludd på himlen.
Sån humor kan jag bara inte motstå och så fick det bli en mc-utflykt till de södra länsdelarna, för där skulle det i alla fall vara sol, enligt dagens tidning.
Askersund blev första stopp och Café Tutingen än en gång. Idag kände jag för en Latte och en bulle. Jag gör fortfarande motstånd mot ordet Latte, men hur ska jag annars kunna beställa en, när det är det jag vill ha?
"En kaffe med mjölk tack"? Eller: "Ett glas med nymalt kaffe och varm vispad mjölk"?
Jag bad om en Latte och den största kardemummabullen de hade. Jag hade nämligen planerat att testa zoomen på min nya kamera och då ville jag locka till mig lite pilfinkar. Vi skulle sitta ute, trots hårda vindar. Vi var ju ganska välklädda.
Särbon mumsade i sig en nyttig macka och när jag ätit mig mätt på en del av bullen gav jag honom en bit och resten smulade jag och kastade iväg på marken, till bordet längst bort från oss.
Det kom genast några små fåglar och jag fick testa. Den har fulla näbben med bulle!
VAD BRA DEN ÄR MIN NYA KAMERA!!!!!!!!!!!!!!!
Nu kan den bruna kärrhöken visa upp sig igen så jag får testa på höjden också.
Övermodig, som man lätt blir en sån här gång, insåg jag att humlorna också hade kalas i blomstren bakom oss. Måste bara testa att fotografera även dem.
Nu undrar jag: Syns de? Jag vet att det var minst tre!
Jag gillar kameran, nu ska jag försöka lära mig lite mer finesser också.
Rosorna var vackert vita och doftade gott, men inte stå starkt som rosor brukar göra.
Via diverse småvägar, bl a Åmmelången runt, hamnade vi slutligen hos kompisarna som har frysen full med muffins!
Vad lagom vi kom, det stod en nästan färdig äppelpaj i ugnen, samma sort som vi smaskade i oss när jag hade bakjour här om dagen.
Gårdvaren kom också och ville vara med, han hade nyss ätit stekt fisk och nu var det dags för desserten. Han avstod dock från sin del av pajen och åt enbart grädde, toppad med vaniljvisp.
När vi kom hem igen började det regna när vi hade 200 meter kvar till ytterdörren!
Det blev ändå en skön dag, även om vi nästan blåste bort!
Kan tänka mig ni fick en fin MC-tur och skönt att vädret var skapligt.
Fina foton och på kissen.
Ha en bra fortsatt dag.
Kram
Inger M, Det var tur vi åkte igår, trots min ovilja. Idag har det regnat igen hela dagen, ända fram till kvällen. Nu är det uppehåll, men vem vill åka så här dags?
Ingen risk att kakorna blir gamla här...Ingen risk alls...:)
Anne, Jag har också svårt att låta kakor ligga och bli gamla..... :-)
Humlorna syns! Men jag tror att Du skulle pröva på att gå ännu närmare. Gå in till lenjangel på min bloggrulle och bli inspirerad! Hon tar himla fina bilder nära, en riktig konstnär med kameran.
Pilfinkar är söta, jag undrar om det finns några vanliga gråsparvar kvar eller om de har försvunnit helt. Det var länge sedan vi såg några här.
Inga, Jag gick ännu närmare, men de bilderna blev suddiga. Nästa kamera får bli en med olika objektiv och så en fotokurs också kanske.
Vad det gäller gråsparvar så finns det visst lite kvar, men de är inte så vanliga, detta enl min fader för ett antal år sen, men det gäller nog fortfarande.
