Leontina

Det är en mycket passande rubrik för att beskriva mig idag.

Först åkte jag och jobbade, inte för att jag mirakulöst tillfrisknat sen igår, utan för att jag kände att jag var tvungen att vara där och gå igenom de där pappren vi pratat om att vi skulle göra just idag. Skönt att ha det gjort, men för att låna lite "tonårssvenska": Det sög!

När jag då ändå var på gång att plåga kroppen tyckte jag det var lika bra att köpa lite mat för helgen och tog omvägen om Marieberg för att handla på Coop.

Väl framme insåg jag att febern skördat den delen av min hjärna som härbärgerar km. Plånboken låg hemma! För den som inte vet det, så betyder km korttidsminnet. Det var bara att åka hem utan mat och inta horisontalläget i soffan där ett långt inspelat konståkningsprogram väntade.

Inte nog med att jag jobbade, jag hade i ett svagt ögonblick lovat kära dottern att vi skulle åka till Nora på eftermiddagen och gå på Hemjord. Som tur är har hon körkort, så jag tyckte att jag kunde följa med som passiv medåkare, preparerad med en Alvedon för att hålla febern i schack.

Hon och Vicke kom och hämtade mig, se vad söt han är när han sitter på sitt fårskinn som mormor har köpt.



Inte hade vi tänkt att det skulle bli vargavinter idag på eftermiddagen, då hade vi nog stannat hemma.

I alla fall kom vi till Nora, tur man har fina, dubbade Pirelli på gambil'n, de spårade fint i nysnön utan minsta tvekan över väglaget. Nå, det berodde nog till viss del på den riktigt drivna chauffören också. Hon imponerar det lilla livet.

Vi kom till Hemjord och det känns lite grann som att komma hem. Man gosar med Foppa (butikskatten), fast idag var det kattsovarväder, så han höjde bara lite på ena ögonlocket när jag insisterade på att han skulle notera att den kattgalna människan var där igen. Sen lite trivsamt småprat med Ann-Britt och Björn om keramik, kaffe, utställningen på slottet, vådan av att lägga golv med vackra oregelbundet formade stenar på nät, tvålar och dess innehåll och en hel del annat.

Sen kollade jag in den svarta avdelningen med tanke på min själsbroder J i Arlöv.

Kolla nu om du har sett den här terrinen förut?????? Har du det kanske?



                Lilla draken syns kanske bättre när locket är öppnat?



    För att inte tala om hur fin han är när man ser hela svansen också!



                   Hur blev det med "VILL HA" nu då käre bror?

En liten lov runt butiken som resulterade i inköp av en tvål och ett brasilianskt kaffe för min del, gjorde att jag även stötte på den här svarta dukningen i ett hörn. Mycket fint på det bordet måste jag säga. I synnerhet för dem som gillar svart.



Mitt nya kaffe heter: BRASILIEN YELLOW BOURBON och under står beskrivningen av det.

Sötman, så typisk för Bourbonplantan upplevs maximalt intensiv som espresso. Toner av karamell balanseras av en rund, fyllig kropp och nötiga chokladaromer.

Kroppen min är ganska trött nu och lider av all energi jag tömt den på idag, men snart ska den virvla runt och låta sig lyftas mot oanade höjder av Magnus i Let's dance, så jag överlever nog den här dagen också. Jag tror faktiskt att jag ska göra något jag aldrig gjort förr - rösta på någon i ett program i TV. Det blir förstås Magnus som får min röst i så fall!