Leontina

En härlig, solig, livgivande söndag går mot sitt slut och jag måste berätta om vår lilla utflykt.



Öby kulle är ett naturområde ett par mil utanför Örebro. Vi brukar åka dit och titta på ormar, när de just vaknat och innan de drar iväg till andra marker. Det är huggormar och snokar, men dem återkommer jag till när det blir så dags.

Idag tänkte vi åka ut och titta lite på fågellivet, andas frisk luft och lukta på våren och då är Öby kulle ett perfekt mål.

Den ligger precis bredvid Kvismaren och Kvismare kanal, gott om våtmarker alltså. Ingen av oss är ornitolog, men vi gillar att vara ute i naturen och titta på olika saker.



Det var ett fasligt oväsen i luften hela tiden. Det var gäss som hade mellanlandat och som kommunicerade vilt och skräningt med varandra. Det var fullt på en del åkrar och även på isarna, som fortfarande ligger. Sen rätt som det var flög det iväg en drös och alltid flyger de i fylking, vilket aldrig upphör att fascinera mig.



Det kom förstås en och annan som flög alldeles för sig själv också.



                              Himlens färg är så vackert blå!

Vi hade kikaren med oss och det gjorde det hela väldigt mycket roligare, än när den ligger kvar hemma.
Här står jag och spanar för att se om det är grågäss eller Canadagäss. Det var bådadera.



När vi stått där på bron ett tag gick vi iväg för att få en promenad också, samtidigt som vi hoppades få se fler fåglar.

Det här är enda stället i Sverige som jag sett en varningsskylt för ormar.



Vi gick längs kanalen på en liten grusväg som var alldeles mjuk. Vid sidan om hade bävern varit framme.




Vi såg dock inte skymten av någon bäver, men när vi gått ett bra tag kom vi fram till det område som de håller på och anlägger för kommande säsonger. Där bodde den här herren!



Vi vände där, man vill ju inte störa herr Josefsson. Vem vet, han kan ju vara släkt med Jan Josefsson och honom vill jag inte bli hudflängd av i TV för att jag stört någon av hans anhöriga. Han kan ju gå över lik för att få till ett bra program.

Jag fick se ett litet spår på vägen och undrar vem som gått där? Visst ser det ut som någon med simhud mellan tårna?



Vi letade oss till en solig plats med bänkar och bord, för självklart hade vi packat fikakorgen!



Alldeles bredvid vårt bord finns den här härliga vägvisaren, som påminner mig om de man kan se i en del storstäder i Europa.



När vi hade fikat satt särbon kvar och gottade sig i solen..............



..... medan jag skulle upp på kullen för att se hur kallt det såg ut där ormarna ligger i sin vinterdvala.



Än är det helt lugnt, hoppas vi lyckas pricka in när de vaknar i år. Förra året missade vi, då var det över på ett par dagar, men vi har sett det tidigare år. Lyckas vi återkommer jag med en rapport.

Tills dess får jag nöja mig med att visa och titta på skylten.



                             EN MYCKET HÄRLIG SÖNDAG!