Hem från "Slottet"
Söndag 10 maj
Efter ännu en riktig frukostfrossa gick vi till vår jaktvilla, packade ihop allt och återvände till slottet för att checka ut.
Idag var det en annan kvinna som satt bakom disken. När jag sagt mitt namn och hon kollat sina listor konstaterade hon surt, att vi inte ätit någonting alls på slottet. "Nej," bekräftade jag och betalde den av Bjertorp och Coop överenskomna summan för en hotellweekend, 1398 tror jag det var totalt.
Fyra damer checkade ut före oss från sin weekend och de hade uppenbarligen både ätit och druckit. Deras summor låg mellan ungefär 4100 och 4300 per person. Undra på att vi inte belönades med ett enda leende. Charmoffensiven var över!
Jag gick runt lite i rummen därnere och tog några bilder av finheterna i salongerna på bottenplan.
Det här är en liten loge, förmodligen har det varit en teater i rummet, det skulle ju alla slott ha förr.
Vi dristade oss till att köra upp bilen till entren när vi skulle checka ut, det var tillåtet när man kom, så vi ansåg att det omvända också gällde.
Grindstugan, där man granskades förr, innan man släpptes in.
Tänk om vi hade inkvarterats där!
Ingen ide att försöka ta sig in olovandes.
Förutom murarna omgavs ägorna av den här förfärliga granhäcken. 
Vi fortsatte på småvägar, jag läste karta och bad att vi skulle åka runt Hornborgasjön. Särbon är sällan omöjlig, så vi kom dit så småningom. 
Nu var förstås värsta ruschen över, men nog fick vi se ganska många tranor och många andra fåglar, genom kikaren som vi så klokt tagit med oss.
Hit vill vi nästa vår!
Ute på parkeringen kunde man tolka det som att det fanns ett fikabord för handikappade.
Det var kanske inte helt genomtänkt med den placeringen?
Vi fortsatte norrut och nästa intressanta stopp blev Gudhems klosterruin.
Man fick gå ner i källaren och då måste jag göra det!
Det var mest bara mörkt!
Det blåste rejält däruppe på höjden där klostret varit placerat. Vi gick omkring ett tag, tittade, läste på skyltar och spekulerade om hur de haft det på 1100-talet då klostret grundades. Ett nunnekloster var det.
Bakom klostret nere vid muren hittade vi något som berörde oss illa. Vi tror att det var en avstjälpningsplats för gamla gravstenar. Man får ju hoppas att det inte finns några anhöriga kvar när deras stenar bara dumpats så här.
Vidare hemåt, fortsatte på småvägarna och körde ganska långsamt. Då har man chansen att upptäcka lite av varje.
Plötsligt upptäckte särbon något som inte hörde till det naturliga i naturen. Något rödmålat mitt på ett stenröse.
Vi krypkörde och fick syn på mer och mer träskulpturer därinne bland träden. När vi kom fram till en avfart låg där ett hus och på verandan satt två män och drack kaffe. Jag stegade fram och frågade om det var de som låg bakom allt vi sett och då medgav den ene av dem, att det var han.
Vi fick gärna titta, han var ändå lite halvgalen hävdade han, allt han skapat bara kom ur honom. Jag replikerade med att det passade bra, för vi var kvartsgalna. Det gav upphov till ett stort, gott skratt från honom och ett: "VAR SÅ GOD, bara titta ni!"
Här kommer ett urval. Det fanns massor!
En "kanon"
Bredvid den här skylten fanns en vävstolsmodell mitt i grönskan.
På det här förskeppet hänger ett vindur, till skillnad mot solur som folk har
i sina trädgårdar och klockor som slår.
Vinduret är en koskälla från Småland, som plingar när vinden blåser. 
Här tar jag igen mig på en utsågad liten tron mitt i alltihopa
Vi hann även med en loppis och ett B-fika på macken i Hova, till skillnad mot allt gott vi stoppat i oss på diverse cafeér.
Efter det ökade vi farten till det som stod på skyltarna. Vi insåg att vi varit på hemväg i över 5 timmar och att det började dra ihop sig till middagstid.
Ni har alltså fått betala 1400 för två övernattningar i en standard som liknar vandrarhem fast med frukost inkluderat?
Strunta då i COOPs hotellcheckar nästa gång och välj ett Scandichotell med medlemsskap. Då bor Ni i dubbelrum för 780 kronor och får både lyxig frukost, trevligt bemötande och var 5:e övernattning helt gratis (tror det är var femte, eller kanske till och med var fjärde!).
Och räck lång näsa åt snorkfolket på hotellet!
Hej!
Tack för ett fantastiskt reportage. Ni har nästan varit hemma hos mig! Bjertorps slott har jag bara besökt på julbord och upplvde det som ett litet dystert ställe...inte alls mysigt och trevligt men med din beskrivning av afternoon tea så vill jag definitivt åka dit igen...
Ha det gott!
Erika
PS Var fanns gubbarna med allt trä???
Inga, Vi har faktiskt haft jättetur jämt med våra Coop-helger tidigare, men jag ska kolla upp det där med Scandic också. Du och jag hade ju en väldigt trevlig kväll där sist du var här.
Erika, Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet var den träsnidande karln höll till. Vi hade passerat Hornborgasjön i alla fall och nog lämnat Billingen bakom oss också.
Jag ska kolla om särbon har vet bättre.
Det bara fanns där efter vägen, vi stannade, tittade, häpnade. Jag pratade länge med dem, i synnerhet han som tillverkat allt, men som sagt, inte säker på var vi var.
Såna där träskapande skulptörer finns det ett antal i Sverige och i Finland. När vi var på utställningen Annan konst i Gbg så såg vi några exempel och det finns en bok om dem också. Den ska jag nog köpa. Jag finner detta rätt fascinerande.
Det verkar vara lite delade meningar om Bjertorp Slott. Inget jag kommer att besöka i alla fall. Det spelar nästan ingen roll med bra mat och bra sängar om man inte får ett trevligt bemötande som gäst.
Inga, Mannen med träsakerna hade massor, jättetrevlig att prata med dessutom, men inte går det att stoppa honom i något fack. Han var sin egen och det verkade han må väldigt bra med.
Bjertorps slott har jag lagt i arkivet - det runda!
