Herrfallsäng
Särbon kom som tidigare nämnt, med motorcykel och vackert väder. Jag var helt slut efter resan till ostbutiken och hasade omkring här hemma som Hamlets faders vålnad och orkade just ingenting!!!
När klockan nästan är 18.00 säger han: "Ska vi ta vara på det fina vädret och ta en tur med motorcykeln?"
Det kändes som jag inte skulle orka göra nånting alls, men ändå svarar jag att det skulle vara skönt och en stund senare susar vi iväg söderut på motorvägen.
Målet var Herrfallsäng.
Det är ett naturreservat utanför Hallsberg, Området avsattes som reservat 1973, men en mindre del omfattande bl a slåtterängen fridlystes redan 1934. Det är otroligt vackert på våren och väldigt gott om blommor, bl a gullvivor.
Jag minns att vi cyklade dit med skolan när jag var ganska liten. Längst bort från parkeringen fanns det ett träd (kanske en ek?) med hål i, som vi naturligtvis testade att krypa in i som små.
Detta berättade jag för särbon, men med tanke på eftermiddagens irrfärder såg jag på honom att han inte trodde så värst på mig.
Tänk er min triumf, när vi i tunga mc-kläder lufsat igenom hela hagen och kommer fram till andra änden. Vad står där?????
Han medgav att han varit lite skeptisk till mina minnen, men när man är gammal minns man ju det som hände för längesen, så vad är det för sak att komma ihåg ett träd från barndomen?
Vad jag inte minns är att det fanns så gott om Kungsängsliljor. De lila är så härliga, för de ser rutiga ut.
Naturreservat eller ej, almsjukan kommer ändå!
Jag tycker det är tråkigt när träd dör, men fortfarande är de vackra i sin avskalade skepnad!
En gigantisk vril som vi "mötte" på tillbakavägen till parkeringen var också ganska fascinerande.
Efter denna vandring i stilla, vacker miljö var jag åter harmonisk inombords, tack min älskling!
Tack snälla Suss för den här nostalgitrippen! Det värmde att ¨få komma till Herrfallsängs vitsippsängar en gång till i livet, om än bara via bloggbilder! Minns ju utflykterna dit när vi gick i skolan. Det var nog obligatoriskt för alla barn i Hallsberg att cykla dit när vitsipporna blommade. Jag minns att vi åkte dit med familjen också varje år och hade kaffe med oss. Man gjorde så på den tiden, packade ner kaffe och åkte på utflykt.
Lustigt förresten,när jag läser vad Du skriver så kan jag för mitt inre öra höra att Du säger det. Du skriver nog precis som du pratar!
Inga, Inser du hur mycket vi måste göra åtminstone en gång till? Hittills har vi bara klarat av Bergaberget och knappt det pga äckelkräken som flög på oss.
Visst måste det ha varit väldigt långt att cykla, när man som jag bodde nere i Hallsberg?
