Leontina

Lördag 9 maj

Sängkomforten var bra i vår s.k. jaktvilla. Vi har en fin utsikt över slottet från vårt stora, tredelade fönster och bortsett från vår känsla av förvisning, kändes det mesta bra när vi vaknade. Vi hade t o m Lisa Syrén med oss. Därav kan man räkna ut att vi inte var uppe före 8.00, (eller är det så att hon börjar redan kl. 7.00 numera?)

Efter dusch och övriga morgonrutiner stegade vi upp till slottet för att inta vår frukost. Den var helt godkänd. Får jag bara äggröra och bacon, delar jag ut betyget godkänd direkt.

Särbon gick på omedelbar upptäcksfärd bland köttsmörgåsmaten och hittade både lufttorkad skinka och en fantastisk lammkorv som hette Bitterne Lamm.

       "Dagobertmacka" brukar jag kalla dem när de ser ut så här!


Vi satt länge och åt och så mycket som vi proppade in, räcker det till tre normala vardagsfrukostar. Mätta och nöjda gick vi till "Jakttoaletten" och borstade tänderna innan vi drog ut på böggda.

Första delmål var Önum, där skulle en stor loppis gå av stapeln, tre lördagar i rad och efter lite kringelkrokar kom vi fram till en lada. Där var det bara ett par till förutom oss, samt mannen som sålde.

VAD MYCKET GREJER! Jag hittade tre fina, tunna glas, med slipade blomrankor á 5 kronor. Bra att ha, för fina att lämna kvar och kanske något att ge vidare till någon. Det får vi se.

Sen får jag syn på min käre man och vad står han och håller i ??????????????

En pendel till en klocka och han ser lätt förvirrad ut, innan han på bordet nedanför upptäcker den fulaste klocka jag hittills sett.



Jag ilar fram och frågar lätt orolig, om han ska köpa den, men han är inte riktigt närvarande. Han håller den dessutom upp och ner, för alla lösa delar var bortplockade, så det var inte lätt att se hur helheten skulle se ut.

Jag frågar igen, han svarar då, att han inte riktigt vet vad det är. Jag som är skarpögd tilttar från rätt håll och ser att det står GB i en liten ring. Visserligen syntes det väldigt svagt, men förvisso stod det GB.

Det är hans nya passion - Gustav Becker.

Nu duger inte Junghans längre, det ska vara Gustav Becker - gräddan av grädde i hans klockvärld. Jag får snabbt fram hans läsglasögon som jag härbärgerar i min väska och han kluckar förnöjt när han inser att jag läst rätt.

40 kronor kostade den, vad ska man säga?

Tror ni han köpte den?

Sen gör jag lite mer fynd, det mesta kostade 5 kronor, men jag köpte lite "dyrare" saker också. Två fina, oanvända teburkar á 10 kronor, en 50-tals väggupphängare för blommor som var i skick som ny, även den för 10 kronor och sen två Ittala ljusstakar för sammanlagt 50 kronor.

Det var vad jag kallar en fyndloppis. Vi drog vidare och satt och lyssnade till det invanda ljudet av en klocka som färdas i bil och plingar lite när det guppar.

Vi hade bestämt att vi i möjligste mån skulle hålla oss på småvägar och när vi kom in i Vedum (om jag minns rätt), står där en helfräsch Shellmack framför oss. Den såg ut att ha öppnats för en vecka sen, men den sortens Shellmack  finns bara i nostalgivärlden numera. Vi var naturligtvis tvungna att stanna och kolla.



Jag förföll i gamla minnen framför mopedtappen. Hur många gånger har jag inte stått framför en sån och funderat över om jag haft råd att tanka för mer än en krona.
Man stoppade i sin krona, pumpade fram och tillbaka ett antal gånger på spaken vid sidan och sen kunde man pytsa i sin betalda ranson i moppen. Behändigt måste jag säga.



När man kikade in genom fönstret hängde dåtidens så vanliga pinup-kalender på väggen.



Bensinpriset var rena önskedrömmen, synd att vi inte kunde tanka fullt!



Vi åkte vidare och kom till Bitterna, där någonstans skulle "Bitterna Lamm" ligga. Vi var på jakt efter den goda lammkorven vi smakat till frukost.

Vädret var ömsom sol, ömsom spöregn och mitt i värsta skuren kom vi fram till deras gårdsbutik och kunde köpa oss några bitar av just den korven vi fått till frukost.
Jag köpte även lite rökt, torkat lammkött, det verkade intressant. Jag antar att mina ätteläggar förväntar sig att jag delar med mig och det ska jag göra har jag tänkt.

Sen skulle vi till Falbygdens ost i Falköping. Vi frågade lamm-mannen om vägen dit och då började han prata om Sivan. Hon sålde vällagrade ostar i en vagn på torget i Vara och det var bra mycket bättre enligt honom. Vi tänkte kolla in båda försäljningarna, för ost gillar vi. Tackade för oss och susade vidare på småvägar ner mot ostriket.

På något sätt missförstod vi honom, för när vi passerade en skylt strax innan Falköping, där det stod gårdsmejeri, vände vi bilen och åkte in. Vi kom till "Påverås Gårdsmejeri", det påminde väldigt mycket om min favoritostbutik i Granhammar - Ostbiten. Det sa jag också till mejerskan och då visade det sig, att hon sålt sina fjällnära kor till just Karin i Granhammar.

Hon Sivan, såg vi inte en skymt av, men vi fick reda på att hon köper upp vanliga ostar och långlagrar dem innan hon säljer dem vidare på torget i Vara.

Vi inhandlade ett antal ostar och bestämde medan vi stod där, att det fick bli vårt gourmetmål i Jaktvillan ikväll. Man kan alltid titta på de hungriga i Robinson och äta lite kittost och kraftfull grönmögelost, medan de krakarna äter lite kokosnötter.

Sen blev det raka motsatsen när vi klev in på Falbygdens ost. Storskaligt och industriellt förpackat. En del precis lika dyrt som i butiken hemma, men annat till betydligt lägre priser. Så kom det sig att vi köpte varsin kasse där också.

Jag ser fram emot att avnjuta en Cheddar Single Malt, eller vad det stod på etiketten och Maasdamer. Särbon köpte ett antal starka, magra, grynpipiga ostar - Präst och Brännvinsost tror jag. Vi fick med några Gorgonzolor också, ett par Pecorino och en St Agur och lite annat gott, samt en julklapp till min kära "syster" i Umeå.

In till Falköping. Är det stället som Gud glömde? Eller hamnade vi bara så helt fel?

Jag såg ingenting som kittlade min upptäckariver. Vi hade tänkt fika, hittade två cafeér som just skulle stänga, klockan hade hunnit bli 13.55. Sen kom vi till ett som höll öppet ända till 15.00 och det berodde nog mest på att det var ett kombinerat café och matställe.

Vi beställde kaffe, bulle och jordgubbscheesecake. De som känner oss vet vem som skulle ha bullen. Kaffet jag valde idag var espresso med varm mjölk skummat på toppen. Jättegott!
Efter fikat gick vi en promenad på stan, men det var ganska intetsägande. Vi vet dock inte om vi missade en massa finheter som vi inte visste fanns.

Nu kände vi att vi kunde börja leta oss hemåt och det var fortfarande småvägar som gällde. Lite fel körde vi och det berodde inte på mig. Även mannen med stenkoll på riktning och vägval kan missa lite ibland.

Vi skulle åka genom Floby, för dit och därifrån var det riktiga små krokvägar och nog är det, det allra roligaste om man inte har bråttom.
Där i Floby köpte jag mitt livs hittills dyraste päron till vår ostbricka ikväll. 4 små skruttconferencepäron för 39.94. Det är inte klokt ! ! ! !

Efter ett tag kom vi till en riktigt gammal stuga. Det var en ryggåsstuga, där skogsarbetaren Anders Andreasson Lundal, född 6/ 5 1805 iÖrslösa hade varit första ägaren.



Stugan hörde nu till Valeberg-Ryds Hembygdsgård.



Där klev vi omkring ett tag och kände historiens vingslag.





                                    Mitt hem var så ringa,
                                    dess dörr var så låg,
                                    men allrig en kärare
                                    boning jag såg
                                    jag ärvde vid fädernehärden

Dikten var skriven och satt på en lapp på huset, där man också kunde läsa vilka som bott där från början.


Sen kom en ny störtskur och med den störtade vi också in i bilen och åkte "hem till vår villa".

Det blev raka vägen in i slottet för en Afternoon Tea och till min stora fröjd och lycka stod där en skål lemoncurd bredvid hallonsylten. Korgen var full av varma scones och lediga platser fanns vid det stora panoramafönstret med utsikt över slottsträdgården. Även vi proletärer fick oss en skymt av den fina världen.



    Jag tror jag skulle överleva ganska länge på lemoncurd-diet.


Tänk er varma scones, lite grädde och massor med curd..........MMMMMM!

Vi satt länge och fikade, läste tidningar och bara slappade. Särbon tog seden dit man kommer och läste Dagens Industri, fast när jag frågade om han tyckte om den, läste han den enbart för att det var den enda tidning som var ledig just då. Sen blev det Skaraborgs tidning och tänk, just idag fanns en artikel om Shellmacken i Vedum.

Nu har vi dragit oss tillbaka till vårt rum, ostarna ligger och krämar till sig, särbon ligger och krumsar (=sover/vilar och mår gott under filten) och jag ska skölja päron och inventera dagens inköp.

Imorgon äter vi frukost i slottsmatsalen för andra och sista gången i livet. Hit återvänder vi aldrig, även om vi blivit trevligt bemötta både igår och idag. Slott är nog ingenting för oss, det duger gott med ett vanligt 4-stjärning hotell någonstans i Sverige (fniss)! ! !