Leontina

Först en VARNING till Anne, det kommer en snok på bild lite längre ner! Bild 6 härifrån sett.

Härligt med långa, nykonstruerade ord!!!! Jag syftar så klart till rubriken.

Vi skulle stiga upp tidigt och åka till Arkösund var det tänkt. Jag som har en inbyggd klocka i kroppen, sen den tiden jag var seglare och var tvungen att vakna till morgonens sjörapport, vaknade tidigt.
Särbon lyfte på huvudet när jag började röra mig och sa: "Det är alldeles mulet och förresten regnar det.

Då valde jag att somna om. Vid 9.30 var det ett helt annat väder och då blev det fart på oss.

Vi bestämde oss för en kortare tur, mot Arboga och över bron vid Kvicksund och hem igen på lite andra vägar.

Att ta med fika är obligatoriskt på våra utflykter. Det gick inte så bra idag. Jag äger ingen ståltermos längre kom vi på.

Den första jag ärvt av särbon var så bucklig att den inte höll tätt, den slängde vi. Jag fick ärva en annan, den höll inte värmen ens ett par timmar, den slängde vi också. Den tredje, som dottern äger och som har stått här i snart 8 år, stod inte här längre. Hon tog hem den för ungefär en månad sen........

Jag packade med två muffins och sa, att vi får köpa te och kaffe någonstans och smygäta våra goda muffins.

Första stopp blev i Strömsholm. Där har jag varit på mer än en kurs på den tiden jag var aktiv "Blå Stjärna". Vi åkte förbi infarten till slottet, där vi höll till på den tiden.
Lite längre fram fanns ett café och där stannade vi. De hade så gott fika, att det förutom våra muffins, tvunget fick bli varsin sak till att mumsa i sig.

Bredvid oss stod en stor minnessten som jag blev nyfiken på, den hade inskription och jag läste en hyllning till armehästen:



Nog såg jag några hästar här och där, vi var ju i Strömsholm och  den "tåligaste" stod utanför sadelmakaren.



Vi satt en stund och jäste i solen och bara njöt, sen susade vi vidare.

Det blev ganska fort ett nytt stopp vid Kvicksundsbron (eller om den heter något annat). Där fanns en parkering och utkiksplats över vattnet och bron. Det var roligt att tåget kom precis då, så jag fick med ett fordon till.





Det var väldigt skönt att stå där och titta på båtarna och njuta i solen. Det kom fram en annan mc-kille och ville prata och han var jättetrevlig så vi blev stående ganska länge.

"Titta där", säger han rätt som det är. Precis nedanför våra fötter, fast utanför nätstaketet, ringlar en snok. Den gled förbi mitt framför oss och sen ner i slänten mot vattnet.



Medan vi hade tittat på snoken hade flera båtar samlats vid bron och det blev broöppning.

Först gick järnvägsbron upp................



................sedan den vanliga bron.



Fritt fram för alla segelbåtar med höga master. Det passerade sammanlagt 3 stycken medan vi stod där.



Så här fin hoj hade han vi kom i samspråk med. Han var rädd om sin motorcykel han!

På väg hem passerade vi MÄNGDER med liljekonvaljer.
Till slut stod jag inte ut att bara susa förbi dem, utan knackade särbon i ryggen så han skulle stanna. Jag ville plocka med mig lite hem.



Man såg inte marken för alla liljekonvaljeblad och det doftade himmelskt!



      Min bukett som står nere på köksbordet nu  och sprider god doft.