Leontina

Vi for iväg i torsdags mot Göteborg efter en mycket sen frukost, utan något mer bestämt än att vi inte skulle stressa ett enda dugg de här dagarna.

Jag hade tagit med några skivor med gamla 60 - och 70- talslåtar, så vi satt ganska tysta i början av färden och bara var nostalgiska. Fast det håller inte så länge, dyker det inte upp något utanför bilfönstret så dyker det upp något i min rörliga skalle som jag måste prata om, i alla fall om det inte är för tidigt på dagen, för då är jag helst TYST!

Vi passerade Göta kanal, det var kav lugnt på skilsmässodiket.



Kärestan passade på att kolla om bilens hastighet stämde med ljusskylten längs vägen och jag slet upp kameran, varvid han ropade till: "Blogg också!"
Det har blivit någon slags betingad reflex hos honom när han ser min kamera. Pavlov visste hur det gick till och nu vet jag att det även fungerar på människor.


Det dröjde inte länge förrän vi kom ner på Västgötaslätten och där pågick uppmontering av nya vindsnurror. De är väldigt stora.



Sen kände vi efter lite extra om vi inte var fikasugna och det var vi förstås. "Skara," sa jag, för där tyckte jag mig aldrig ha varit. Undrar om det verkligen är så?

Vi har oftast inga kommunikativa problem, så vi hamnade i Skara, fik som fik tror jag kärestan tycker och jag som är mer kräsen vägrar vägkrogar med Delicatosoritment. In i städerna längs färdvägen, det brukar alltid ge någon bonus i form av något mer att titta på än vägkanten vi passerar.

Skara, de hade mycket som passade oss och då gick vi ändå bara några kvarter runt cafeét som jag redan glömt namnet på. Det kan ha varit Nockes.....!

Jag fick syn på ett hus med noter på väggen och nedanför några konstiga soffor och fåtöljer innanför ett staket. Jag som inte gillar grönt, tyckte t o m färgen var konstig, men var ändå nyfiken.



Sen såg jag att det stod "Roser´s Salonger" på en skylt på väggen och då förstod jag att det väl är något slags nöjespalats och att möblemanget förmodligen hörde dit.



Min färg var det då inte i alla fall. Jag hade en sån tröja en gång, som jag köpte en sommar då jag råkat få lite sol på mig så att jag inte var naturligt blek. När den lilla brännan släppte och jag hade tröjan på mig såg jag alltid ut som jag led av svår magsjuka. När jag insåg det hamnade den hos Myrorna!

Vi slank in på cafét som jag inte minns namnet på och där fanns de mest gigantiska chokladbollar jag sett i hela mitt liv.
Jag bad tjejen bakom disken sticka in handen för att få en jämförelse. Hon berättade då att de var tvungna att väga 250 gram styck. Fyra på ett kilo alltså...........

Om jag valt en sån gissar jag att jag skulle fått samma färg i ansiktet som när jag hade på mig den gröna tröjan. MEN, lite frestande var det.


Här är dock mitt slutgiltiga val, en pecannötpajbit och en latte.



Vi gick även förbi ett gammalt hus med skylten BAD. Fint det också, roligt att skylten är kvar och ännu roligare om huset inrymmer ett bad även idag.



Efter fikat tågade vi vidare, för vi hade sett två kyrktorn sticka upp bakom en gammal stor tegelbyggnad.



Jag frågade en gosse vi mötte om det var domkyrkan. "ÖÖÖÖöööhhh", fick jag till svar, sen samlade han sig och sa att det låg en kyrka därborta. Jag bara hoppas att han inte var skarabo.

Vi rundade tegelbyggnaden som visade sig vara ett gammalt läroverk, högre till och med. Då undrar jag: Fanns det lägre läroverk också?

Kärestan undrade inte över det, han undrade över varför de inte ställt om klockan till vintertid.




Vi har helt klart olika fokus när vi är ute!

Kyrkklockan gick rätt. Vilken tur!



Nu får det räcka för ikväll, bloggen är mer än seg och det tar flera minuter att ladda upp varenda bild.

Det kommer mera Skara imorgon, det är ett som är säkert!