Leontina

Vi var nästan utmattade efter att ha ätit den där jättebullen i Haga, som faktiskt inte låg på en assiett, den låg på en mattallrik. Jag visar den en gång till för säkerhets skull.

                                         Vi åt upp HELA!



Det kändes inte som jag hade behov av att stoppa i mig något mer den här dagen. Jag kände att jag behövde röra på mig och det var jag inte ensam om. Vi strosade Haga Nygata fram och tillbaka och min nya vana trogen tittade jag inte på folk jag mötte, utan uppåt fasaderna på husen.

Vilka roliga skyltar de hade på en del butiker och i skyltfönstren också för den delen.



Det är klart att den hade varit roligare om det stått plastskor t ex, men jag tyckte det här var tillräckligt roligt.

Undrar om det fortfarande sjungs i det här huset? När hörde man senast talas om just en "Gosskör?"



Mera möjligheter att sko sig!



Får man sen fotsvett kan man köpa sig lite parfym, en klassiker - 4711 !



Cykelaffären var tyvärr stängd, där som kärestan hade tänkt sig en pratstund med cykelhandlaren. De har talat med varandra vid tidigare besök.

Lappen som berättar om cykeln Vesta 1909 gav barndomsminnen till särbon, då hans pappa brukade prata om New Departure. Som alla äldre förr kunde han inte så mycket engelska, så han uttalade det ungefär som det stavades. Ända tills kärestan själv lärde sig engelska trodde han att det hette "Never partur." Tänk bara hur vi uttalade alla utländska filmstjärnors namn när vi var små!



När vi strosat fram och tillbaka där i Haga och fikat sjunkit undan drog vi oss upp mot centrum igen.

Precis som förra gången såg vi bilar som parkerat i vårt tycke lite knepigt. Fastnar inte bilen när man går in och sätter sig och det blir tyngre?



OOOOOOOHHHhHHhhiiiiii ! ! ! ! ! ! En pappersbutik ! ! ! ! ! ! ! ! ! !




"Hindra mig," bad jag och med stort motstånd lät jag mig forslas bort från förförelsen!

Ur askan i elden. Julmotståndaren ledde mig till nästa fönster och vem/vad finns där då??



Visserligen ganska fula, men de ger direkt en association till vad som snart komma skall! HÄRLIGT!

Jag gick faktiskt förbi där också, bullen måste ha innehållit något antimedel mot frestelser. Som om inte den i sig var största frestelsen!

Mera fjärilar mötte vi och nu är vi inte på Mornington.



Nu hade hjärnan i alla fall kommit ikapp och börjat fungera.

Jag kom på Kronhusbodarna och vi fick tips av någon, om att gå till Klockboden och med tanke på kärestans faiblesse för klockor var det ett perfekt mål för honom.
Jag var mer intresserad av chokladboden som också finns där.

Sagt och gjort, vi frågade två väktare efter vägen och sen tågade vi iväg.



Passerade många roliga gatunamn, bl a detta.



Väl framme valde jag att utsätta mig för klockeriet och följde med honom.



NU KOMMER EN VARNING! GÅ INTE DIT ! ! ! !

Därinne huserade två snorkiga surgubbar som aldrig någonsin varit i närheten av en charmkurs, än mindre lärt sig kundbemötande eller ens vanligt folkvett.

Vi klev in och jag sa, att här kommer det en riktigt klockfantast, väggarna var nämligen fulla med gamla klockor.
Svaret fick mig att häpna. Då hade vi nämligen kommit fel, här var minsann ingen affär och de var inga försäljare, de var urmakare! URMAKARE! URMAKARE! Det fanns gott om affärer som sålde klockor fick vi också veta, där i Klockboden skedde bara reparationer.

Vi försökte konversera en stund, i synnerhet kärestan som verkligen har ett genuint intresse, men de ignorerade hans frågor eller snäste av honom, så till sist visade vi bätte vett och sa tack och adjö.

Jag måste säga att de var en besvikelse, varför sitter det såna där surkartar på ett så populärt turistmål som Kronhusbodarna?

Jag tog mig en titt på den gamla byggnaden mitt på torget,



sen var jag in till Keramikern en sväng och vi hade sparat det bästa till sist - Chokladen.

VAD HÄNDER?

När jag kommer in kan jag inte förmå mig att köpa minsta bit, inte ens till imorgon. Det var något magiskt med den där bullen. Vi gick därifrån, avsnästa av surgubbar och med alla pengar kvar.

På kvällen insåg vi att det enda vi ätit efter frukost, var en bautabulle.

Vi gick ner för att kolla om hotellet hade mat, för vi ville inte gå ut. Vilken tur vi hade, det var "After work" på vårt hotell. Man köpte något att dricka, vi valde varsin öl och sen fick man äta hur mycket väldigt god soppa och urgott "hotellbakat" bröd man ville.

(Hotellbakat, till skillnad mot hembakat som det alltid står, fast man är på ett hotell, restaurang eller skolmatsal - det är väl inga hem?) Fast det stod ingen skylt med hotellbakat, det är bara en reflektion vi gör ibland.

Mätta och nöjda gick vi sen upp och fortsatte vår läsorgie. Vi läste ut två böcker var på tre nätter, samt ett antal tidningar och tidskrifter.