Paus i Varnhem
Vi passade på att åka in i Varnhem på vägen hem från Göteborg.
Förra gången vi försökte komma nära den kyrkan var det massor med turistbussar där, fullt på parkeringen och inträdeskrav och jag minns inte allt. Då vände vi och sa till varandra att vi skulle ta det en annan gång.
Nu var det "en annan gång".
Kyrkan var väldigt fin där mitt i höstprakten. En liten vaktmästare satt på muren också när vi gick förbi.
Naturligtvis är det mer intressant att gå där medan klosterträdgårdarna står i sitt finaste flor.
Å andra sidan är jag inte överdrivet intresserad av just det, mer av känslan som infinner sig varje gång jag går mitt i historieboken, så att säga.
Följande tre bilder är jag "inne i klostret" och går med min kamera.
Sen kom jag då till det som är mitt lite bisarra intresse - gamla gravstenar och vad man kan utläsa på dem, förutsatt att inte väder och vind förstört texten förstås.
Mitt i låg en inhägnad med en till synes lite finare grav. Den drog givetvis till sig min blick.
Nu hade precis detta med väder och vind hänt. Det var i princip omöjligt att se någonting på stenen, däremot drogs min blick till en liten skylt på marken. Första gången jag stöter på en dylik.
Efter det gick jag runt och fann några gamla yrkestitlar på mannen i graven, något som aldrig förekommer numera. Kvinnorna hade förstås inget sånt, de var maka rätt och slätt.
Den här sista hade ett yrke som jag aldrig förr stött på!
Nu när jag tittar på bilden med klostervaktens familjegrav tycker jag mig se, att det också är en kulturgrav? Klostervakter fick tydligen tydligen ha familj i alla fall.
Det här är ju helt suveränt! Jag menar alla gravarna med titlar och familjebeskrivningar. Vi delar ju detta i mångas ögon lite perversa intresser för gravar. Fast visst är det kulturhistoria på hög nivå att ha omsorgsfullt präntat på stenen en massa olika titlar, ofta med tillägget "och hans maka" eller något sånt. Jag blir genast obstinat och vill hitta på någon riktigt maffig titel till min gravsten (fast det blir ingen på riktigt!): typ "bloggerska" eller så. Det skulle slå världen med häpnad, eller rätt och slätt "kärringen" kanske. På Din måste det bli "muffinsbagerska"
Inga, Jag vidhåller att vi måste göra en resa riket runt och besöka gamla kyrkogårdar. Tänk vad intressant och vad mycket kulturhistoria vi skulle få i oss av detta udda intresse som vi delar. Undrar hur det började?
