På språng norrut

Idag var jag snabbt iväg på norrut efter jobbet. Jag skulle träffa min kollega i Lindesberg för lite, eller mycket musikterapiprat.
Vi brukar träffas då och då, för det är så bra att ha någon att diskutera arbetet med. Vi är dessutom kurskompisar, så vi har hållit på ett bra tag nu med samma sak.

Jag kom inte längre än en bit bortom Kvinnersta, sen var det totalstopp pga olycks och där satt jag ett bra tag och lyssnade på min talbok. Tack och lov för den, nu när jag inte hade någon annan läsning med mig.

Det var en buss och en bil som krockat och kört in i vajerräcket. Det var lite otäckt, flera polisbilar och 3 ambulanser. Jag vet ingenting om hur det gick för människorna som var inblandade, men jag hoppas det gick bra.

Jag kom ganska försenad, men helskinnad fram till Lindesberg.



Längs hela vägen hem till A-C var det massor med rönnar proppade med bär. Undrar om det stämmer med det gamla talesättet: Mycket rönnbär = KALL vinter!

Optimist som jag är, dessutom väldigt händig tog jag ett kort i förbifarten på en otroligt späckad rönn. Det ska jag inte göra om kan jag lätt konstatera. Ibland undrar jag hur jag tänker, men förmodligen tänker jag inte alls, bara agerar. Då blir det så här fint!



Klokare har jag dock blivit med åren, så jag slutade göra två saker samtidigt, alltså köra bil och fotografera, la ifrån mig kameran och stannade vid nästa fina rönn, enbart för att ta det där kortet jag så gärna ville ha. Det var inte särskilt svårt, det är inte klokt vad rönntätt det var där jag for fram idag.



A-C bor passande nog i ett område där många gator har namn med musikanknytning, t ex "Dur", "Moll", "Alt", "Diskant" osv.
Genast när jag klev ur bilen fick jag ännu en liten hint från bollkryssvärlden, håller de ihop, levande och döda, för att håna oss som inte får dem att leva? Jag bara stirrade och gick tillbaka till bilen och hämtade kameran.

Det var en av de finaste jag sett någon gång. 



Jag hämtade mig dock ganska fort, bankade på dörren och klev in.

Musikterapimöte eller ätorgie? Jag blev lite osäker på vad det var jag tackat ja till, men äta kan vi och prata musikterapi också - en riktigt bra kombination,
I en av de små glasskålarna fanns det nyplockade smultron.......... 1 oktober!!!!



När jag blundade och tänkte bort lite tjocka kläder var det enbart sommar! Hög njutfaktor!

Vi pratade mycket arbete och satt länge och åt och rätt som det var sa A-C: "Men, titta en katt."
Jag tittade ut och det var minsann inte vilken katt som helst, det var en brunmaskad birma som kom tassande på stenkanten och satte sig vid lyktan och gosade lite med den.


Jag tog bilden genom fönstret för att inte skrämma bort den, men ingen av oss kattälskare kunde hålla oss. Vi var tvungna att fjompprata lite med den och den var precis lika fjompig som vi, för den svarade.



Sen bevärdigade den oss en liten strykning på benet innan den tassade vidare till nästa trädgård.
Jag fick se en gigantisk begonia också och en hel del andra fina blommor som riskerar frostskador i natt.


Här säger A-C: "Var ska jag ställa den här inatt?" Jag föreslog att hon skulle lägga över ett lakan.

Det är fint där på deras baksida, i lusthuset har vi suttit några gånger och ätit vid levande ljus. Mycket trevligt och väldigt rofyllt.



Det var lite kyligt, så efter kattvisiten gick vi tillbaka in och som om vi inte ätit nog kom det fram lite mer "Väldigt gott och fullständigt omöjligt att säga nej till smarrigt" på bordet.
Jag deltog i framställningen av det läckra genom att hålla i elvispen på vaniljvispet.



A-C skulle kunna stå på torget och bli rik på sina fantastiska äppelpajer. På den här hade hon strött mandelmassa och ringlat flytande honung på havregrynscrumblet, innan gräddning.

Härligt, krispigt, lagom sött/syrligt och fullständigt hopplöst att sluta äta. Jag var mätt innan, men tog om 4 gånger, även om det inte var några stora portioner de sista tre! (Jeansen stramar redan).

När jag så mätt att jag vacklade ut i hallen för att börja hemfärden möter mig dessa ord över ytterdörren.



JA, har inte vi tagit vara på dagen så vet inte jag hur man ska göra, för att leva upp till det?

När jag sen satt i bilen och föredömligt stannade för att ta sista bilden förstod jag att vi verkligen  hade lyckats fånga hela dagen, för det hade blivit kväll. 

                         Fullmånen var på väg upp!



TACK A-C för en trevlig, delikat, mättande och berikande eftermiddag!

Kommentarer
Postat av: anne

Mmmm....Jag börjar bli hungrig....Det såg jättegott ut!!!



Jag brukar också prata med alla katter jag träffar, det är så kul när främmande katter faktiskt vill prata tillbaka! :)

2009-10-02 @ 17:05:50
URL: http://annnne.blogg.se/
Postat av: Suss

Anne, Pajen, du anar inte. Hon är som jag när jag bakar, bara tjofsar ihop och sen kan hon inte riktigt tala om hur det gick till. Flytande honung ska jag dock testa nästa gång, det var den som gjorde hela anrättningen krispig.

Katten var otroligt snacksalig, men bara en kort stund. Mjau på dig!

2009-10-02 @ 17:53:07
URL: http://leontina.blogg.se/
Postat av: ACW

Blomman åkte in i garaget innan den blir nedklippt.

Kul att träffas igen. Vi ses snart igen ju...

2009-10-04 @ 22:21:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0