Högendagen eller Högerdagen?

Idag är det exakt 42 år sen vi gick över till högertrafik här i Sverige. Jag var inte tillräckligt gammal för körkort, men jag körde moped. Vi bodde på landet och natten före åkte jag ner till samhället och sov över hos en kompis, för att få vara med lite vid omläggningen till högertrafik.

Klockan 5 på morgonen var jag ute och åkte moppe på "fel" sida, fast det i ett nafs blivit rätt sida. För de som inte var med är det nog svårt att förstå vilket enormt arrangemang det var med omläggningen.

Det var verkligen inte det jag skulle skriva om, men när jag började med rubriken och såg ordens likhet,  slog det mig att det är årsdagen av denna händelse.

Jag skulle skriva lite om Högen och det ledde osökt in tankarna på ovanstående reflektioner över vilken historisk händelse jag levde mitt uppi 1967. Tids nog blir den väl historisk, kanske inte under min livstid, men nog om det.


HÖGEN! Det är Kvarntorp det handlar om. Kvarntorpshögen alltså. Denna f.d. sophög som numera är en stor tursitattraktion med mängder av skulpturer av mer eller mindre kända konstnärer. "Konst på hög" heter det.

"Utan titel" av Peter Johansson, ett konstverk som väckte många arga röster när det monterades upp.


Minst en gång om året måste jag dit och allra helst vill jag ha min själsbroder J med mig ditupp. Tyvärr bor han väldigt långt härifrån, så det är inte bara att slå en pling och fråga om han ska med upp.

Kärestan är inte överdrivet intresserad, men i söndags, när jag föreslog en picknick tillsammans med svärmor nappade han. Då fick hon komma ut på en helgutflykt, han fick söndagsfika och jag fick högen. Vilken fulländad kombination.

Sagt och gjort, vi hämtade henne och styrde bilen mot Kvarntorp. Det är inte så idylliskt som det låter. Högen är i själva verket en avfallshög efter det de bröt upp ur marken och sen de utvunnit olja ur skiffern, som fanns i riklig mängd. Samhället som blomstrade under tiden 1940 - 1965 är mer eller mindre ett spöksamhälle.




Vi skulle dock upp på högen och upp kom vi, även om vägen var rejält sönderregnad.



Trots att kärestans familj bott alldeles i närheten hade svärmor aldrig förr varit där uppe. Vi gick rundan bland konstverken, de travade på och jag sprang omkring med kameran i högsta hugg och kom rejält på efterkälken.


"Tur med vädret", av Eva Löfdahl. Ett för mig obegripligt namn på de små husen. Är det för att de är utan tak, eller vad menas?



"Synergi" av Eva Marklund




När skyltarna med "Hett område" dyker upp känns det lite extra. Då vet man att någonstans därunder glöder det fortfarande. Man har förgäves försökt släcka hela högen, men än pyr det lite här och där och då kan marken bli underminerad och man ska absolut inte gå där. Dessutom luktar det svavel, precis som när vi var små och det luktade pytom från Kvarntorpshållet.
Idag med den lilla dos svavelos man känner är det inga problem. Tvärtom!


"Bröstskål" av Ulf Rollof tillhör en av mina favoriter.



"Makt" och "Karyatid" av Richard Brixel


"Den som älskar soluppgången", av Olle Medin, ny för i år.


"Malanganer" av Lenny Clarhäll. Här frågade kärestan mig vad det föreställde. "Malanganer", svarade jag. Vad skulle jag säga? Det är ju det!


Den här kallar jag för kyrkan, men den heter "Absit Omen" av Kent Karlsson.


"Bunker" av James Bates. Luckorna fungerar utmärkt som klätterstöd har jag sett när det är barn på Högen. Det hade nog inte James tänkt sig.


Nedanför lite åt andra hållet ligger Sakabs anläggning. Inte så rolig utsikt. Vi rundade stugan på toppen, där finns ett café och lite information om Högen och dess historia.



Helt passligt fanns även några bord och bänkar och nu var det fikadags.


Det är mycket med blåbär just nu, blåbärsbulle och blåbärsmuffins. Det smakade underbart, trots att det blåste så vi fick lov att hålla i precis allting, för att det inte skulle hamna i Kumla med vindens hjälp.

Underbart är kort, men vi hann fika. Himlen förändrades och de mörkgrå moln vi sett vid horisonten kom emot oss ganska fort. Vi såg tydligt hur det regnade därborta, så det var bara att packa korgen igen och dra sig mot bilen.



Jag var dock inte riktigt nöjd, medan de andra gick till bilen sprang jag iväg och tog kort på Lars Vilks "Waaaall". I den klättrar man upp på egen risk.



Ner för kullen för att ta kort på "Sju" av Mats Caldeborg..........



..........och när jag hänger där, lätt över kanten, känner jag den karaktäristiska doften av svavel och tittar neråt. Det RYKER! Ett nytt ställe där det glöder och ryker. Nytt för mig i alla fall. Det var just här och då, som jag fick en ENORM längtan efter broder J, önskade han varit med.

Jag ilade till bilen och hojtade: "Det ryker, det ryker därborta. MMMMmmm, vad det luktar gott!"



Blicken jag fick av min käre man och hans mor antydde att de tvivlade på mina förståndsgåvor, för se gott hade det väl aldrig luktat om högen!?!

De fyra första korten har nämnde själsbroder J tagit vid ett tidigare tillfälle. Tack för lånet!

Kommentarer
Postat av: Inga M

TAck snälla Suss för att Du visade bilderna från Kvarntorpshögen. Jag som var höjdrädd redan på skolans balansgångsbom, vågar naturligtvis inte upp på den för att se det märkliga landskapet och skulpturerna. Märklig känsla att bli varnad för hetta underifrån på en del ställen, lite vulkanvarning. Underligt att vi kom så lättvindigt undan från de skadliga vindarna från högen. Jag kan fortfarande tänka att "det luktar Kvarntorp" när något luktar illa. För det var ju så vi sa. Och allt silver blev svart strax av svavlet i luften och björkarna runt omkring stod som svarta skelett. Usch, det var nog inte hälsosamt. Jag undrar hur det gick för dem som arbetade där? Om de fick några yrkesskador.



Himla roligt att se skulpturerna i alla fall och jag hoppas att Ni sammantaget fick en fin utflykt trots regntunga skyar.

2009-09-03 @ 21:57:44
URL: http://inga.blogg.se/
Postat av: Suss

Inga, Tänk att vi känt varandra sen vi var 12 år och jag har inte haft en aning om att du är höjdrädd, eller att du var det då. Minns du min spindelskräck?

Högen är ett underbart ställe och mycket fascinerande. Trevlig helg!

2009-09-04 @ 07:59:13
URL: http://leontina.blogg.se/
Postat av: marma

Men kors! Där åkte vi förbi häromveckan och hade inte en susning om att det fanns något att se på den högen. Detta måste jag komma ihåg att sätta upp på min utflyktslista, tack!



Under en av våra andra utflykter när vi irrade omkring långt ute i ödemarken upptäckte vi faktiskt ett "högermärke". Kommer du ihåg? Ett lutande H på en blå skylt. Denna hade tappat den mesta färgen men var igenkänningsbar för det. Nostalgi!



Kramar/marma

2009-09-04 @ 12:18:06
URL: http://marmagda.blogg.se/
Postat av: Suss

Marma, Det är roligt det här med bloggandet, vad mycket man får reda på genom att "hälsa på" hos varandra. Jag har också fått en massa tips sen jag började med det här giftet.

Väldigt beroendeframkallande och väldigt kul!

Högen är helt klart värt en dag, gärna med vackert väder. Trevlig helg!

2009-09-04 @ 17:34:41
URL: http://leontina.blogg.se/
Postat av: Gabriella

Skitsnygg blogg! Hur ofta brukar du uppdatera den?

2012-03-19 @ 01:01:53
URL: http://hemförsäkringidag.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0