Leontina

J, en mycket god vän ända sen vi var barn, mailade för ett tag sen och ville bjuda mig på en öl någon kväll.

Jag brukar alltid vara den som kör bil när vi träffas i vår s.k. "Damklubb". Det är inte så seriöst som det låter. Vi är 6 tjejer som träffas oregelbundet hos varandra, ett antal gånger om året. Vi äter mat tillsammans och pratar, framför allt PRATAR!
Fem av oss klasskompisar sen tonårstiden och den sjätte har halkat med, för hon är syster till en av de andra.

Vi är bara två som bor i Örebro och då skjutsar jag alltid J. Sen betalar hon skjutsen med en öl på Bishop Arms då och då.  Igår var det just "då och då" och det var så längesen vi sågs att jag riktigt längtade att få sitta ner några timmar, äta lite, ta en öl och framför allt prata om allt och inget.

Jag gick till stan, en promenad på ungefär 40 minuter. Puben öppnar 17.00 och jag hade tänkt hinna till Stallbackens Handelsbod och köpa müsli innan.



Stallbacken ligger mitt i stan, numera heter området lite pompöst "Gamla Stan" därnere på Engelbrektsgatan.
Vart namnet Stallbacken kommer ifrån vet jag inte, men man kan ju alltid misstänka att det funnits hästar där en gång i världen. Förresten finns där fortfarande en häst när jag tänker efter.



Handelsboden har inga gamla anor alls, anno 2005 står det på skylten, men den ligger i ett gammalt hus och är en härlig affär.



Jag kom dit 16.40 och hade alltså ganska gott om tid.



När nästansystern fyllde år helt nyligen var jag där och botaniserade bland hyllorna och hittade ett ganska stort sortiment från Renée Voltaire. Hon ena systern med kokböckerna. Hon har gjort en egen också för ett tag sen.



Hennes müsli är bl a bovetecrunch och persiska röda bär som visst har fått ett för mig helt okänt, svenskt namn numera. Den är riktigt god att toppa frukostyoghurten med och jag är redan beroende, trots att jag bara inmundigat en påse hittills.



Handelsboden väcker många barndomsminnen med sina karamellburkar -



och en hylla med burkar till salu. Burkar "från tiden," som de säger i Antikrundan. Vilken tid brukar jag tänka, för de använder det uttrycket till lite allt möjligt.



När jag letar efter det där lilla extra, som inte finns i massupplaga överallt brukar jag gå hit.
Titta bara på de här ljuvliga korten av Fröken Röd/Lena Emilsson


Eller temat svamp, som jag själv kört fast i nu ett tag



När jag gjort mina inköp och fått mitt lystmäte att bara "glo" på allt fint knallade jag upp till puben.

Jag var där i tid för att hänga på låset och stövlade raskt förbi de tre herrar som var före mig, för att vi skulle få plats i de bekväma fåtöljerna framför den konstgjorda brasan. Nu körde jag inte över någon, för de valde frivilligt andra sittplatser. En hade sitt stamställe i hörnet och de andra två valde att sitta utomhus. Inte vet jag, de kanske var fakirer, för så varmt var det inte att det ens var ett alternativ för mig.

J kom strax efter och här kommer hon balanserande med våra öl.



Hon dricker Leffe och jag Guinness.

Jag tipsade henne och nu alla er, att nynna luciasången för att inte spilla. Det fungerar oväntat bra för de flesta kvinnor. När vi hör just luciasången, nynnar den eller har den molande i skallen, har vi en tendens att skrida fram, istället för att spänna oss och gå försiktigt för att inte spilla. Testa gärna. Det är mina egna slutsatser, men på mig stämmer det väldigt bra. Herrar är inte lika vana lucior, dem har jag heller inte testat det på.

Hon tog sig fram torrskodd och min Guinness var lika god som på Irland.



20.30 tog jag bussen hem, snacka om att snacka! Himmel vad vi pratade och trevligt hade vi!