Leontina

Söndag 28 mars - sista delen!

Vi fortsatte till en metrostation, lite trötta var vi, men vi hade tur och fick sittplatser.



En uppmärksam person kan nu se att på den här bilden är vi alla 3!



2 stationer senare klev vi av vid Sagrada Familia.



Det hade C tänkt spara till en annan dag, men vi var i god form och dagen ännu relativt ung. Sommartiden hade gett oss ytterligare 1 timme innan mörkret kom, så det var inte mycket att spara på.

Så STORT och väldigt speciellt med de höga, väl utsmyckade tornen. 4 på var sida är färdiga och de symboliserar 8 av lärjungarna. Det ska bli sammanlagt 18 torn innan det är klart. Ytterligare 4 lärjungar, de 4 evangelisterna och Jesus och Maria. Josef göre sig icke besvär!





Egentligen är det en ständig arbetsplats. Bygget påbörjades 1882, det fanns en 100-års minnessten och lär säkert bli en till innan allt är färdigt.



Vi gick runt och tittade och jag som aldrig förr sett Sagrada, häpnade! Det fanns hur mycket detaljer som helst att upptäcka.





På den sidan vi kom först - Förhoppningens fasad, fanns en konstgjord växt på en grindstolpe.



I underkanten på den en dekorrad av ekorrar! Just precis EKORRAR!



Vi fortsatte runt och på sidan finns ett nästan nytt kyrkorum under basilikan. Det kostar inträde att gå in och se den, men inte när det är mässa. Vilken tur vi hade, den hade nyss börjat och var man bara tyst fick man gärna delta. Alltså gick vi i mässan.





Vi gled in på en bänk och försökte se ut som sanna katoliker. För mig var den katolska mässan lika obegriplig som vanligt, vi stod, vi satt, sjöng med och var tysta.

Rätt som det var lyfte den helt rödklädde prelaten upp ett nattvardbröd. Sedan kom kalken fram med vinet.



Prat och ceremonier, Kyrie eleison klarade vi av och Amen sjöng vi ett antal gånger. Prästen intog sin heliga måltid och han slurkade i sig allt vin. Vi skickade fram C för att ta nattvarden och hon hade inget emot det.



Då togs psalmen "Närmare Gud till dig" upp i sin spanska version och vi sjöng med i vår svenska version och tyckte att vi stod på Titanic.

C kom tillbaka och en stund senare var det slut.

Precis som i våra kyrkor tänder man ljus, här är de röda.



Dopfunten var en gigantisk snäcka, med pärlemor på insidan.



Vi gick till andra sidan - Passionsfasaden och nog var det minst lika mycket att se. Skulpturerna på den sidan hade en helt annan karaktär.







Ganska högt upp satt en helt förgylld figur på en tvärbalk och han satt till höger. Då infinner sig genast frågan i mitt huvud: Ska det sitta någon annan till vänster när de får bygga lite till? Det kanske inte sker i vår livstid, med tanke på hur länge bygget redan pågått.




Mätta på intryck från Sagrada Familia tog vi metron igen och än en gång mot hemligt mål.


Upp ett par stationer senare och där var Triumfbågen i slutet av gatan. Den var röd och väldigt fin.

Här kommer nu en lånad bild, för från nu och 100 - 150 bilder framåt är mina egna försvunna.



När jag går där mitt på vägen, på refugen, för att få en bra bild kom det ett hojtande från C. "Skynda dig," ropade hon och pekade på en bänk. Jag fattade ingenting, skulle jag sätta mig, eller skulle jag ställa mig där?
Hon hade tänkt att jag skulle ställa mig på bänken och ta ett kort.

Nu behövdes inte det. Hon ville visa mig hur solnedgången lyste på kopparfisken nere vid havet och hur det skimrade som guld. Jag var tillräckligt lång för att se - inte fisken för den var alldeles för långt bort, men det var ett helt otroligt guldsken nere bland träden.



Så här ser fisken ut i sin helhet nere på stranden.

Vi gick vidare, passerade en staty av Casanova med en lättklädd kvinna under. In genom smala gränder och eftersom vi fortfarande glödde av upptäckarlusta hade C något mer på gång, något mer att visa oss.

I slutet av gränden låg Palau Musica, dit vi ska på onsdag och lyssna på Mozarts Requiem.

Vilket vackert hus! Första bilden lånad, andra från C.





Vi ackade och oooade och häpnade! Det ska bli en härlig avslutning på vår resa, det är jag övertygad om.

Nu var vi rätt så trötta och det var dags att sitta ner. Söndag och fullt med folk överallt. Till slut kom vi till Born och i hjärtat av det ligger La Taverna del Born.

Jag chansade och pekade på något på matsedeln - intressant blev det. Jag har ätit torsk med kikärtor i olja, det kostade 10 Euro och var okej, men en något ovanlig kombination för mig. Det fick bli en hederlig brylépudding till dessert, men den hette något med flan, jag tror Flan con nata och det betyder med grädde.



Jag tog en kaffe till och kaffe var lika med espresso. GOTT!

I skrivande stund börjar jag längta efter horisontalläge och lite hudkräm på pannan. Jag tror jag har blivit lite solbränd som är lika med RÖD. Det stramar!

På hemvägen bestämde vi gemensamt, att det inte skulle bli några Crema Catalana-utflykter i natten denna afton.