Leontina

Nu är det ett faktum, jag har tagit klivit in på 60 + sidan. Visserligen bara med 3 dagar än så länge, men nu ser jag slutet på ett långt yrkesliv en bit bort i fjärran och det är inte det minsta ångestladdat.

Jag har aldrig haft några s.k. åldersnojor. 30, 40, 50 och nu 60 har inte varit annorlunda än alla de andra födelsedagarna.

Jag hade bestämt mig för att jag skulle ha kalas och när släkt och vänner från förr och nu frågade, sa jag att de var välkomna den 17 april och att jag tänkte öppna mina dörrar från 15.00. Sedan skulle det pågå så länge det fanns vakna människor kvar här hemma.

Det får bli mitt sista stora kalas, tänkte jag och började planera, laga mat och baka.

Det var JÄTTEROLIGT!

Det kom massor med folk, från när och fjärran. Älskade sonen blev TYVÄRR "inaskad" i Umeå pga vulkanutbrottet på Island och det var väldigt sorgligt för både oss här, honom och hans sambo som för tillfället är i huvudstaden. Vi hade sett fram emot en familjehelg, med mitt födelsedagsfirande mitt i.

Jag vaknade vid 8 på lördagen och insåg att jag var 60. Kärestan vaknade lite efter mig och efter en kort stund la han ett kuvert på mitt bröst och sa "Grattis älskling".

Jag fick det jag önskat i så många år - en kryssning på Göta kanal med slussar och akvedukter. Det blir i juli och jag längtar redan.


Här ska vi slussa i sommar, oj vad härligt det ska bli!

Sedan fick jag ett kuvert till och det var presentkort på Spahuset, ett ställe som snart är mitt andra hem...... hihi!

Förmiddagen gick åt till förberedelser. Barnens gudmor M  - 
 
Här är hon och jag som tar "dårkort" på oss själva (som vanligt).



- skulle åka tåg, men hon kom varken in på Sj.s hemsida eller fram på deras telefon. Det innebar att hon tog bilen och det i sin tur innebar att kära sonhustrun som tillfälligt bor i samma stad, kunde åka med henne och komma på kalaset.

Vi = jag, gudmodern och mina tre J - käresta, dotter och sonhustru, höll på timmarna innan det var dags och förberedde, bar bord, la på dukar, flyttade bord, stolar, tog fram mat, hackade sallad, vispade grädde osv osv osv. Kort sagt - vi festförberedde.

Jag skulle bjuda på både matbuffé och tårtbuffé! En tårta fick jag av kära väninnan I-M, en urgod och fräsch hallongräddtårta och en av min älskade dotter, som gick hem sent kvällen innan och bakade en underbar chokladskapelse med valnötter.

                                  Bilder från kalaset!





Tårtbuffén placerades på uterummet och kunde stå framme hela tiden.


Det satt folk överallt, i köket, vardagsrummet och på uterummet.










Jag var så otroligt glad och nöjd när det blev kväll och de sista, underbara vännerna hade åkt hem. Trött förstås, men då fick jag order om att öppna mina presenter som samlats på hög under dagens lopp.

Egentligen var jag för trött, för jag har ett tvångsbeteende som innebär att jag alltid måste städa undan allt, diska och torka av efter en fest, så att det är skinande rent när man kommer till köket nästa dag. Dock gjorde jag de mina till viljes och satte mig ner och öppnade.

De satt som en fotbollpublik framför mig och stirrade.

Här kommer några bilder på det också.

En underbar fotobok på katter - mitt ena favoritdjur.



En flaska fin Grönstedts cognac.



JAAAA, den är till mig. Det är jag, inte kärestan som tycker om cognac!



JIIIPIIII, jättegod vit caprin i ett delikatesspaket. Kolla minen på mig!!!!!




För att inte tala om den minen. Dadlar eller fikon var frågan!


Från bästa Umeåväninnan E. Ett helt paket med sinnesnjutningar.




Här har jag raddat upp alltihopa tror jag. Blommor och presenter.



Det var otroligt roligt, inte för att jag fick en massa saker och blommor, utan för alla som kom hit och var med och firade min födelsedag. Det är ett underbart minne för hela livet och jag hoppas och tror att alla hade trevligt.

Det var vänner från olika epoker i mitt liv, vissa som inte sett varandra på över 30 år och skratten ekade när gamla minnen drogs upp.
Det var mina släktingar och kärestans släktingar.

Jag försökte cirkulera och sitta en stund i varje rum, vid varje bord.
I köket stod mitt ölglas, i rummet hade jag en kopp kaffe och på uterummet ett litet glas likör. När jag kom på andra varvet stod det kvar och jag kunde fortsätta där jag slutat. På tredje och kommande varv hade någon av J:na i serviceenheten varit framme och städat undan, men då fick jag ta något annat.

Jag är jättenöjd att jag bestämde mig för att ha kalas!

Det blir ett minne för resten av livet!!!!!!