Åter till sommaren i Hamburgsund

Jag har en hel del bilder kvar från semestern och Nolhåtten är något jag bara måste berätta om, m/s Nolhåtten närmare bestämt,




med skepparen Stellan Johansson.



Det är en typisk utflyktsbåt med hemmahamn Hamburgsund, eller Homborgsund som är det gamla namnet.
För 200 kronor/person fick vi en fantastisk båttur på drygt 2 timmar, i arkipelagen utanför.



Stellan underhöll oss hela tiden från styrhytten, med den ena historien efter den andra på ren bohuslänsdialekt. Allt han berättade var sant, enligt egen utsago, men men ....

Det får man nog ta med en nypa salt, otroligt intressant och roligt var det i alla fall när han kom igång.

Redan här fick vi höra om Bösejlarn, det är den här kustens variant på "Den flygande holländaren". Det kunde mycket väl vara en hund som stod till rors och då visste man med säkerhet att man skulle akta sig.



Vi for ut genom sundet och passerade mångmiljonhusen och f.d sjöbodar som uppenbarligen gjorts om till bostäder. Det trodde jag inte var tillåtet, men det finns säkert sätt att komma runt en sådan bestämmelse. Vi kan ju vara ganska påhittiga om det gagnar oss själva.




Det var en fin kväll, vi satt uppe på däck tillsammans med en massa andra turister. Ibland var vi så nära klipporna att det nästan gick att ta på dem.



På en ö var en gammal krigskyrkogård från andra världskriget.



Vi åkte norrut och passerade Fjällbacka. Han berättade att Ingrid Bergman står staty där på ett ställe där de inte fått bygga någonting pga rasrisken.



Vi var där en annan dag och tittade runt och då tog jag mig en titt på damen ifråga.





Tillbaka till Nolhåtten.

När vi kom till Hjärterön kom historien om sillkungen Janne Bruce, han var född 1855.



Han tyckte att hustrun var för kort, så han klädde av henne, målade henne blå och gul och hissade upp henne i flaggstången. På så sätt skulle hon bli lite längre.
Klok kvinna, hon skilde sig och det var en stor skandal i bygden, men prästen stod på hennes sida, vilket Janne Bruce inte tyckte om.

Han dog, men han spelade bara, så under begravningen for han upp ur kistan och genomförde en vild krigsdans. När han sen väl dog på riktigt blev det dramatik i alla fall. På väg med båt till Kville kyrkogård kantrade båten med kistan tre gånger.

Vi passerade mycket vacker natur, (hav och öar är väl natur?) små och stora hus, en del människor som Stellan kände, som var ute i sina båtar eller satt vid sjöbodarna.








Här bodde mannen som hade arbetat med att åka runt och tömma sopor och latrin. Båten hette logiskt sett "Latrina". Det i sig är inte något speciellt med, men han hade hemmahamn på Dyngön och då blev det genast otroligt roligt. Skylten sitter där på väggen.



Stellan mötte också en gammal bekant som var ute och dörjade makrill. Han hojtade ut över vattnet till honom och frågade om han fått något. 
 


Förr kunde fiskarna bli rika när sillen gick till och de fick god fångst under några veckor, nu är det tyvärr inte så gott om vare sig fisk eller fiskare längre.

På Florön (det står Florö på skylten) fanns en krog, bostadshus och en konservfabrik - det stora gula huset. Byggnaderna är renoverade och K-märkta sedan 1944.




In och ut i smala sund, folk på land stirrade på oss när det var väldigt nära mellan båt och berg.


Här är det inte mer än högst 1 meter in till land


På en del öar syntes tydliga spår efter stenbrytningen.




Fyren "Saltskärs Käring" är Hamburgsunds stolta symbol. I olika väderstreck antar käringen olika gestalter - en ung mö, en havande kvinna och en gammal salt käring.

När Stellan var liten trodde han att det var en riktig "käring" och blev grymt besviken när han fick se den för första gången.



Fascinerande att se hur många olika möjligheter det finns att bygga ett hus mitt bland bergen, att utnyttja det befintliga berget för att komma lite i lä och även ha en plätt med gräs, träd och odlingar här och var.




Det lär ska vara extra lyckat om man fångar ålekråkan på bild, medan den torkar sig! Normalt heter den Storskarv, men inte på västkusten.



Så dök den salta käringen upp igen och nu såg hon faktiskt tjock ut!



När vi närmade oss Hornö fick vi höra om ett spöke som gjort Evert Taube riksbekant. Spöket tvingade öns ende invånare att fly och när huset blev till salu fanns det många spekulanter - herrar, men det blev ingen affär för någon. Deras fruar totalvägrade att flytta dit på grund av spöket.

Vad sedan Evert Taube hade med spöket att göra försvann i mikrofonbruset, men det finns säkert någon som kan tala om vad det var? Däremot vet jag att han satt på Hornö och diktade om strövtåg i Ranrike (norra Bohuslän).

Det var också en historia om en huvudlös man som någon eller några hade mött en stormig natt. Det hade dock sin naturliga förklaring, han hade dragit in skallen i oljerocken för att skydda sig mot ovädret.

Efter Hornö ränna kom vi till ett vägskäl, eller vågskäl kanske man ska säga?




Det står New York Jorvik - Hamburgsund Jorvik, Gothenburg - Oslo på skyltarna.


Nu kom makrillfiskar'n ikapp oss, undrar om han fick något?



Vi närmar oss fiskeläget Slottet och där har en rekonstruerad vikingaby, Hornbore by, uppförts strax norr om Slottet. Hornbore ting är ett vikingaspel, som spelas en helg varje sommar, på den gamla tingsplatsen.






Så lite vikingafår på stranden kändes trevligt.



Vi närmar oss hemmahamnen



Och jag kan konstatera att det finns fler "vägskyltar" till havs mer än de som talar om hur många knop som gäller här och där.



Jag har själv seglat under många år tidigare i livet, men den här skylten har jag aldrig sett förr.

Självklart har Nolhåtten sin fasta plats vid bryggan!



En mycket trevlig, underhållande och skön utflykt. Tack Stellan, solen och finvädret!


Kommentarer
Postat av: anne

Vackert. Det skulle vara mysigt att tillbringa tid på Västkusten i lugn och ro någon gång.

2010-08-10 @ 19:55:26
URL: http://annnne.blogg.se/
Postat av: Suss

Anne, Jag tror det är vår bästa semester någonsin, både med och utan varandra.

2010-08-10 @ 21:01:21
URL: http://leontina.blogg.se/
Postat av: Herta

Helt underbart verkar det att ha varit. Tänk att få åka till del del av västkusten där inte alla människor finns, för det måste väl finnas?

2010-08-10 @ 21:50:26
URL: http://hertabloggen.blogg.se/
Postat av: Suss

Herta, Helt underbart är alldeles rätt. I slutet av sista veckan började det komma ganska mycket folk, då kändes det skönt att semestern snart var över. Stugan vi hyrde låg inte bland en massa uthyrningsstugor, utan i ett bostadsområde med gammal bebyggelse.

2010-08-10 @ 22:48:39
URL: http://leontina.blogg.se/
Postat av: Mia

Den där Janne Bruce är väl ändå en skröna!?



Måla hustrun gul o blå o hissa upp henne i flaggstången... Låter som Emil i Lönneberga har varit inblandad... Spela död... s

2010-08-11 @ 22:18:08
URL: http://miatankar.webblogg.se/
Postat av: Suss

Mia, Med Stellan Johansson vet man inte vad man ska tro. Helt klart är att Janne Bruce har funnits, men resten???? Jag vet faktiskt inte, internet är inte direkt största sanningssägaren heller. Roligt var det i alla fall med allt han berättade.

2010-08-12 @ 07:32:24
URL: http://leontina.blogg.se/
Postat av: Konferens västkusten

Bra! Nice post. mycket informativa tips. Detta kommer att hjälpa många människor. Tack för utstationering.

2011-06-07 @ 12:15:43
URL: http://oceangroup.se/
Postat av: Suss

Konferens Västkusten/Oceangroup, Tackar för berömmet!

2011-06-08 @ 20:14:38
URL: http://leontina.blogg.se/
Postat av: Lasse&Lisbeth på Tryberg

En av de goaste gubbarna på kustende kan du ju ena höra på rösten.Tack för att du finns.

2011-11-14 @ 16:33:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0