Leontina

När söstra mi och jag var i London var vi inne på en antikaffär där jag föll i trance över en katttavla. Jag försökte övertyga affärsägaren att jag var den perfekta köparen, för jag ville verligen ha den.




Konstnären heter Robert Lyons och googlar man på honom får man upp massor. Uppenbarligen heter väldigt många just Robert Lyons, men jag länkar till den bildlänk jag tror handlar mest om honom och hans verk. Jag vet inte särskilt mycket om honom, bara att jag GÄRNA ville ha den tavlan på min vägg.

Ägaren var orubblig, tavlan var INTE till salu. Till slut kröp det fram att det var hans hustru som köpt tavlan till affären. Okej för det då, inte vill jag ställa till någon äktenskapskris, så jag la ner övertalningsförsöken och köpte en antikvarisk barnbok med rim och ramsor istället. Den ska jag visa när jag återfår minnet var jag har placerat den.

Hade jag fått köpa tavlan hade jag vetat exakt varit den var just nu.

Jag skrev i alla fall om den på bloggen och sen fick det vara bra så, inget att göra åt.

När Barcagänget var här för ett tag sedan hade C med sig ett platt paket som jag fick. Jag säger bara en sak: Den kvinnan är kreativ till max. Hon läser min blogg regelbundet och vet vad som händer när jag jag är i farten.

Inuti paketet låg bl a detta!




JÄTTEFIN och vad glad jag blev. Hon har gjort den av tunt fanér + att jag fick en magnet, en pin och ett bokmärke med kattens huvud.

Tavlan är inte lika stor som originalet (tack och lov, för mina väggar är slut) och faktum är att bredvid mina andra två kattavlor i hallen fanns en vit fläck som bara väntade på den perfekta matchningen. Nu sitter den där och jag ser den varenda morgon när jag äter frukost och varje gång jag går igenom huset.

Gissa om jag blev GLAD! Tack igen C, det var fantastiskt gjort!