Leontina

...... till skillnad mot Berg som vi sett flytta in hos diverse kändisar.

Skillnaden är total av den enkla anledningen att hos mig handlar det verkligen om en liten, liten del av skogen, som redan kommit "hem". Inte hem till sig, utan hem till mig.

I år var det inte självklart varifrån jultallen skulle komma, vår vanliga leverantör är inte tillgänglig detta år så kärestan och jag fick tänka till ordentligt.

Jag har kompisar som har skog, så jag ringde och frågade om vi kunde få såga ett julträd till mig, mot betalning.

- Nja, blev svaret, jag har inga granar i den storleken.
- Men det gör absolut ingenting, sa jag, för jag brukar alltid ha tall.
- Vad bra, då går det fint, svarade han.

Vilken tur. Vi tog med sågen, åkte förbi och betalade 100 kronor och for till skogs.

HIMMEL vad mycket snö det var.



Vi ställde bilen där vi visste att vi skulle kunna få loss den igen och sedan gav vi oss in i det vita. Ganska snart kom vi fram till stället med de små tallarna.





Verkligen mycket snö och svårt att se hur de såg ut. Vi pulsade omkring som snömannen och snökvinnan där i lössnön, fram och tillbaka, in bland träden. Kärestan bankade till dem lite så snön for av och då blev de genast rejält FULA! Det fattades en gren på en sida, för stor kal stam mitt i, krokig topp, inga grenar nertill osv osv.

Till slut hade vi ändå velat färdigt och tyckte att vi hittat den rätta.



Då gjorde vi en sista vända, kom tillbaka dit vi var från början och nu är det en helt annan som står här hemma och väntar på att bli klädd.



Här är den på utrummet för att acklimatisera sig lite. Jag är väldigt nöjd, den är liten och inte så bred, det är platsen den ska stå på också, så det passar väldigt bra.

Nu längtar jag efter att få klä den, julen närmar sig, men nu måste jag gå och slå inte lite julklappar och skriva usla rim, så mina kära får något att fnissa åt på julafton. Påklädning får vänta lite till.