Sång i busken
När jag for på körstämma i Skinnskatteberg för ett antal år sen var det mycket "sång i busken" framåt småtimmarna.
Det var nästan det roligaste, att vandra runt i kvälls- och nattmörkret, höra sång någonstans ifrån och slå sig ihop med vem som helst och bara sjunga av hjärtans lust.
Jag var med i Umeå kammarkör och vi åkte ner till Västmanland ett par gånger för att vara med på körstämman och det är riktigt fina mininen. Idag vet jag inte ens om den finns kvar? Googla!!!!
Jo minsann! Kolla!
Vi var ute och gick här omkring. Mitt i vintern är det och absolut inget körstämmeväder eller läge för spontansång i busken. Ändå var det precis så det var - "Sång i busken."
Nu lyckades vi skrämma iväg så gott som hela kören när vi kom klivande, men en liten modig eller dumdristig sångare satt kvar, jag är osäker på vilken stämma den tillhörde, bas kanske?
På trottaren en liten bit framför hade "altarna" just tagit matpaus!
(Sidensvansar, som är så fina)
Sopraner och tenorer lyste med sin frånvaro denna gång!
Det är ljuvligt nu, trots att vi har dessa mängder snö överallt, hör man fåglarna kvittra mer för varje dag som går!
Snart är det ändå vår, fastän det är mer vinter än på många år!
HÅLL UT! Tussilagotiden är nära. Så talar en sann optimist!
Jo, Sidensvansar är så fina fåglar, och jag visste inte innan att de kom i så stora flockar.
det måsta vara så roligt att se dem.
Och så mysig bild på Tussilagona
och nästa månad är det Mars och vi kan börja ana våren igen.
och fåglarna känner nog på sig det mera...och visar det med sin sång.
Kramar
Inger Maryissa, Jag tycker också att sidensvansar är så otroligt fina. Det är förmodligen den där lilla tofsen på huvudet som gör dem så tilltalande. Idag droppade det lite från en del tak när vi var ute. Våren närmar sig! Kram
