Leontina

Det här var den mest avslappnande, trevliga, berikande, sköna, varma, lugna, vederkvickande (för att använda ett gammalt ord), roliga, läsvänliga osv osv osv, i all oändlighet om jag inte bryter nu och nu kommer slutorden: semester vi haft på flera år.



Vi kom fram till Hamburgsund vid 15-tiden på lördagen 3 juli. Tack och lov för att jag äntligen har en bil med AC istället för KD.
För den oupplyste betyder KD korsdrag, vilket är det enda jag haft tills jag köpte mitt blåa underverk som går under namnet Sidney!

Där bak hängde våra cyklar, för vi hade tänkt att cykla lite mellan böckerna.

De vi skulle hyra av S och B, var mycket underbara människor som bodde snett över gatan, båda pensionärer sedan ett antal år. De välkomnade oss och visade oss runt i "stugan", som vårt hus kallas. Den är från 1897.











Utanför en stor trädgård med fruktträd, blommor, trädgårdsmöbler och ett löfte om en hängmatta där jag skulle ligga och läsa enligt planerna. Den satte kärestan upp första morgonen.



Vi packade upp och cyklade ner till samhällets lilla centrum för att titta runt och få i oss lite mat.

Hjärtat i "byn", Ica på ena sidan parkeringen, fiskaffären på den andra.



Vi åt på Nolhåtten, jag åt fisksoppa, här ska frossas i fisk och skaldjur var mitt motto för våra 2 veckor. Min käre "karnivor" åt något filéaktigt med pommes frites. Båda var vi nöjda och det var huvudsaken.

Dag 2 åt vi pizza, mest för att vi upptäckte att det fanns en pizzeria och det doftade så gott.

Jag åt Ibrahims special, proppad med färska räkor och kräftstjärtar och en hel del annat mumsigt + en hemlig sås med vitlök. 140 kronor, mitt livs dyraste pizza.

Ibrahim var mycket noga med att berätta att räkorna var handskalade. Det borgar för kvalitet och dessutom var de från Strömstad vilket också var viktigt.

Specialsåsen hade han själv blandat till. När jag frågade om det var majonäs i, vilket jag inte tål så bra, svarade han ja. Då ville jag inte ha den.
Han undrade varför och jag förklarade att jag inte tål fett, att jag får ont i magen av det, men hör och häpna. Hans majonäs var inte fet, den var gjord av vatten.

Kärestan skojade om detta hela semstern, t ex: "Akta dig så du inte får majonäs i håret när du öppnar kranen i duschen," eller "Vill du ha lite sås, skruva bara på vattenkranen."

Jag åt pizzan med vattenmajonässåsen och jag fick jätteont i magen, men den var URGOD!



En titt nere i hamnen och över till Hamburgö där kommunens kyrka står på höjden.





Vi hade en mycket brant backe upp till vårt hus. Det vi inte hade i början var kondition. Jag trodde jag skulle stupa redan första dagen och att cykla upp blev det aldrig tal om på hela tiden.

De första dagarna prisade jag den okände Evald varje gång vi var på hemväg.




Evalds söffa stod drygt halvvägs uppe i backen, just efter det allra brantaste.


Frukost ute på framsidan



Fåglar i rabatten



Hamburgsund har en lång tradition av bl a stenhuggeri bakom sig. Vi hade stora bergknallar precis bakom där vi bodde och där var vi flera gånger och hoppade omkring bland stenarna.






Från högsta bergen hade man fin utsikt över samhället.



Det var gästhamn på båda sidor sundet. Kundparkeringen var rolig.



För friluftsfolk, mest seglare då förstås, fanns det lokala regler. Grilla gjorde man inte på mer än ett ställe och engångsgrillarna skulle i grillsoptunnan. Bra tycker jag.




På en gång utkristalliserades det en dygnsrytm som passade oss båda till 100%.

Utan att vi ens pratat om det blev det så här: Vi gick och la oss mellan 22.00 och midnatt. Läste till 1.30 - 2.00. Sov ostört som björnar i ide, till 6-tiden på morgonen. Ibland vaknade en av oss då, ibland båda. Läste igen tills ögonen for ihop och sov vidare till 11 ungefär och då blev det dusch och frukost.

Lässemestern har börjat!



Intermezzo!

Andra dagen i hängmattan låg jag där i godan ro med en bok och gungade lite, lite fram och tillbaka.

Så hör jag ett knakande och inte vet jag hur det gick till, men reflexmässigt kastade jag mig handlöst ur hängmattan, landade en bit ifrån och över alltihopa, där jag nyss låg, brakar 1/4 av äppelträdet ner.

Den tjocka sidostammen vi knutit fast den i var helt rutten inuti. Det syntes inte ett dugg av det från utsidan. Enda skadan jag fick var ett litet skrubbsår på utsidan av ena benet.

Vår käre hyresfarbror B sa: "Det var tur att du inte skadade dig, du hoppade ur, vig som en gasell." Gasell vid min ålder, man tackar!

Efter det var jag lite avvaktande till hängmattsliggande, men till slut låg jag ändå där igen, dock utan att gunga. Det gick bra!

Det kommer några fler "kapitel" från Hamburgsund med omnejd, framöver. Det är lite si och så med bloggandet för tillfället.