Leontina

Fortfarande söndag 13 juni

Dagens middag skulle vi äta på Hestheimar och där fanns även möjlighet att få rida islandshäst.



S hade förbeställt middag till oss, vi skulle äta lammsadel med tillbehör och vid det här laget var vi ganska hungriga så det var så skönt att få gå in och känna en härlig doft av mat.
Fortfarande söndag 13 juni

Vi sitter till bords efter en rundvandring här på Hestheimar.







Det är ägarnas bostad som också fungerar som restaurang och hotell. Stallet ligger nere i backen och utsikten är sagolik.







Syskonen S o J har gnabbats ganska länge om vilken av vulkanerna vi sett efter vägen som är Hekla. Lillebror J avgick med segern. Han kom dansande efter oss när vi gick runt och tittade, sedan han kollat upp att han hade rätt och nu får S sina fiskar varma - vad han njuter!!!!!





Tillbaka in till maten, nu var vi utsvultna, efter alla upplevelser.



              Gissar att så här håller man vinet rätt tempererat!



Vi njuter av en hästcarpaccio med sylt, creme fraichesås och havsalger



Rätt nummer två: Lammsadel och lammfiol med karamelliserad potatis, grönsaker, rabarbermarmelad, rödkål, görna ärtor och de var konserverade, så jag var salig. Konserverade ärtor är barndom för mig.







Sedan fick vi rabarberpaj med två sorters glass, hemgjord tror jag. Det var choklad och vanilj, sedan var det skålar med chokladöverdragna russin och tre sorters glassåser.




Det var tur att kaffet var flytande, annars hade vi inte fått ner det. Nu rann det ner mellan lammet och ärtorna.

Snabbt ner till stallet och nu hände det! Lea på Hestheimar frågade hur många som skulle rida av oss 8 och jag hör mig säga att jag skulle det. Ett förbehåll dock, jag ville ha en lugn och snäll häst.




Jag fick Amma, hon till vänster på bilden. Det betyder mormor och hon brukar bära runt på funktionshindrade.

Det kändes som hand i handske, för sällan har jag känt mig så dysfunktionell. Jag var 15 eller 16 senast jag red ordentligt.

Vid 25 års ålder satt jag upp på Eva Wilhelmssons häst i Botsmark och jag var inte mer än 2 minuter äldre när jag satt av. Det var förfärligt högt över marken!

Nu däremot fick jag några enkla instruktioner av Lea och sedan skumpade vi runt därinne i ridhuset ett par varv. Jag andades lugnt och hade säkerhetstigbyglar, så vad kunde gå fel egentligen?





MYCKET sammanbiten tar jag emot lite goda råd inför ridturen. Jag har packat på mig min stora fleecetröja under vårjackan, så jag kände mig som en stoppad korv.







Det var bara M och LR som inte red. Vi andra skrittade ut på en rad och det var jättehärligt.




Jag har ridit genom vatten 2 gånger, jag har töltat en liten liten stund, jag har suttit kvar medan Amma hade bergsgetsbeteende och medan S.s häst kastade av henne. Jag satt t o m kvar trots att jag tappade ena stigbygeln 3 gånger, när Amma klättrade omkring på sluttningarna på en smal stig.



Hem gick jättebra och jag hade gärna gått ett varv till. Vi som inte ville rida fort, gick in och satt av.





Det var bara jag och Å som inte skulle ut igen. De andra töltade 3 varv på en ovalbana, sedan var det som de trodde var uppvärmning, i själva verket slutet på ritten. Jag var jättenöjd!

Sedan fick jag gosa med stallkatten också, så det var hur bra som helst.



Vi tittade på deras uthyrningsstugor, betalade och for mot stan.

Jag har problem med Gullfoss, jag kan inte uttala de två ll som är i namnet. Det ska liksom "gucka" istället för låta som L och det funkar inte för mig. Nu har jag fått det på hjärnan, så jag går runt och kluckar och guckar som en gammal kalkon. "Gukk!"

Ingen orkade något mer efter detta, så nu är det  GOD NATT!



P.S. Vi har lärt oss en radda fulord, men de lämpar sig inte i tryck!