Tillfälligt ryck i 180 km/timmen
Vi hade redan gått och lagt oss när jag kom på att jag glömt att ta upp älgfärs till nästa dag. Jag kvittrade till kärestan att jag bara skulle (som Alfons Åberg ungefär) gå ner och ta fram den, sen kunde det få bli nattro.
Eftersom jag redan lagt mig hade jag inga glasögon på mig och eftersom jag inte ser något utan dem, brydde jag mig inte om att tända i hallen.
Det jag hade glömt var, att i trappen låg en plastpåse med små, fina glasflaskor som jag skulle ha att sätta blomskott i. Trappen är en så otroligt bra avställningsplats, när man kommer in och inte har hunnit ta av sig ytterkläderna. Sedan kan det hampa sig så att saker blir liggande ett tag i väntan på förflyttning.
Det var just det som hänt med de små flaskorna i sin påse.
Jag förmodar att jag hade hög fart nerför trappen, för i nästa andetag tappade jag fotfästet - jag trampade till på påsen och den rullade undan, eftersom flaskorna var som små, runda rullar och jag med dem.
POOF!
Där for jag igen, men även här reagerade reptilhjärnan och jag fick tag i en längsgående bräda/spjäla mitt emot trappräcket och där blev det stopp. Jag slog i och skrapade upp högra armbågen, men den höll bortsett från ett litet skrapsår och ont.
Jag kände försiktigt på den tidigare brutna handen - den var hel.
Vänster lilltå däremot höll inte fullt lika bra, men den gick inte av, den landade bara lite olyckligt under hela mig.
Ojojoj, vad jag ylade och skrek, grinade och hojtade. Mitt i hör jag kärestans lugna röst: "Älskade vän, du måste ta det lugnt, du har så bråttom jämt!"
Det låg onekligen något i det han sa insåg jag när jag såg tån.
Morgonen därpå insåg jag ännu mer att jag varit uppe i 180 igen. Jag hade slitit loss trappräcket längst ner, det hängde ut från väggen och bakom var ett stort hål.
Vilken tur jag måste ha haft trots allt!
Idag ser mina fötter ut så här.
Närbild på den vänstra
Vackert blå, tjock och ytterst ovillig att ha på sig skor.
Men oavsett tillstånd, på lördag och fem dagar framåt, ska den trava runt i
B A R C E L O N A !
Meeen...sicken himla tur att det inte slutade värre! Vad ska man göra med dig egentligen?!
Kramen!
Ragnvi
Rankan, Jag säger till dig som jag säger till mina nära och kära. Det är svårt att ändra på något som är del av ens person. Jag "innehåller" ett högt tempo, så är det bara. Tur hade jag i alla fall.KRAM
stackars dig, men du hade ju ändå tur i oturen, det kunde gått mycket värre, änglavakt
kramar
Ansepanse, Det gick bra, så visst hade jag tur. Jag är säkert ok till på lördag. Kram
Jaha du,,det där hade lika gärna kunnat vara jag..
Maken säger detsamma till mig...Men man är som man är..hihi,,Tur du inte blev värre skadad..
Men vad trevligt att åka till Barcelona...Var rädd om väskan,,maken blev bestulen på sin plånbok för några år sen,,inne på tunnelbanan, förmodligen..
Ha en underbart trevlig resa,,vill oxå åka dit...
mycket att titta på,,,,
Kramen..
Kors o jösses, vilket röra de blev där i din trapp. Som de kan gå men endå, du hade ju tur - de kunde gått betydligt värre. Ja ska du nu trampa fötter i Bacelona så lär du inte äns känna någon smärta, hur ska du hinna det i allt du ska se? Värre blir väll kanske när du kommer hem o kopplar av, nä vi får hoppas de blivit bra tills du åker iväg. Inte ska en ömmande fot få första en vecka i Bacelona. ler
Kul du hittade in till mig förresten, de gjorde ju att jag hittade dig, de var ju kanon för du verkar ha en kul och uppåt blogg, sånt gillar jag.
Kramiz Anki N
mmm tur i oturen, som man sa förr... att det slutade som det gjorde!
Tjusig fot!!!
Det blir nog en rullskridsko på ena foten eller varför inte sparkcykel. Man kan annars hyra cykel i Barca. Det finns en hel del cykelbanor.(men då måste man cykla naken på Ramblan).
Hoppas verkligen att det inte blir något problem.
Den var i alla fall inte svart. Alltid något.
Vi ses. Kram/C
Oj...jag blev riktigt förskräckt när jag läste ditt inlägg...
men vad skönt att du inte gjorde dig allvarligt illa..
och att den tidigare brutna handen var hel.
Men fossingarna fick tydligen en del "stryk"...
Bäst du tar det lite lugnt nu innan resan, så de orkar att promenera i Barcelona.
kan tänka mig du ser fram emot resan
Ha det så gott
Kram
Inger, Skönt att höra att jag inte är ensam. Det är svårt att ändra på sin personlighet, men numera försöker jag i alla fall. Rapport kommer från Barca, bara jag kommit hem. Kram
Anki, Så är vi då inne och tassar i varandras "liv". Kul! Jag återkommer också. Foten blir nog bra, men just nu vill jag inte gärna ha skor på mig. Kram
Christina, Jag tror jag avstår från hjul under fötterna, det ordnar sig nog. Jag behöver inte ha så hårda skor på mig, jag räknar med vårväder. Ses på onsdag. KRAM
Inger Maryissa, Lugnt och lugnt, jag försöker, men så händer sånt här. Det är i alla fall mycket bättre och resan blir nog toppen. Kram!
Åhnej! Inte nu igen tänkte jag när jag började läsa Ditt inlägg om snubblet i trappan!
Men det slutade ju bra ändå, eller åtminstone hyfsat bra. Hoppas Du kan trava omkring obehindrat i Barcelona. Jag vill se massor av bilder från Gaudis alla konstverk och från Familjekyrkan som konstant är under uppbyggnad och aldrig blir färdig.
Morning! Undras om du kom helskinnad ut till häcken på span efter våren?!
Kramen!
Ragnvi
Men vännen. Du får ta och lägga in bromsen. tur att det inte blev några brutna kroppsdelar. Vinter ahr varit lång. Det är soliga dar nu men kalla nätter. Vad härligt det låtert med promenad i Barcelona. Ha en toppendag och var rädd om dej.
Kramen
Kunde gått riktigt illa!
Foten kan bli ond en tid, linda om någonting eller tag på en stadig strumpa så klarar Du att "spida" runt i Barselona! Lyckost!
Ha de!
Inga, Det blir nog fler gånger är jag rädd, jag är tydligen sån, om du förstår vad jag menar. Har du något minne av att jag flög omkring så här förr?
Självklart blir det massor med bilder, måste bara tömma minneskortet först, där är det fortfarande Irland.
Ragnvi, Det gick bra ut till rabatten, klev i kärestans 43:or så det inte klämde så. Jag har blåsippsblad, men inte så fina som dina. Kram
Attis, Jag försöker bromsa, det funkar oftast, men tydligen inte alltid. Barcelona blir nog toppen, det är varmt där nu igen efter snöfallet för några veckor sen. Kram
Kerstin, Visst hade jag tur mitt i vurpan, det är lite bättre idag, men tack för tipset att linda om något. Jag ska tejpa den har jag kommit på.
Barcelona blir säkert läkande också för den delen. Rapport kommer så småningom. Ha det så bra själv!
Vilken tur du ändå hade..
kram
annbritt
Kära kusin.
Var rädd om dig.Tur att du inte bröt något igen.
Vilka söta fötter du har!
Ta på dig "ögonen nästa gång ,och tänd lyset.
Kram
Christina.
Men du!!!! Man ska ALLTID hålla sig i trappräcken och sedan ska man HASA sig ner, speciellt i mörker utan brillor!!!
Tur att det inte gick värre...
Nej jag minns inte att Du flög omkring så där som barn. Tvärtom upplevde jag Dig som rätt försiktig, då var nog jag värre med att klättra och hoppa och flaxa runt.
Baaaarcelona.......underbart ..lyckost ...det är häääärligt...du jag känner igen mig ..maken brukar också säga att jag har för bråttom i livet...kram
Ann-Britt, Tur med stora bokstäver borde jag skriva, för det hade jag verkligen. Kram
Christina, Det är lätt att vara efterklok, jag ska försöka tänka efter före i fortsättningen.
Tack för fotkomplimangen. KRAM
Anne, Jag tror jag trodde jag hade kattögon och kunde klara mig ändå, eller så vet jag inte vad jag trodde. Att jag var superkvinna kanske?
Inga, Jag har heller ingen känsla av att jag flaxade på så där, men jag tror modern hade s.k. kvinnliga förväntningar på mitt beteende som jag förmodligen försökte leva upp till under de år hon hade chansen att påverka mig!
Britten, Det kommer närmare, jag har börjat fundera på packningen + att jag ska stå på benen i fortsättningen. Kram
