Leontina

Måndag 17 maj - vår sista dag hoppas vi.

Sovit med öppet fönster, det var väldigt skönt och huvudkuddarna som låg undanstoppade i och på skåpet visade sig vara De-luxevarianter, så natten har varit god!

Vaknade dock kl. 6 och tänkte på aska det första jag gjorde. Till och från Irland och Spanien är flygningarna inställda, mer information kommer under dagen.

Frukosten bra, vi intog den lätt sommarklädda, med tanke på gårdagens värmechock. Vi har packat, ska checka ut och sen lämna väskorna på hotellet över dagen.  Tjejen i receptionen kollade läget för Gatwick och det är stängt till 13.00 på både Heathrow och Gatwick för närvarande.......

Vi promenerade till Paddington - gick bakom en dam med rosa skor



och köpte biljett ut till Gatwick, samt dagkort och sedan åkte vi till Baker street, närmaste station för vaxkabinettet.




I kiosken utanför hade de inget kylskåp till drickorna, men en annan fiffig lösning från anno dazumal om man säger så.



Madame Tussads var dagens första mål.

Nu säger jag som de gamla reaktionärerna: "Det var bättre förr".

Måndagmorgon, lågsäsong och hur mycket folk som helst. Vaxkabinettet var rejält omgjort sen jag var där på 70-talet.

Man kunde bli duschad med vattenpistol av ..??



Alla dockor stod fritt ute på golvet eller på någon upphöjning, så nu kunde man låta sig fotograferas med vem som helst av sina idoler, eller också med någon man inte var så förtjust i - denne man t ex.



Det ledde till att det var fullt med folk vi nästan varenda vaxdocka. Något färre vid Hitler och Khadaffi.

Churchill dyker upp lite här och där i London, förra gången som staty.


Det var hög ljudnivå och det gick ganska fort att gå igenom. Jag fick mig en liten frukostcocktail med Audrey Hepburn på Tiffanys.



Här kommer några som föll mig i smaken.











Sist men störst - mina idoler då och för alltid! (lite för blonda
tyckte vi alla som var med då det begav sig).



Det är väl lika bra att visa upp de kungliga i detta rojalistiska land, annars kanske jag hädar. De tillhör dock inte mina idoler, de bara finns där.



Hon Camilla, ser ju väldigt nöjd ut över att hon fick sin prins till slut.

Medan Queen Victoria ser allt annat än nöjd ut!


Vi fick gå igenom skräckkammaren med massor av förmaningar, mest om vad man inte fick göra därinne i mörkret. Det var nämligen levande människor som skrämdes, så vi fick absolut inte röra vid dem. Vi fick också veta var det fanns nödutgångar om det blev för tufft.




Det var mest fånigt! Ändå kom det ett par utrusande därifrån alldeles likbleka, precis innan vi skulle gå in. Jag har gått i Spökhuset Gasten på Liseberg och tycker det var värre.

En liten svensk pojke som inte blev insläppt i skräckkammaren var väldigt upprörd över att hans föräldrar talat om att han var 8 år. Rekommenderad ålder var minst 12. När vi kom ut efter vår tur därinne, stod han fortfarande kvar och ältade samma sak med sin mamma.

Efter det matades vi framåt och fick sitta 2 och 2 i ett tåg, typ spöktåg. Där passerade hela Englands historia revy i vax, medan vi satt och vagnarna vreds från ena sidan till den andra.

Vi var mer än nöjda när vi kom ut därifrån och vi fick tränga oss genom turistshopen för att komma ut i den sköna, friska luften.



I-M orienterade sig och oss med hjälp av kartan och vi började gå. Ganska fort kom vi till ett Starbucks och där fick vi alla giftet vi så väl behövde.

Macka och lemoncake av något slag - GOD!


Efter att ha samlat kraft drog vi in i Belgravia för att promenera mot Harrods.

Vi passerade kommissarie Lynleys gata och en massa fina hus, ambassader och f.d. högreståndsbostäder med "mews" mellan husen.






Det var en skön promenad, folk hade allt från olivträd till en hjort i naturlig storlek framför sina hus.




Mountbattens hade bott i ett av husen



och skådespelaren Lily Langtry i ett annat. Det satt plaketter på husen så att vi inte skulle behöva vara ovetande om detta.



På väg till Harrods passerade vi ett husbygge där ingen av herrarna var intresserade av att söka arbete om så hade varit möjligt. Inte vi damer heller, tror jag.



Endast en del återstår att berätta om denna resa, kanske redan imorgon!
Kom vi hem som vi skulle eller inte?????