Redan slukad!

Det godaste godiset på Island enligt min, och flera andras smak var Þristur




I tisdags på vår återträff fanns de i överflöd. Så kändes det i alla fall för oss som inte har någon given kontakt på Island, som kan skicka oss en påse eller fler, då och då.

Jag hade sparat den jag tog på slutet för att njuta av vid något speciellt tillfälle.

Jag som givit mig tillfälligt godisstopp under veckorna, för obestämd tid framåt, la in den i ett köksskåp med låsbar dörr när jag kom hem på tisdagskvällen. Jag var väldigt mätt ända till nästa dag, alltså onsdag och fram till dess var det lugnt. Tacka för det, jag var på jobbet fram till nästan 17.00, så det var inga problem.

MEN, när jag kom hem poppade minnet av den upp och låg där och gnagde i mitt medvetande. Jag förde ett mycket seriöst, lutheranskt inre samtal med mig själv om vådan av att rucka på principerna för en så liten bit av det förbjudna. Det var ett fasligt velande i mitt inre och inte gav jag vika, för karaktär brukar jag skryta med att jag har.

Så duktig var jag och en lika duktig snärt hade jag i bortknäppandet av Luther, där han satt på min axel och pickade mig i skallen för att jag skulle stå emot.

Den inre rösten talade med mig än en gång och den sa: 

"Tänk om du glömmer bort din sista Þristur och du hittar den någon gång i finaste tussilagotiden i vår, hård och osmaklig, så otroligt ledsen du skulle bli då."

Det räckte!

Inga tveksamheter över en dålig karaktär. Inte heller. Jag gjorde ju en insats för min inre själsfrid.

Iväg till skåpet, låsa upp och fram med det som skulle sparas. Av med pappret och innehållet var blottat!

Den ljuvliga lilla godbiten räckte till tre små tuggor. De avnjöts relativt långsamt, så långsamt som är möjligt med något så underbart. Sen låg pappret där och slut var det. Inget att göra åt.

Gissa om jag varit lugn sedan dess!

YES!

Ingenting som stör och jag är återigen en godisförnekare under veckorna. Jag tog mig helt enkelt ett mycket litet återfall och vandrar åter den smala stigen fram.

Brasklapp: Om nu någon gärna vill skicka till mig lite Þristur dagtingar jag gärna med mitt samvete igen. Inga som helst problem!


Kommentarer
Postat av: Åsa

Haha, jag känner igen mig... tänkte ju ha min kvar till ikväll men igår klarade jag det inte längre... Men den var säkert lika god igår som den skulle ha varit idag.



Trevlig helg!

Kram

2010-10-01 @ 22:19:55
Postat av: Herta

Men så bra att Du nu fått frid i Din själ.

2010-10-01 @ 22:47:24
URL: http://hertabloggen.blogg.se/
Postat av: Inger

mmm den såg verkligen läcker ut,, kan tänka mig att den var det oxå,,,kram

2010-10-01 @ 23:37:53
URL: http://ingeremksson.blogg.se/
Postat av: Christina

Skönt. Jag är inte ensam om karaktär. Har sparat mitt underbara Barcelonagodis (från Saluhallen) men igår fick Bosse nog. Hur länge ska det här ligga i kylen för att sparas till ett rätt tillfälle????

Vi åt upp alla. Nu är det bråttom till Barca igen.

2010-10-02 @ 17:38:42
Postat av: Mia

Jag tycker det är helt OK med ett sådant litet återfall!

2010-10-02 @ 22:59:55
URL: http://miatankar.webblogg.se/
Postat av: Inga M

Man får ta sig återfall så där med öppna ögon och nu är ju själsfriden återvunnen. Jag minns att det fanns en gång i tiden en cigarett inglasad med ram att sätta på väggen för folk som slutat röka och text " vid behov, krossa glaset". Men det måste ju vara en grym variant att plåga sig själv med anblicken varje stund.

2010-10-03 @ 09:12:43
URL: http://inga.blogg.se/
Postat av: anne

Hmmm.... En kombo av lakrits, kola och choklad??? Eller?



Undra sa flundra...Kollegans dotter bor på Island och moderskapet ska besöka henne under hösten, kanske kunde jag beställa en påse eller två..? Om de nu är så goda som du säger...

2010-10-03 @ 22:23:32
URL: http://annnne.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0