Leontina

          Start:                       4-5 september 2010
          Entré:                       60 kronor för vuxna
          Plats:                       Jädersbruk, utanför Arboga
          Arrangör:                       Jädersbruksvänner

Här är dessutom länken till  Jädersbruksvänner.  www.jadersbruksvanner.com 


Vi åkte motorcykel, det kan mycket väl vara årets sista tur, man vet aldrig när hösten slår till. I år hade vi en fin och solig dag, så det var bara njutbart.

En liten del av MC-parkeringen, det är gott om hojar varje år.



Innanför grindarna är det alltid en massa olika veteranfordon, inte direkt min nisch, jag är ganska mättad efter alla år med kärestan. Hans nisch är det definitivt.

Jag tittar lite på mina favoritbilar och kan tycka en och annan är fin eller intressant, men jag kan inte stå och stirra rakt ner i en motor och se ut som jag betraktar en kull ursöta kattungar el dyl, för så kan hans och många andras ansiktsuttryck se ut.





Det här är mina bilar. Finfinemang! En sån där röd har jag haft!





Redan på det här stadiet brukar vi dela på oss. Jag går upp till marknaden och han försvinner in bland motorerna.

Jag går över bron och tittar ner i vattnet som är alldeles grönt. Ingen algblomming, utan gula näckrosor i stora mängder.



In i bland marknadsstånden.



Här var det fina Hjälmarkräftor till salu!





Det köper man absolut inte när man åker motorcykel!

Jag stannar till vid ett stånd med ull/yllevaror. "Ska du inte ha en mössa," frågar kvinnan bakom disken.



Det är Mona Lidén som står där och säljer sina alster. Jag skrattar och säger: "Nääää, det är ingen idé, det finns inga mössor som jag passar i." Hon svarar, att det där har hon hört av så många, sen provar de hennes mössa och inser att de har fel.

Jag minns Island och hur vi vred oss av skratt när jag provade mössor. Dagen är ännu ung, jag har gott om tid innan jag ska träffa kärestan igen, så jag stannar upp och provar en svart, en sån där som den blå på bilden.




Hon håller upp en spegel, med ram av fårskinn - jättefint bara det. Jag speglar mig och ser en häpen kopia av mig själv.

- Jag ser faktiskt nästan klok ut om jag får säga det själv.

- Jag skulle t o m kunna tänka mig att gå ut med en sån på huvudet i vinter.

- Jag inser att jag vill ha en blå och tränger på mig den, aningen liten är den.

Hon säger direkt: "Du var finare i den svarta! Sedan startar velandet. Jag vill ha den blå, men ser själv att jag passar bättre i den svarta. Mona kallar dit smakråd från stånden bredvid och endast en av 5 säger blå.

Jag känner mig mycket nöjd när jag en stund senare är ägare till en svart, stickad/tovad mössa för 225 kronor och som jag vet att jag kommer att använda.

Inga kalla öron mer, varm och skön om skallen, när kärestan mer eller mindre tvingar mig ut på promenad, trots att det är den förhatliga vintern som härjar därute. (- och det bara om bara några månader.)

Förra året lovade jag dessutom arbetskamraterna att följa med på 1 vinterfriluftsdag/år. Inför årets, har jag mössa!!!!

Här är mer fina fårsaker från hennes stånd.



Jag går vidare. NU kommer doften. Ljuvligheters ljuvlighet.



MMMMMMmmmmm! Det doftar himmelskt. 


Inom mig känner jag krunschandet mellan tänderna, av en sockerinbakad mandel.


Jag förnimmer smaken!


Vad gör jag? Gissa!


Jag går förbi! ! ! ! !


Jag har gett mig själv godisförbud ett tag och jag klarade det! Istället tar jag en titt lite längre bort, aningen tungt kändes det, men det gick.




Där hänger vita "väsen" och svarta "oväsen". Lite roligt, men inget för mig.

Årets tema var Epatraktorer och där kommer en fångtransport som dras av en Epa. Det är ofta något jippo av det här slaget och här var det polis och rymmare. Alla barn och många vuxna roades av deras framfart.




Längre fram, en vagn med många fina traktorer i miniformat.





Här var vår mötesplats och det fungerade precis som planerat. Vi drog oss mot det stora fikatältet.



Där gräddades det våfflor för fullt, på en massa laggar. Jag som köpt lite hembakade skorpor och bullar av en dam på marknaden erbjöd mig att stå för kaffet och bjuda kärestan. Det blev inköp av två koppar kaffe och sen packade jag upp marknadsfynden. Oj, vad gott det var, istället för en våffla med sylt och spraygrädde.

Stärkta till kropp och själ drog vi vidare tillsammans.

Veteranmopedparaden kom förbi.



Här, vid den här skylten insåg jag att det är oceaner mellan oss ibland.



Han, mannen jag delar det mesta med, blev helt orörlig. Han gick inte ett steg till. Jag var ändå lite nyfiken på vad det kan vara som är så otroligt fascinerande, så jag gick fram.

Det var den här blanka historien som låg där på backen.



OBS, det är bara herrar i alla åldrar och storlekar där. Jag var den enda kvinnan och jag var bara där för att fotografera. 

En gasturbin var det visst och sedan startade de den. Det väsnades, rök och luktade pyton.



När det blev rena Lützen drog jag mig tillbaka.



Till höger om mannen med hatten ligger nästa manick, en Stjärnmotor. Någon eller båda av de där apparaterna hörde till en helikopter, jag ber om ursäkt för mitt något bleka intresse, att jag inte vet säkert alltså.

Den startade de strax efter och då flydde jag, för det ljudet var outhärdligt. Herrarna stod dock kvar och häpnade av lycka!

Jag gick längst bort till drängtvagningsplatsen. Kollade in den gamla rakspegeln -



- och bakom den skymtade en gammal moped.



Nu blev det intressant, precis en sån där barnsadel, fast ljust gul och grön, satt jag i när jag var liten. Jag minns det än idag. Det var enda chansen för mig att få skjuts, för vi hade ingen bil.



Efter motorfrossandet för kärestans del och marknaden för min, började vi känna oss nöjda för idag och drog oss uppåt mot utgången. Då passerar man veteranfordonen en gång till.

Som vanligt tittar vi på olika saker. Jag gillade fiskstjärtsavgasröret.



Kylarprydnaden på bilen en bit bort, var också fin



För att inte tala om bilen den satt på.



Jag gick runt den och beundrade den

Hytten



Flaket



Jag frågade killen som stod bakom den om det var hans. Jodå, det var det. Jag fortsatte med att säga att jag aldrig sett en sådan förut och det var inte så konstigt, för det fanns bara den.

Så här såg den ut när han köpte den och började rusta upp den. Det tog 10 år!



Han berättade entusiastiskt och det var jätteintressant, men tro inte att jag kommer ihåg vad det var för bil. Intressant var det som sagt, men jag minns tyvärr inte. Däremot minns jag precis hur min mössa var tillverkad...... Som sagt, vi har olika fokus på saker och ting.


En bit därifrån en hundväns bil. Hon hade inte ens hund själv, men var en sann djurvän.



Det var ett bra slut på en skön dag på Jädersbruk!