Leontina

17 april

Jaha, idag fyller jag år och det känns inte ett dugg.

Vi har sovit mycket gott, visserligen med öronproppar, men det gör inte sömnen sämre.

Jag var knappt vaken när I-M tittade på våra fina påslakan och sa:

- Visst är det IKEA?
- Mmmmm, tror det.

Efter det hade hon en liten utläggning om Ingvar Kamprad och det när vi precis slagit upp ögonlocken. Jag fick bl a veta att han var tredje generationens invandrare från Sudetenland i Tyskland. Hon och hennes man hade just varit på Ingvar, teatern om Ingvar Kamprad och IKEA.



När hon kommit slutet fick jag ett hysteriskt skrattanfall så att tårarna rann. Hon fattade ingenting, låg där alldeles stilla och tyst och tittade frågande på mig. Jag förstod att det tarvade en förklaring, så jag berättade skillnaden på det här uppvaknandet mot det jag är van vid när kärestan väcker mig om morgnarna. Ofta är det:

- Ska vi gå ut och gå? 

   Eller så pickar han mig i skallen med pekfingret och säger:

- Vakna Tutthuvud ! ! ! (Hans eget smeknamn på mig)

Inget "God morgon älskling" eller en försiktig klapp på kinden, fast helst vill jag att han ska vara tyst, men det är han ALDRIG! Det kanske skulle vara bra med någon kort information om olika saker det första han gör, för efter I-Ms utläggning var jag pigg och nyter och hade också fått lära mig något nytt i den tidiga morgontimmen.

C hade varit ute på promenad och kom hem med kaffe och tunnelbanebiljetter till samtliga. J och H bjöd på munkar till frukost, de hade köpt det som nattamat och till det tog vi en kopp svart kaffe och det var väldigt gott och garanterat helt utan fibrer. (En uppslagen Barcakarta som bordduk).



Det var en avsevärd skillnad mot min vanliga frukost kan man säga. Jag äter naturell yoghurt från Hjordnära (ekologisk) med diverse kruska och frön + ett glas Pro-Viva.

So what? Nu är jag i Barca och då kan vad som helst stå på frukostbordet.

Vi gick till A.s och min kyrka när vi väl kom ut ur huset. Vi "mutade" nämligen in kyrkan Santa Maria del Mar som vår alldeles egen förra året.



Söndagen till trots var den stängd.



Då passade jag på att önska mig en sak, hänvisande till att det var min födelsedag - hålet i väggen.
Inga problem, vi travade iväg och på tungan kände jag smaken av den smaskiga, varma mackan med serrano och manchego.

Söndagsstängt gällde även där!



Fin dörrklapp, men vad hjälpte det? Ingen öppnade!



Det fick bli en varm dubbelmacka och en öl nere vid hamnen, där vi började vårt gemensamma Barcaliv förra året. La Cala upptäckte jag att stället heter. Öl förresten, nej bara en, damerna drack förstås cava.



Lite senare!

Nu har vi gått hela Ramblan, den var sig lik. Där förekom all slags kommers, precis som alltid. Jag har köpt mig en almanacka med Gaudimotiv, för nästa år, de är tidigt ute, men det är ju vi turister också, så den ekvationen går bra ihop.

I-M har fått tillbaka sin själsfrid, för nu har hon köpt en karta och slipper famla i blindo. En liten Barcafotbollströja till barnbarnet blev det också.




Från marknaden på Ramblan







De levande statyerna hade vaknat till liv och börjat sin förvandling från människa till staty.



Den stora påskprocessionen kom däremot inte i år. Vi såg ett par små och vi var in i en kyrka och var med och sjöng Sanctus också på ett ställe.







Däremot hade vi inget lagerris att vifta med till prelaten framme på scenen vid torget.




För tillfället sitter vi på "4 katterna" och intar lite förfriskningar. Jag tog en kaffe Carajillo som tyvärr var i svalaste laget, dock fullt drickbar och  slut är den också.




Några interiörbilder från 4 Gats






Toaletten har fått en visit och snart är vi på språng igen.
Detta är toalettgolvet!



Ett intressant dörrhandtag någonstans där vi passerade.



Vi fortsatte, men plötsligt tvärstannade I-M och hyssjade på mig. Hon hörde en bekant stämma och gjorde precis som i psalmen, lyfte ögat mot himmelen.



Jag undrade vad hon höll på med, men det var lugnt, hon konverserade med en undulat.



Det är helt sant, de talade exakt samma språk och undulaten var nog mer konfunderad än jag. Det pågick en bra  stund och jag var djupt imponerad över hennes kontakt med den lilla fågeln däruppe i buren. När de sagt adjö till varandra fortsatte vi.

Det är gott om vackra hus i Barcelona. Det här har tillhört en paraplymakare och ligger nära Ramblan (fast där var vi inte nu, men jag vill visa det innan jag slutar för dagen, för att det är så fint).







Fortsättning följer!