Leontina

Än en gång har jag varit ute och njutit, trots att det är vinter - den förhatligaste tid jag vet. Jag vill gå i ide, jag vill inte ha friska rosor på kinderna av kylan som biter, jag vill inte ha på mig 10 - 12 klädesplagg allt som allt, bara för att kunna vara utomhus utan att må dåligt för att jag fryser.

Hur som helst, igår förmiddag var kärestan ute på en maratonpromenad. Efter att han kommit tilllbaka har han upplyst mig om det, x antal gånger och i mycket positiva ordalag. Det blev nästan lite tjatigt till slut.

Någonstans i mitt inre kände jag att jag skulle gå med idag, jag tror att han ville uppnå det med sitt "tjat".

Vi for till Naturens hus, jag inbillar mig att gångvägarna inte är som skridskobanor där, för där är det ju meningen att man ska kunna gå. Mycket riktigt, det var inte halt någonstans och vi travade iväg som 2 riktigta vinterfrisksportare (skenet kan bedra, bara man är rätt klädd och har någorlunda spänst i stegen.)

Familjen Bäver har inte legat på latsidan, frågan är bara vart de baxat iväg det de tagit. Var bor de?




Det kunde vi inte lista ut.

Vi gick vidare och kom fram till statyn vid gröna bron, delvis översnöad!



Där tog vi oss över till andra sidan och tänk, vi åhörde en fågelkonversation. Det var nästan, men bara nästan, så att man förnam ett uns av våren.

Fotografera småfåglar i trädtopparna utan teleobjektiv är dock ingen ide. Tack fru Kråka som ställde upp som substitut! (Jag gissar när jag skriver kråka).



Upp på en kulle och på andra sidan fanns ingen väg ner, vi fick pulsa i snö och jag kände mig som en riktig vintermänniska där jag lufsade fram. Nedanför kullen pågår något, det stod en stor ???
Jag tar om, det stod ett stort fordon där som uppenbarligen hade ett uppdrag för sig och sin chaufför.



Vad det blir återstår att se till våren.

Efter detta kollade vi in alla som åkte skridskor ute på Hjälmaren. Raststugan vid Rävgången var full av folk och vi tog bron tillbaka till första sidan. Där gjorde vi några avstickare och jag måste tillstå att jag vansläktas lite, för jag njöt! Det kan bero på att jag var helt rätt klädd, varken frös eller svettades.

Avslutningen på friluftslivet var dock bäst! Kärestan bjöd på varm choklad med vispgrädde och en morotskaka inne på Naturens Hus.



Där inne på väggen fick jag även njuta av kommande tider. På väggen vid entrén satt den här sköna bilden.



Fast utanför dörren, 1 meter ifrån var det fortfarande vinter.



Jag kan utan att ljuga tillstå att jag inte led ett enda dugg på hela tiden.

Håller jag på att bli en vintermänniska???????????????????????????????