Kanalöarna - Fortsättning dag 11

Måndag 27 juni - fortsättning dag 11



Det kostade £ 10.95 att gå in och vi fick varsitt pass som vi sedan kunde kolla upp i cafeét. Där fanns bilder av alla som var avbildade i de olika passen (som var istället för inträdesbiljett) och man kunde läsa hur det gått för den personen man fått. Jag fick en kvinna och kärestan en man, mycket logiskt!



Jersey War Tunnels var något helt otroligt. Jag har inte varit med om något liknande. Långa underjordiska tunnlar som grävts ut under kriget av krigsfångar från olika länder och på uppdrag av tyskarna.





Samtidigt skildrades 2:a världskriget utifrån Jerseybornas perspektiv och hur det påverkade dem.

Det var en massa slavarbetare som togs till Jersey för att hacka ut dessa enorma tunnlar i berget. Det skulle finnas ett helt utrustat, underjordiskt sjukhus och allt vad som behövdes för att de invaderande tyskarna skulle skyddas.

Diverse bilder inifrån tunnlarna.

Gamla vykort, beslagtagna saker, förbudsskyltar, fordon, historiska tidsangivelser mm mm










Projektet blev aldrig slutfört,  det fanns flera påbörjade, nu ofullständiga tunnlar och jag säger bara: Stackars dem som var tvunga att arbeta därnere under tvång, med svält och urdåliga förhållanden. De kom från Algeriet, Marocko, Spanien, Polen, Tjeckoslvakien, Frankrike och längre fram även från Ryssland och Ukraina.



Tunnelsystemet var tänkt som underjordiska skyddsrum, till förvaring av ammunition, bränsle och mat och var tänkt att rymma 12.000 människor.

I ett rum hade de ljud- och bildinspelningar av tänkta situationer med tyska soldater, som naturligtvis hellre hade varit hemma och inte där och krigat. Där fick man frågan av soldaten, om hur man skulle ha agerat om de bett om något, eller velat ge bort något etc.

Här är ett exempel



Svinkallt var det när vi gick där och på en skylt stod att vi var 33 meter in i berget och gångarna var 188 meter.

Det fanns ett rum med hela livshistorien om en kvinnlig fransk/engelsk, hemlig agent. Violette Szabo.  Vilken modig kvinna och verkligen intressant att läsa om hennes öde.




Allt vi såg därnere väckte mycket tankar, det kom nära inpå en på något vis. Mannen vi träffade igår, som arbetat inom flyget, mindes lite från den här tiden, han var 9 år då.

Det var skönt att komma ut i värmen igen. Inne på cafeét fanns mängder av foton av dem som fanns på passen. Det var alltså kopior av riktiga pass från krigsåren. Min kvinna hade sänts till koncentrationsläger och dött, p g a att hon hjälpt en rysk arbetare. Det var mycket intressant och ett besök som gav eftertanke ganska länge.

Bekvämlighetsinrättningen där i cafeét var mil ifrån hur det var i tunnlarna. Skönt att stå med händerna under varmt vatten, för jag frös rejält.



När vi for till tunnlarna såg vi att det var flod. Därnere i underjorden bestämde vi oss för att ta på badkläder och gå ner på stranden om det fortfarande var lika varmt väder, när vi kom ut igen.

Det var det!

Sagt och gjort, vi gick hem, bytte om och gick ner till havet. Vi placerade våra grejer som ett litet knyte en bit från vattnet och vadade ut. Det var kallt, men skönt och det dröjde inte länge förrän jag var den första som försökte simma på det grunda.
Det var svårt, så jag gick ut en bit och där såg jag en ganska stor fisk cirka 3 dm. Sedan följde jag med vågorna in. Kärestan dopppade sig också och sedan ville vi nästan inte gå upp igen, så skönt var det. Det var dock väldigt långgrunt, så när man stod upp nådde det strax ovanför knäna, trots att vi gått långt ut.

När vi kom hem igen stod Kate där i receptionen. Hon blev chockad när hon fick klart för sig att vi badat. Det var tydligen för tidigt och för kallt för säsongen.

In och duschade och ut igen och vi promenerade till restaurangen The Goose för att äta.

Medan vi väntade på maten satt vi bara där och gjorde ingenting, det är också skönt. Då säger kärstan: "Har du sett, det ser ut som pepparkaksgubbar däruppe?"
Det hade jag inte sett, men nu insåg jag att han har en livlig och kreativ fantasi, vilket är positivt.




Jag åt en fantastisk kycklingsallad och kärestan en äkta hamburgare (vad då äkta?) med allt möjligt gott till. Sedan delade vi på en mäktig, SÖT äppelpajbit med vaniljsås och riktigt gott kaffe till.




Eftersom vi hade den där värdechecken på £5 blev det inte så dyrt, men vi åt för totalt £ 26.70 och fick då en ny £ 5-check. "Never ending story," sa jag. Det passade uppenbarligen inte. Tjejen i kassan skrynklade ihop munnen och sa: "Jaaa, men jag tycker det är bra".

Tacka för det, de vinner ju matgäster på det viset. Jag tyckte också det var bra och med så god mat och trevlig personal går vi gärna tillbaka.

Mätta och nöjda tog vi bussen till St Aubin och affären och sedan blev det stranden hem.

Denna "staty?" vid strandpromenaden har jag funderat över hela vistelsen, inte ett dugg klokare har jag blivit. Den är inte ens fin, vad är det? En vägvisare?



Vi var inne och slappade resten av kvällen. Det hade varit många upplevelser att smälta och jag hade fortfarande några korsord kvar i Året Runt som kärestan inte löst. Snart har han tagit alla. Jag undrar om han kanske försöker tala om att han vill ha en helårsprenumeration i julklapp???????



Kommentarer
Postat av: Inga Magnusson

Handfaten var väldigt speciella, men det kanske är typisk design där.

2011-08-03 @ 01:07:52
URL: http://inga.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0